Diversefotografen
Rapport från Dagnys fotofika och mer än så
Det märks att det blir mindre och mindre ljus under dagarna. I Broströms lokaler finns det knappt ledljus för att kunna fota (att döma av de flesta av mina bilder), men något litet att visa blev det i alla fall från fotofikat. Viktigast var ju förstås att få fika med likasinnade, samtalet rörde sig kring fotograferingen som sig bör. Nu blev det ovanligt mycket kamera- och prylsnack åtminstone i min hörna. Vad som sades i den andra änden har jag ingen aning om (nackdelen av ett långbord; ska vi prova det runda bordet igen nästa gång?). Förresten blev det lite danssnack sedan också så helt insnöade var vi inte på bara fotografin.
Några av oss utökade fikat till att omfatta även en fotografisk utställning i UFS:s lokaler; det var Tobbe som skulle dit och han fick sällskap av några andra.
Till höger längst bort Johan E som ju mestadels bor i Malmö nu. Snart ska det bli helt och hållet så honom lär vi inte få träffa på vårt fotofika mer, men vem vet. Jan-Olof (?... jag brukar dessvärre döpa honom till något annat, bäst att gardera sig...) bläddrar i en av de medhavda fotoböckerna.
På begäran tog jag med en av mina Olympus OM-1:or, Per hade ju skaffat en Canon A-1 och ville jämföra.
Göran hade en egen uppfinning på sin kamera, en egendesignad diffusor. Att patentera sina uppfinningar är tyvärr omöjligt för en privatperson (kostnader!).
Någon måste åta sig rollen som Dagny. Här är det Danne som helt frivilligt sköter påtårserveringen. Om Johan G viftar avböjande till fotografen eller till serveringspersonalen är oklart.
Jan-Olof, Martin, Tobbe och jag tumlar ut på stan. En ringdans pågår av och till när vi går runt för att fota varandra mot lämpliga bakgrunder, ur lämpliga vinklar... Martin deltog inte i ringdansen och tyckte nog att vi andra var rätt komiska...
I Uppsalas klassiska miljöer.
En fotograferingsstund vid Domkyrkan.
Målet: Kåre Bondessons utställning på UFS (Uppsala Fotografiska Sällskap). Här berättar han om tekniken med gummitryck.
Väl hemma låg en "present" vid min dator, maken hade letat reda på gamla broschyrer på bl.a. OM-1. Obegripligt att dessa inte hade blivit bortsorterade och slängda när flyttlassen har gått så många gånger genom åren. Det finns väl någon mening med allt som sker här i livet....
Sedan riggade jag upp min "hemmastudio" intill det stora fönstret mot väster; målarduken rullas ut och Wirgin förevigas. Den började tillverkas i Tyskland 1927 och detta exemplar har funnits i släkten ungerfärligen sedan dess. Helt oanvänd sedan 1936. Jag har ingen som helst avsikt att börja fotografera med den, men den passar fint i det vitrinskåp jag ännu inte har... :-)
Mina kameror ger mig mardrömmar. Eller är det FS-medlemmarna?
Det har snackats rätt mycket om vissa kameror här på FS-bloggen. Leica. Leica. Leica. Fujifilm X100. Leica. Fuji igen. Och igen. Lille PEN. Fast lille PEN kan vi höra mer om. Tänkte mig en inbrytning med något annat i kameraväg. Alltså:
En FS-medlem ringde upp mig. Jag hade ju blivit helt oförhappandes ägare till en mätsökarkamera vilket han hade hört talas om. En Zeiss Super Ikonta närmare bestämt. Och eftersom jag sedan tidigare har en Yashica-A i min ägo så skulle jag väl kunna komma och visa upp mina kameror för ett sällskap. Vow! Det blev något strul med samtalet som bröts och jag ringde tillbaka. En videolink hade upprättats nu så jag fick se hela sällskapet bestående av gubbar (!). Och det visade sig att det hela var ett misstag. Mina kameror var visst inte av något större intresse, de hade sett sådana i mängder och därtill var somliga i sällskapet också ägare till sådana själva. Visst visst, det var ju lite skoj att jag hade ett par gamla kameror, sade min kontakt, lite tröstande ...
Huh...! Vilken mardröm! För det var en DRÖM, en sann MARDRÖM, ni vet, man vaknar med ett ryck, en stark obehagskänsla har övermannat en, förvirring, vad är det som pågår….
Denna Super Ikonta har dökt upp i våra gömmor, arvegods. Efter lite googlande var jag inne på att den skulle kunna vara Zeiss Super Ikonta B. Vidare efterforskningar ledde mig till misstanken om att kameran var nog ändå Super Ikonta III som tillverkades 1954-1958 och skulle vara uppföljaren till Super Ikonta B.
En precis nyupptäckt kamera. Ivrig som jag var kom jag inte ens ihåg att dra ner ISO-talet i min Pentax vilket ju passar illa ihop med gassande solsken.
En medföljande kortmanual låg i Ikontas väska, se nedan. Väskan har förresten ett läderband, i motsats till Yashica-A som varken har en väska eller något riktigt band. ("Bandet" = en trådstump vid kameran, den har dock imponerat stort på somliga fotokompisar på en fotofikaträff.)
Har sedermera haft ett par kontakter med Thomas M (½ poolvärd för poolen Retrokamera, OBS kontakten med honom fick jag långt efter min dröm….); citerar honom vilket han har gett tillstånd till, det fetstilta har jag lagt till:
”Du har rätt. Det är en Super Ikonta III från mitten av 50-talet. Det är lätt att förväxla III med C så jag ville vara säker. C har bildformatet 6x9. Din III är vidareutvecklingen av Super Ikonta B och den näst sista 6x6-modellen från Zeiss. Modell IV var den sista och tillverkades fram till 1960. Jag har en B från 1939 som jag tycker mycket om att fotografera med. Din III har för övrigt modellbeteckningen 531/16. Alla 6x6-kameror har /16 i slutet, 6x9 på slutet och 6x4,5 har inget extra nummer efter modellnumret. / Lycka till med din klenod! Den har antireflexbehandling och Novar Anastigmat-objektivet bör ge fina resultat. / Här kan du se bildexempel tagna med Super Ikonta 532/16 utan antireflexbehandling. En äldre modell alltså. ” Länken till bildsamlingen vilken Thomas gav lägger jag här.
Nedan - fotografering i den nödtorftigt utrustade hemmastudion (en kort beskrivning om den i förra inlägget):
Har för avsikt att testa båda mina* äldre kameror, självklart! De behöver putsas invändigt en smula, någon mekanikdetalj behöver typ oljas. Var häromdagen till den lokala riktiga fotobutiken; deras gissning var att det hela skulle mycket väl kunna landa på si så där 3-4000 kronor totalt för båda två… Ops! Lite förskräckt blev jag allt!
Nu blir det till att försöka göra något på egen hand, ta reda på vilka tillbehör man behöver, hur man ska gå till väga och sedan sätta igång. En lämplig semestersyssla kanske? Sedan är det bara att skrida till verket, alltså till själva fotograferingen. Möjligen skulle jag ha glädje av en ”Hannes” (manlig eller kvinnlig, spelar ingen roll), såsom Ernst-Göran hade ett tag sedan.
Men, en bra kvinna reder sig själv! Otroligt nog förresten så finns manualer till båda kamerorna på nätet, visst är Internet fantastiskt! Tack och lov blev Internet ingen fluga såsom Uusmann spådde... (hon sade faktiskt inte så enligt Wikipedia, hennes "övergående fluga" avsåg det planlösa surfandet och där har hon kanske ändå fått ganska rätt?)
120-film ska det vara till båda kamerorna och den bör väl finnas i den lokala fotobutiken. Eller så får jag beställa någonstans ifrån. Själva filmframkallningen tänker jag inte befatta mig med, har inte för avsikt att framkalla bilderna heller. Fast det sistnämnda; det skulle vara kul att gå in i ett mörkrum igen även om det skulle bli en engångsföreteelse. Ett sådant finns tillgängligt. Men det var ju så länge sedan… Någonstans måste man väl inse sina (tidsmässiga) begränsningar…
Som en avrundning ska jag erkänna att jag har kollat hur många FS-medlemmar har anmält ett innehav av just Super Ikonta III. - INGEN! Däremot finns det några stycken som har vissa andra Super Ikonta-modeller. Några av dem är Leica-ägare också! Kan det finnas något smittsamt här?!
Lite lugnare kände jag mig när jag hittade även en som utöver Super Ikonta och Leica äger även Olympus PEN och 2 st (!) Pentax K-5. Det verkar lovande, har ju en Pentax K-7 själv, är mer än nöjd och mitt nästa inköp skulle kunna bli K-5. Är helt opåverkad av de bloggklagomål som en Leica-ägare, alldeles nybliven K-5-ägare, har på den digitala komplexiteten i K-5! Har anmält intresse för köp av den! :-)
*Den äkta hälften gör visserligen också vissa anspråk på "mina" kameror, men eftersom vi är gifta och det är bara jag som fotograferar numera så ordnar det sig säkert….
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OBS OBS OBSERVERA! INGEN AV FS-MEDLEMMARNA NÄMNDA I DETTA INLÄGG HAR FÖREKOMMIT I NÅGON MARDRÖM ! ! !
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ibland går luften ur...
Hade fixat bilderna, skrivit texten för inlägget, lagt till bilderna - simsalabim - allt borta! :-(
Lägger in bara en bild på det jag hade på hjärtat, om klenoden i fråga. Kanske orkar jag på nytt i morgon...
Bonus: en hemmastudio i all enkelhet. Visst dagsljus från ett håll, en vanlig golvlampa, en vanlig bordslampa, en vanlig kökshandduk, mindre vanlig målarduk. Inte helt idealt, men duger som en nödlösningsstudio.
Erkännande + frukost- och arbetsplatsutmaningar
OK, erkänner utan omsvep, allt var inte helt sant, det jag skrev i går. Helt sant var det att jag tittade på TV ovanligt länge igår, helt sant var det också att jag köpte ett telobjektiv till Pentaxen och att den inhandlades i den lokala fotobutiken.
Men att jag skulle fått ett enormt lönepåslåg, det var förstås inte sant. Sådant händer inte.... :-( Däremot blev ju avtalsrörelsen på mitt jobb lite konstig vilket ledde till att många av oss fick det rättmätiga lönepåslaget mycket sent. Samtidigt innebar detta en retroaktiv utbetalning som en klumpsumma för tio månader. Därav känslan av ett "rejält" lönepåslag.
Men nu till saken. Leif B. rubricerade ett inlägg nyligen med rubriken "Frukostutmaning, har jag sett i nån blogg och en Hur ser din arbetsplats ut-maning. Frukostutmaningen väntar jag med att hoppa med i, tror faktiskt att den är övermäktig för mig, men det där med arbetsplatsen kan jag fixa utan omsvep.
Har en pytteliten hemmaarbetsplats, så här såg den ut någon gång i höstas. Det finns en datorskärm också, men den har jag visat tidigare i ett inlägg om megapixelsjukan. Länkar inte till inlägget för ett av mina nyårslöften var ju att "...visa bara bra bilder på FS...", senare modifierad till "...visa bra bilder...", med nedanstående får det bli med "...nästan bara bra bilder....".
På på jobbet fick jag syn på denna märkvärdiga solspegling. Jag har mitt fönster mot norr så solen når aldrig mitt rum. Vissa soliga dagar kan dock solen speglas in via ett fönster i ett hus snett mittemot och man kan få för sig att man trots allt sitter på solsidan, en kort stund.
Hade jag suttit och jobbat vid datorn hade jag missat denna spegling. Nu hade jag dock varit på ett möte och när jag kom in i rummet fanns detta festliga skuggspel att skåda på den nedsläckta skärmen.
Följde med den äkta hälften till Blodcentralen i kväll för hans nyårslöfte, både för i år och för året som har gått, har varit att återigen bli en blodgivare. Följde med på promenaden dit för att fota i det riktigt vackra kyliga vinterlandskapet (staden) och resultatet var bättre än jag hade tänkt mig. Dels bestämde jag mig för att åter bli blodgivare själv också, dels blev det trevliga vinterbilder i mörket. Återkommer till dem vid något lämpligt tillfälle.
Har köpt en ny kamera - hjälp önskas
Tacksam för synpunkter på mitt köp; får lämna tillbaka kameran bara jag inte bryter förpackningen.
Så här gick det till: Iväg till en butik för att känna på några märken och modeller jag har funderat på -> Beslutar mig för en av dessa -> Förskräckta miner hos den äkta hälften: "Ska du köpa den NU?" -> Svar ja, vad tjänar det till att vänta för priset var ju rätt bra -> Det visar sig att det enda exemplar butiken har kvar är just visningsexemplaret -> Går det att beställa en ny dito? -> Visst.
Men jag lyckades förhandla ner priset 10% på detta visningsexemplar, från det redan rabatterade priset. Bestämde mig för köpet; bra att ta hem kameran och fundera vidare. Priset framstår fortfarande som ett bra pris efter att jag har kollat runt lite mer noggrant.
Min fråga gäller vad ni anser om att köpa ett visningsexemplar? Enligt butikens information hade kameran stått framme ca 1½-2 månader. Visserligen köps det ju begagnade kameror hejvilt, men blir det annorlunda med visningskameror som massa människor har pillat på? Man är kanske inte lika rädd om en sådan här visningskamera som man är om sin egen kamera.
Någon av dessa är det fråga om. Får vara en hemlighet VILKEN tills allt är klart...