Lunchmacro
En runda i Geijersdalen vid lunchtiden resulterade i en mängd macrobilder. Vädret var perfekt, mulet, en aning dimkänsla, ingen vind. Nu ska det fotas fantastiska macrobilder! Det ska ju inte vara så svårt sägs det! Fast några andra säger att det är svårt. Vi får väl se...
På macrokursen fick man ju lära sig att ju närmare fotoobjektet man kommer desto viktigare blir det att vara alldeles stilla. Att flytta på sig en millimeter får stora konsekvenser för skärpan. Helt logiskt förstås. Har ju fått erfara att detta är sant sedan tidigare och även på kursen i helgen, men NU ska jag sköta mig exemplariskt!
Puh, inte lätt. De flesta av bilderna blir mer eller mindre suddiga, möjligen finns skärpa någonstans, men kanske inte där jag hade tänkt mig. Kors var svajig man är när man fotar! Hålla andan hålla andan! Ett stativ är säkerligen bra och ha, men funkar mindre bra med de rörliga varelserna. Och de hamnar lätt i mitt blickfång.
Som sämst blev bilderna så här, enligt nedan. Var är skärpan? På den lilla filuren på kronbladet hitåt? Kanske det, fast tror inte att det var meningen. De flesta av den här typen av bilder kan i bästa fall trigga igång fantasin, för övrigt fyller de ringa funktion.
Nej, det får bli lite blomster ändå. De är ju stilla. Nehej, visst inte riktigt alla, en aning verkar det blåsa i alla fall och somliga av fotoföremålen svajar betänkligt, inte bara fotografen. Skärpeinställningar blir onödigt svåra att få till. Det här ska ju vara lätt som en plätt! Vem som helst kan! Här i alla fall ett stadigt exemplar som låter sig fotograferas!
Fjärilar är så fina så dem vill jag gärna ha på bild! Den här flög omkring i stort sett hela tiden. Det var inte tal om att få komma den nära. Den kan nog vara en kålfjäril, eller?
Amiralen lyckades jag komma riktigt nära med lite tålamod. Manuell fokus används för att inte skrämma iväg den med autofokusljudet.
Väl riktigt riktigt nära blev det ju förstås inte så lätt med skärpan! Attans vad svajig man är!
Det var lite lättare ta sig an de lite mer långsamma och mindre lättskrämda insekterna. Vem som helst kan! Och jag är vem som helst.... :-)
I princip var det endast de här sju sista bilderna som var något att ha. Av 59 stycken totalt... Kändes som jag hade gått igenom ett träningspass under min fotosession, andfådd av alla ansträngningar att hålla andan och få till skärpan. Hur svårt kan det va?
Fina bilder, tänk vad lite workshop kan göra susen.
Ha det bra
Bert-Ola
Jasså 7 av 59. det tycker jag är bra. När jag köpte mitt macro kunde jag fota 100 och bli glad om 2 var bra.
Fota på. Macro är kul
Marianne
Sju av 59; jag kanske inte tycker att de alla är bra, men värda att visas som illustration till det jobb man får lägga ner när man macrofotograferar. Åtminstone när man inte är van!
Och tack ska du ha för kommentaren!
Säger jag, som i stort sett givit makro på båten :-) Men faktum är att jag valde objektiv till min första systemkamera just för att det hade makrofunktion.
Den andra bilden på amiralen...?! Där hade jag verkligen problem! Dels arbetsställningen (ej helt ergonomisk), dels den korta tid jag hade på mig. Dessutom problem med skärpeinställningen som jag fick korrigera hela tiden. Hann trots allt med många bilder på amiralen, men ingen riktigt bra. Men övning ger färdighet!
Jag ska snart börja med makro så det var ett kul att läsa ditt inlägg. Sista bilden tycker jag blev riktigt bra.
Mvh
Hampus