Så här vill vi ha det...
Längtar efter det vita och rena. Men det är mest det gråa och halvtrista som omger oss mitt i denna årstid som kallas för vinter. Får ta en tillflykt till foton tagna tidigare under säsongen. Den gemensamma nämnaren i bilderna nedan är dock inte snö egentligen, utan "guld". De är alla tagna tre veckor sedan i Stockholm, på Djurgården.
Passar nu på att frångå från ett löfte jag har gett mig själv; en av bilderna blev mitt val för dagens bild den aktuella dagen, och sådana hade jag inte tänkt lägga upp på FS alls under det pågående 365-året. Men löften är ju till för att brytas!
(PS. Slutord längst ner i inlägget. DS)
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Detta inlägg var tänkt att publiceras igår. I och med att en FS-medlem (som likaledes är en flitig deltagare på fotofikor, bl.a. Dagnys) förlorade sin far den dagen, kändes det bättre att publicera något som knöt an till kärleken till våra närmaste och sorgen när vi förlorar dem (även om min bild var ganska subtil i detta avseende). Alla har inte nära relationer till sina anhöriga, men man önskar att alla har någon eller några i sin närhet på ett sådant sätt att innerlighet och medmänsklighet finns i våra liv. Under resan genom livet förlorar vi några, i slutändan står vi på tur att gå samma öde till mötes. Att vara missnöjd med väder och klimat är trots allt bara något småirriterande och banalt i vår vardag, jämfört med allt annat som är viktigare i livet - inte minst våra medmänniskor.
.
Hälsningar Lena
Claes inlägg kom säkert att beröra de flesta som läste det. Vi har ju också lärt "känna" hans far en gnutta med tiden. Många har fått vänner via FS, både virtuellt och i IRL, och oavsett på vilken nivå vänskapet är berörs vi av varandras sorger och förluster.
Ha det gott!
Jon Anders
Tack för kommentaren!
Dina slutord kan man bara instämma i.
Tack!
Det är svårt att tro att just fnyket åstadkommit guldskimret, men vad vet jag? Märkligt är det i alla fall.
Blir så glad som du vet när jag får se bilder från Stockholm.
Denna gången som glimmar i guld.
Det du skriver är så rörande.
Det är jag som står "på tur" nu i min släkt.
Men ingen vet vem som står på tur om man skall vara realistisk.
Sedan är det så att mycket är så världsligt som vi ibland hänger upp oss på.
Ofta tänker jag på det faktiskt.
Ha det bra
Gun-Inger
Stockholm är en så vacker stad, tycker mycket om den! Men jag har ingen längtan att bo där, det räcker att staden finns inom räckhåll!
Tack för kommentaren, Gun-Inger!
har det senaste åren blivit
så rädda om varandra
för det är många i vår vänkrets
som blivit ensamma.
gia