Så här vill vi ha det...

Längtar efter det vita och rena. Men det är mest det gråa och halvtrista som omger oss mitt i denna årstid som kallas för vinter. Får ta en tillflykt till foton tagna tidigare under säsongen. Den gemensamma nämnaren i bilderna nedan är dock inte snö egentligen, utan "guld". De är alla tagna tre veckor sedan i Stockholm, på Djurgården.

Passar nu på att frångå från ett löfte jag har gett mig själv; en av bilderna blev mitt val för dagens bild den aktuella dagen, och sådana hade jag inte tänkt lägga upp på FS alls under det pågående 365-året. Men löften är ju till för att brytas!

(PS. Slutord längst ner i inlägget. DS)

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Detta inlägg var tänkt att publiceras igår. I och med att en FS-medlem (som likaledes är en flitig deltagare på fotofikor, bl.a. Dagnys) förlorade sin far den dagen, kändes det bättre att publicera något som knöt an till kärleken till våra närmaste och sorgen när vi förlorar dem (även om min bild var ganska subtil i detta avseende). Alla har inte nära relationer till sina anhöriga, men man önskar att alla har någon eller några i sin närhet på ett sådant sätt att innerlighet och medmänsklighet finns i våra liv. Under resan genom livet förlorar vi några, i slutändan står vi på tur att gå samma öde till mötes. Att vara missnöjd med väder och klimat är trots allt bara något småirriterande och banalt i vår vardag, jämfört med allt annat som är viktigare i livet - inte minst våra medmänniskor.

.

Vattenfyllda arkivfynd

 Sommaren som var... den var ju blöt förstås... men det mesta av vattnet fanns ändå där det skulle finnas...

Den utslängda handsken... sommarchock

Får väl hänga på temat för stunden här på FS - sommar och sommarkänslor - inför den stundande vintern. Snön ska ju börja falla vilken sekund som helst även på dessa breddgrader, har det lovats/varnats för i väderprognoserna. Efterlängtat fast ändå inte. Denna känsla "inte" har smugit sig in i mitt liv ett par år sedan, lite lite, sakta sakta.  Men när väl snön är där, vet jag att allt blir så mycket trevligare. Uppväxten med riktiga vintrar gör sig då påmind, vilka härliga vintrar!  

Livet är fullt av kontraster och därför får det nu bli en riktigt sommarchock med bilder norrifrån.

Vid sjön Pöyliöjärvi, Kemijärvi, finska Lappland. Där finns de härliga vintrarna! Och just här har jag skidat över sjön många gånger, särskilt minns jag de fina soliga marsdagarna.

Det finns playor även vid polcirkeln. Stadens badstrand ligger intill centrum, helt osannolikt lik hur den såg ut redan under min barndom. Vad annat...? Det regnade överallt i Norden i juli i år, men inte just dessa dagar och här (inte heller i svenska Lappland hörde vi). Sol och värme (23 grader) var man ju inte bortskämd med annars denna sommar. 

En traditionell undangömd stuga vid sjön Kitka i Posio kommun, den sydligaste delen av Lappland. Lokal kulinarisk upplevelse är muikku. Det handlar om småfisk som äts hela, med hull och hår, allra bäst blir de om man kan steka dem i en panna över en öppen eld, på plats förstås. Egentligen är fisken den vanliga sorten siklöja (= mujka på finlandssvenska), men i Kitkasjön blir de inte stora. Ju mindre desto godare (och dyrare)! Köp en burk muikkuja om du hamnar i Finland, finns i välsorterade butiker och även på flygplatsen i Helsingfors.

Hittar ingen info på svenska så det får bli engelska; Vendace is a small fish related to salmon, found in the countries surrounding the Baltic Sea. The fishermen usually aim to catch large fish, but the smaller the vendace the better. The small 5-7cm vendace are called “needle vendace”. The most famous of them – the “Wise Fish of Kitka” (“kitkanviisas”) – lives in the big, clean Lake Kitkajärvi in Kuusamo. Why is it so wise? It faithfully stays in its home lake, even though it could freely go off to Russia for a holiday. Best deep-fried or fried on a pan. - Obs! En del av Kitka ligger i Posio, en del i Kuusamo kommun. 

Svartbygge; här?!

Ett lustigt sommarminne (helt opassande förstås i december) som påminner något lite om det svartbygge Torbjörn hittade hemma hos sig ett tag sedan. När seglen togs ner rasslade något ner på däck - till synes från ingenstans. Någonstans måste det förstås ha kommit ifrån, masten, spridare kanske?

Inte kan det väl regna getingbon från himlen?

Snö? Nej nej...

Isberg? 

Sommaren är här , nästan, eller den riktiga våren i alla fall. Och fortfarande tror vi att den verkliga sommaren blir fin...