Mina kameror ger mig mardrömmar. Eller är det FS-medlemmarna?

Det har snackats rätt mycket om vissa kameror här på FS-bloggen. Leica. Leica. Leica. Fujifilm X100. Leica. Fuji igen. Och igen. Lille PEN. Fast lille PEN kan vi höra mer om. Tänkte mig en inbrytning med något annat i kameraväg. Alltså:

En FS-medlem  ringde upp mig.  Jag hade ju blivit helt oförhappandes ägare till en mätsökarkamera vilket han hade hört talas om. En Zeiss Super Ikonta närmare bestämt.  Och eftersom jag sedan tidigare har en Yashica-A i min ägo så skulle jag väl kunna komma och visa upp mina kameror för ett sällskap. Vow! Det blev något strul med samtalet som bröts och jag ringde tillbaka. En videolink hade upprättats nu så jag fick se hela sällskapet bestående av gubbar (!). Och det visade sig att det hela var ett misstag. Mina kameror var visst inte av något större intresse, de hade sett sådana i mängder och därtill var somliga i sällskapet också ägare till sådana själva. Visst visst, det var ju lite skoj att jag hade ett par gamla kameror, sade min kontakt,  lite tröstande ...

Huh...! Vilken mardröm! För det var en DRÖM, en sann MARDRÖM, ni vet, man vaknar med ett ryck, en stark obehagskänsla har övermannat en, förvirring, vad är det som pågår….

Denna  Super Ikonta har dökt upp i våra gömmor, arvegods.  Efter lite googlande var jag inne på att den skulle kunna vara Zeiss Super Ikonta B. Vidare efterforskningar ledde mig till misstanken om att kameran var nog ändå Super Ikonta III  som tillverkades 1954-1958 och skulle vara uppföljaren till Super Ikonta B.

En precis nyupptäckt kamera. Ivrig som jag var kom jag inte ens ihåg att dra ner ISO-talet i min Pentax vilket ju passar illa ihop med gassande solsken.

En medföljande kortmanual låg i Ikontas väska, se nedan. Väskan har förresten ett läderband, i motsats till Yashica-A som varken har en väska eller något riktigt band. ("Bandet" = en trådstump vid kameran, den har dock imponerat stort på somliga fotokompisar på en fotofikaträff.)

Har sedermera haft ett par kontakter med Thomas M (½ poolvärd för poolen Retrokamera, OBS kontakten med honom fick jag långt efter min dröm….); citerar honom vilket han har gett tillstånd till, det fetstilta har jag lagt till:

”Du har rätt. Det är en Super Ikonta III från mitten av 50-talet. Det är lätt att förväxla III med C  så jag ville vara säker. C har bildformatet 6x9. Din III är vidareutvecklingen av Super Ikonta B och den näst sista 6x6-modellen från Zeiss. Modell IV var den sista och tillverkades fram till 1960. Jag har en B från 1939 som jag tycker mycket om att fotografera med. Din III har för övrigt modellbeteckningen 531/16. Alla 6x6-kameror har /16 i slutet, 6x9 på slutet och 6x4,5 har inget extra nummer efter modellnumret. / Lycka till med din klenod! Den har antireflexbehandling och Novar Anastigmat-objektivet bör ge fina resultat. / Här kan du se bildexempel tagna med Super Ikonta 532/16 utan antireflexbehandling. En äldre modell alltså. ” Länken till bildsamlingen vilken Thomas gav lägger jag här.

Nedan - fotografering i den nödtorftigt utrustade hemmastudion (en kort beskrivning om den i förra inlägget): 

Har för avsikt att testa båda mina*  äldre kameror, självklart! De behöver putsas invändigt en smula, någon mekanikdetalj behöver typ oljas. Var häromdagen till den lokala riktiga fotobutiken; deras gissning var att det hela skulle mycket väl kunna landa på si så där 3-4000 kronor totalt för båda två… Ops! Lite förskräckt blev jag allt!

Nu blir det till att försöka göra något på egen hand, ta reda på vilka tillbehör man behöver, hur man ska gå till väga och sedan sätta igång. En lämplig semestersyssla kanske? Sedan är det bara att skrida till verket, alltså till själva fotograferingen. Möjligen skulle jag ha glädje av en  ”Hannes” (manlig eller kvinnlig, spelar ingen roll), såsom Ernst-Göran hade ett tag sedan.

Men, en bra kvinna reder sig själv! Otroligt nog förresten så finns manualer till båda kamerorna på nätet, visst är Internet fantastiskt! Tack och lov blev Internet ingen fluga såsom Uusmann spådde... (hon sade faktiskt inte så enligt Wikipedia, hennes "övergående fluga" avsåg det planlösa surfandet och där har hon kanske ändå fått ganska rätt?)

120-film ska det vara till båda kamerorna och den bör väl finnas i den lokala fotobutiken. Eller så får jag beställa någonstans ifrån. Själva filmframkallningen tänker jag  inte befatta mig med, har inte för avsikt att framkalla bilderna heller. Fast det sistnämnda; det skulle vara kul att gå in i ett mörkrum igen även om det skulle bli en engångsföreteelse. Ett  sådant finns tillgängligt. Men det var ju så länge sedan… Någonstans måste man väl inse sina (tidsmässiga) begränsningar… 

Som en avrundning ska jag erkänna att jag har kollat hur många FS-medlemmar har anmält ett innehav av just Super Ikonta III. -  INGEN! Däremot finns det några stycken som har vissa andra Super Ikonta-modeller.  Några av dem är Leica-ägare också! Kan det finnas något smittsamt här?!

Lite lugnare kände jag mig när jag hittade även en som utöver Super Ikonta och Leica äger även Olympus PEN och 2 st (!) Pentax K-5. Det verkar lovande, har ju en Pentax K-7 själv, är mer än nöjd och mitt nästa inköp skulle kunna bli K-5.  Är helt opåverkad av de bloggklagomål som en Leica-ägare, alldeles nybliven K-5-ägare,  har på den digitala komplexiteten i K-5! Har anmält intresse för köp av den! :-) 

*Den äkta hälften gör visserligen också vissa anspråk på "mina" kameror, men eftersom vi är gifta och det är bara jag som fotograferar numera så ordnar det sig säkert….

 --------------------------------------------------------------------------------------------------------------

OBS OBS OBSERVERA! INGEN AV FS-MEDLEMMARNA NÄMNDA I DETTA INLÄGG HAR FÖREKOMMIT I NÅGON MARDRÖM ! ! !

 --------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2011-06-14 22:46   pic-tor

Analoga kameror måste behandlas med största respekt annars kommer mardrömmen som ett brev på posten (ICA heter det kanske numera) :-). Du måste se till att få dem rengjorda och funktionsdugliga för de ska naturligtvis användas. Tidigare anlitade jag en instrumenttekniker på Ångströmlaboratoriet i Uppsala som var fantastiskt duktig på att fixa gamla kameror. Han fick fart på min gamla Pentax Spotmatic i ett nafs och sak samma med min Rolleiflex från 40-talet. Med största sannolikhet är han nu pensionär.

Besvara

Svar från RHelena 2011-06-14 22:52

Det där med "måste se till" leder väl till brev på Hagströms Tobak i mitt fall... :-) Men den där instrumentteknikern/pensionären kanske du kan efterforska kring för min räkning, dvs leta i hjärnkontoret ifall namnet finns kvar där. Vore fint bara med det för sedan kan jag luska vidare.

Obs! Du var inte heller med i mardrömmen!

Svara

2011-06-14 23:07   janolof

Det är alltså bara FS-medlemmar som INTE nämns i inlägget som förekommer i dina drömmar ;)

Själv föredrar jag gammal optik och nya kameror.

Besvara

Svar från RHelena 2011-06-14 23:23

Skrev upp mardrömmen ganska nära inpå när jag "såg" den, dessvärre skrev jag inte upp vilka FS-medlemmar figurerade i den och nu ett tag efter börjar jag bli riktigt osäker på vilka de var... Är dock ganska säker på att ingen PEN-ägare kan försätta sig själv i en mardröm.
Vi är av alla sorter; har hört talas om kombinationen nya kameror - gamla objektiv. Tack gude G att jag inte har hittat gamla objektiv också....

Svara

2011-06-14 23:26   hurf

Haha, den kortmanualen borde skickas med alla kameror, gamla som nya.

Besvara

Svar från RHelena 2011-06-14 23:32

Japp. Man kommer nog långt med det lilla! Varför komplicera saker så mycket som det sker numera? :-)

Svara

2011-06-14 23:34   EGW

Den där mardrömmen var makalöst märkvärdig! Jag undrar vilka känslor som kom till uttryck i den? För slump är det ju inte, även om jag själv tycker det är hopplöst att förstå mina egna drömmar. Sedan är det ju inte säkert att din Ikonta verkligen behöver så mycket service. Jag har själv en gammal Mamiyaflex från 1950-talet, och den tycks inte ha något annat fel än lite smuts i sökarobjektivet. Vilket dock inte går att göra något åt. Men vi får se när jag framkallat första filmen.

Hur som helst, det kan väl aldrig vara fel att låta någon se över kameran. Kanske kan du be Peter Hennig på FS om råd, han är gammal kameramek.

Besvara

Svar från RHelena 2011-06-14 23:43

Någon Freudian har säkerligen mycket att komma med om denna mardröm! Själv har jag inte mycket övers för drömtolkningar.
Jag kanske ska göra det hela enkelt: kolla om en film går att sätta in och om det går att dra fram den och om det går att exponera. Om allt funkar så se sedan vad det blir för bilder.

Tack för namntipset!

Svara

2011-06-15 09:46   Pia-kristina

Att förstå sina drömmar är som att få en manual till det sjätte sinnet. Allt finns redan installerat och klart - i ditt omedvetna.
Läste nyligen Drömtolkning av Johan Ohlson, en synnerligen intressant bok, som jag varmt kan rekommendera.

Besvara

Svar från RHelena 2011-06-15 19:06

Får kanske ge drömtolkningen en chans, för säkerhets skull... För min del handlar det sannolikt om att intresset tar över emellanåt, det är för mycket foto, för mycket kameror, för mycket blogg, för mycket FS överhuvudtaget, för mycket...
Nej nej, kan väl aldrig bli för mycket för av allt detta! Önskar jag mig mer tid i stället!

Svara

2011-06-15 14:46   Johan_Lindgren

Det är uppenbarligen viktigt för dig att dina kameror är väldigt unika, right? :-)

Besvara

Svar från RHelena 2011-06-15 19:14

Så är det väl! Framförallt för att dessa två kameror har en personlig historia bakåt. Framförallt Yashican har det. Och Super Ikontas "kortmanual" tror vi oss veta vem som har skrivit den. Den personen finns inte längre. Dessutom måste jag nog erkänna att jag har väl en gnutta teknikintresse, utan att vilja erkänna det rakt ut...

Svara

Johan_Lindgren 2011-06-15 21:02

Haha är det fel att ha teknikintresse? :-)
Ja den där lappen är ju ett mysigt historiskt värde i, när jag köper gamla goa kameror så föredrar jag att de är lite använda framför typ "mint", även om man inte känner föregående ägare så är det trevligt på de gamla fina prylarna...
Farsan min har en gammal fin Voigtländer Vito (finns bild i mitt galleri) som både han och hans far har använt, jag ska minsann plåta lite med den också, tråkigt bara att det är 135 film till den, hade vart trevligare med 120.

Svara