I eftertankens tid och ett par halvdana, men inte meningslösa bilder

En vecka sedan hände ofattbara saker i Norge. Under själva skeendet var vi lyckligt ovetande om den enorma tragedin. Strax blev vi brutalt upplysta om vanvettets verklighet. Uppgifter som började sippra ut överskred de vildaste fantasierna om vad som är möjligt att inträffa. Därtill i närheten av oss. 

Så många kloka saker har sagts och skrivits sedan dess. Anna-Lena Lodenius och Heléna Lööw. Ann Heberlein och Dilsa Demirbag-Sten. Hedi Fried och Ola Larsmo. Ett antal journalister när de väl hade sansat sig. Initialt var dock gränsdragningen mellan uttalanden av typen "Gissa vilka som står bakom!" ( högerpopulistiska kretsar) och TV:s spekulationer med en enda islamistisk tanke i huvudet hårfin. Fanns det någon gränsdragning överhuvudtaget?

Själva tittade vi på Rapport på fredagkvällen, då en vecka sedan. När den så kallade expertjournalisten skulle "hjälpa oss att förstå vad som händer" möttes våra blickar där i TV-soffan och sammfällt utbrast vi: "Det är inte klokt." Och då avsåg vi båda den fullständigt oprofessionella attityden med spekulationer i ett enda spår. TV4 lyckades något bättre tack vare  att de hade tagit med terrorexperten Magnus Norell; han lät sig inte luras in i någon spekulationsfälla på ett stadium då knappt någon information alls fanns tillgänglig. Fast enligt reportern "vågade inte Magnus Norell säga att det finns någon koppling till Mulla Kreker" och "en koppling kunde inte uteslutas". Fast så sade inte Norell utan det hela blev reporterns egen tolkning av det sagda, utifrån vad man hade "bestämt" att det hela handlade om. 

Dagen efter ville inte medierna släppa sitt spår utan fortfarande ville man så gärna hålla fast vid sina tankegångar. Inte så konstigt kanske för vi har ju haft vår Stockholmsbombare. Och andra sidan har vi haft Nyköpingsbomben, lasermannen, Malmöskytten, nazistmordet, mord på homosexuella. Vi har all den kunskap om högerextremism, autonoma vänstergrupper, fundamentalistiska islamister etc och som ovannämnda experter (Norell, Lööw, Lodenius m.fl. besitter tillsammans med Säpo, med mera. Men det ville sig inte.  

Det var oerhört befriande att läsa Johan Croneman i DN i tisdags. Han beskriver NRK:s sakliga och oerhört professionell rapportering, trots att norska journalister och mediafolk levde under oerhörd press från första stund. Så här såg det ut i Sverige däremot, enligt Croneman: "Sedan satte man på SVT och TV4. Det var ett nyvaket Semester-Sverige in your worst nightmare. Förfärligt." Croneman avslutar med: "Man skäms å hela sin yrkeskårs vägnar när ens vänner och bekanta vrider sig framför tv:n, stönar, ropar på hjälp."

Och vi förstod att vi inte har varit helt ensamma om att uppfatta den svenska rapporteringen som tafatt och oprofessionell, utan en gnutta av de journalistiska principer som alltid ska vara vägledande för rapporteringen. Spekulativ, enfaldig, snudd på lögnaktig rapportering är grunden för en misstro för medier, det har inte journalister råd med om de vill behålla trovärdigheten. Annars kan det gå som för Murdoch-imperiet. 

Dagen efter Cronemans artikel publicerade en annan journalist en artikel i DN. Hon ansåg att SR borde ha avbrutit alla sina sändningar och pumpat ut information om händelserna i Norge kontinuerligt under fredageftermiddagen och -kvällen. Jag själv tackar "högre makter" för att det inte skedde, om nu beredskapet och omdömet inte är bättre i radion än i TV. Men det är de kanske.

Det är minnsann inte ett helt nytt fenomen att den svenska journalistkåren tappar koncepterna vid extraordinära händelser, det minns man så väl från andra sammanhang. Den 11 september, Tsunamikatastrofen. Själv har jag starka minnesbilder om en småleende morgontv-reporter i Thailand; under flera dagar verkade hon fullständigt alienerad från den verklighet hon skulle beskriva. Hon verkade inte förstå att hon inte längre var med i morgonsoffan med myspys. Eller så tyckte hon helt enkelt att det var häftigt att komma iväg på ett spännande uppdrag långt bort från morgonsändningarna. Hennes attityd var i vilket fall mycket märklig och stötande i den katastrofsituation som rådde.

Tack vare ett par av sömnfattiga nätter - vaknat på tok för tidigt - har jag varit en tidig morgonfotograf denna vecka. Tagit en mängd hyggliga bilder tycker jag. Fast sedan blir det ett stort MEN: redigeringen av bilderna. Har inte tillgång till varken PSE eller Lightroom eller ACDSee Pro under min semesterförvisning, utan endast Picasa finns till hands. Den är rolig att leka med också, men den verkar skala bort bland annat färgprofilen i bilderna. Skärpan blir inte som den ska. Och vid exporten till FS verkar det hända negativa saker med bildkvaliteten för övrigt också. 

Men trots allt vill jag ta med ett par morgonbilder från början av veckan för jag tycker att de passar till inlägget i dag. De uppfyller kvalifikationerna för meningsfulla bilder enligt mina kriterier. Och ett blogginlägg utan bilder vill jag inte publicera, en princip jag håller fortfarande fast vid. Och fota måste jag ju och skriva måste jag ju så det finns ingen annan lösning än publicera... 

Tänder också ett ljus

Det har hänt förr. Vansinnesdåd i USA. Skolskjutningar i Finland. I Tyskland. Bombdåd här och där i världen. På nära håll. I Finland på ett köpcentrum ett antal år sedan. Nyligen i Stockholm fast utan andra offer än gärningsmannen. Människans historia är kantad av vapen och våld och nya sätt att tillämpa båda delarna. Ibland är offren givna (soldater i krig), ibland mindre begripliga som offer (civilbefolkning i krig, folk som upplevs som hot av någon anledning, folk som råkar befinna sig på "fel plats").

Tankarna går till offrens anhöriga i Norge i denna stund. Ett föräldrapar beskrev i en finsk tidskrift nyligen den långa och svåra väg man har att vandra som anhörig till våldsoffer vid en skolskjutning. Vägen är säkert lika svår vilken våldssituation det än handlar om, men massmord har ändå något skräckinjagande över sig och som för in en extra svårighet för anhöriga i bearbetningen av traumat.

Men det finns ytterligare anhöriga att tänka på - gärningsmannens-/männens anhöriga. Föräldrar. Syskon. Mor- och farföräldrar. Mina tankar går även till dem. Ett par år sedan hade Helsingin Sanomat en artikel där föräldrarna till "bombmannen" (en mobbad gymnasiekille) i Helsingfors berättade om tiden före och efter det inträffade. En vanlig familj vars liv slogs i spillror. Hela livet tog plötsligt en helt annan inriktning. 

Man behöver inte vara religiös för att uppleva att religiösa miljöer erbjuder den eftertänksamhet och stillhet som man ibland kan behöva, till exempel vid händelser av detta slag. Naturen har också något tröstande i sig vilket några har visat via rofyllda naturbilder här i bloggen. Här är mitt bidrag i samma anda, i eftertankens tid. Hur kan något så ofattbart ondskefullt ske? Vad är människan kababel till?

Breaking the silence – tips!

Se den! Titta på fotografierna! Läs texterna! Och inte minst, lyssna! Breaking the silence! 

En tillfällig utställning på Armémuseum i Stockholm (5-20/3) visar fotografier som unga israeliska soldater har tagit under sin tjänstgöring i ockuperade områden i Israel.  Soldaternas egna vittnesberättelser ackompanjerar bilderna.  En ”guide” (fd soldat) berättar om sina erfarenheter  och upplevelser vid de ”guidade” visningarna, men han berättar även om det som har fått honom och många andra fd soldater att engagera sig i rörelsen Shovrim shtika – Att bryta tystnaden – Breaking the silence.  

Vanliga unga människor i Israels armé.

Shovrim shtika – Breaking the silence är en rörelse som har grundats av fd israeliska soldater som under sin militärtjänstgöring har kommit att reflektera över Israels ockupation av palestinska områden. Medlemmar anser att ockupationen är orättfärdig, den fråntar människor försörjningsmöjligheterna, den skapar en spiral av våld. Militärtjänstgöringen i de ockuperade områdena skadar de israeliska ungdomarna för de tillåts och uppmuntras till att trakassera palestinsk civilbefolkning, att utföra provokationer för att få anledning till att gripa människor, att misshandla. Man tillåts att skapa sin egen lag som står över allt annat.  ”I am the law.”

Den här utställningen bidrar till att ge en ytterligare dimension till vår bild av Israel och vad som sker där. Enligt vår ”soldatguide” handlar inte dessa konflikter i grunden om motsättningar mellan israeliter och palestinier, mellan judar och muslimer, mellan islam och judendom. I stället handlar de om något universellt: vid alla kriser och konflikter ställs människor längst ner i samhällshierarkin mot varandra vilket man ser även i Europa idag. Inom den israeliska armén finns också denna hierarki som utgör en mekanism i det vardagliga soldatlivet.  De som befinner sig i arméns bottenskikt får de mest besvärliga uppgifterna att hantera, i närkontakt med ”motpartens” civila och potentiella terrorister. Konflikter och andra samhällskriser har genom tiderna gynnat ekonomisk tillväxt som i sin tur har alltid i slutändan gynnat  de välbeställda, men som de som finns längst ner i hierarkin får betala. (Obs! Min fria tolkning av visningen.)

Den vanliga unga människan kan förvandlas till ett monster under givna omständigheter…

Har man tid att se Armémuseets permanenta utställningar hittar man lätt likheter med ovan nämnda resonemang. Genom hela den europeiska krigshistorien har en röd tråd av maktbegär och erövringslust löpt. Och inte bara det, krigen har fört med sig enorma förluster av människoliv via fattigdom, svält och sjukdomar. Detta utöver dödstalen pga krigshandlingar som har drabbat både soldater, deras familjer (som ofta följde med på krigstågen) och civilbefolkningen. Människors lidanden under krigen och diverse konflikter har varit ofattbart stora genom historien, i alla tider.

Armfeldt klarade sig med en lätt förfrysningskada på kinden vid erövringsutryckningen till Norge 1718, tusentals av de 7500 soldaterna dog under hemfärden. 

OBS! Mitt inlägg är inte något ställningstagande hit eller dit, men allt som belyser aktuella och historiska händelser och skeenden från olika perspektiv är av stort värde. Därför är Breaking the silence en utställning värt ett besök! Just ämnet Israel är särskilt intressant för mig personligen eftersom jag har bott på en kibbutz en kort period för många år sedan.

Mer om Breaking the silence:

Diakonia: Utställning om israeliska soldater: Breaking the Silence

Dagens nyheter: Utställningen bryter tystnad om ockupationen

Observera den mycket korta utställningstiden!

Spriten flödar och lustigheter från det verkliga livet

Spriten flödar in i Sverige, rapporterade bl.a. Rapport idag. Busstrafiken t/r Tyskland är tät och tätare ska den bli från södra delen av landet, rapporteras det. Här i Mellansverige är det ju Ålandstrafiken som upplever en guldruschtid i detta avseende. Inget nytt på jorden, sådana här tider kommer och går.

Kommer tänka på en rolig historia vi hörde av grannen i Blekinge. Granndamen i fråga gjorde en sådan här spritresa till Tyskland för att få uppleva hur dessa resor ter sig i verkligheten. De flesta resenärerna var av kategorin äldre, många pensionärer. Några hann bli lite förfriskade redan under nerresan till Tyskland och ännu mer på vägen hem. Två damer som tillhörde definitivt den äldsta åldersgruppen i sällskapet blev på lyset lite mer än lovligt, till den grad att de var rätt "svårhanterliga" vid ankomsten till Tyskland. De lyckades dock inhandla sina spritransoner. Andra resenärer var vänliga nog att sköta om damerna så de lyckades komma ombord på bussen inför hemfärden. Väl hemma i Sverige ska damerna vingla av bussen i hemstaden. Och vad är det som väntar på dem när de kliver av? Jo, färdtjänsten som  ska köra hem dem...

En annan lite smålustig historia hörde jag på P1 sent på eftermiddagen. Obs! Historien har inget att göra med alkohol utan hör hemma i den politiska sfären, ungefärligen så här:

I kommunalvalet sist fick sverigedemokraterna in två kandidater in i kommunfullmäktige i en mindre stad, vi kallar den ene av dessa kandidater för A. SD hade dock fått röster för att fylla tre platser, men ingen ytterligare kandidat fanns att ta till. En helt opolitisk person, en som inte hade kandiderat alls, hade blivit namngiven på en röstsedel som en SD-kandidat, vi kallar honom för B. Denne person, en lärare på det lokala gymnasiet, blev därmed invald in i kommunfullmäktige och efter att ha funderat på sin otippade och överraskande valseger bestämde han sig för att tacka ja till det politiska uppdraget. När opposionskommunalrådet skulle väljas ställde både A och B upp som kandidater. A krävde en hemlig omröstning (beviljades) och slutresultatet var att B fick flest röster och därmed blev B oppositionskommunalrådet i staden. 

Vilken framgång för SD! Smolk i bägaren är dock att B varken är en SD-medlem eller sympatiserar med SD:s idéer överhuvudtaget. Tvärtom, han ogillar SD:s svartbita världsbild. A tycker att det hela är fel och olustigt. B anser däremot att han har sin fulla demokratiska rätt att arbeta politiskt utifrån det mandat han har fått. Han påpekar också att SD brukar vara snar att tycka att systemfel eller liknande som uppdagas men som gynnar SD är helt i sin ordning (inte annars!), han hänvisar t.ex. till exemplet med mottagandet av partibidrag för politiska poster som SD inte har kunnat fylla.

Och varför kan det ovannämnda hända? Helt enkelt därför att SD hade avstått från rätten att bestämma vilka som får företräda partiet. Så kan det gå...

En glad överraskning - FS-app!

Har hittat en FS-app till min N8; kul! Fast jag förstår inte vad det är för ingång jag möts av, verkar som det skulle kunna vara bilder i poolen för Bildkritik, men detta stämmer ändå inte riktigt för det är ett lite väl långsamt flöde av bilder. Ungefär som det skulle handla om något slags urval. Först en bild en timme sedan, nästa bild inlagd (?) fem timmar innan osv. Men huvudsaken är ändå att jag nu har en lättsam ingång till FS!

En väldigt viktig app har jag inte hittat; nämligen SJ:s tavla för tågavgångar på Stockholms central. Finns det en sådan app för Symbian/N8, någon som vet? Finns för IPhone vet jag. Detta är rätt angeläget nu när jag har beslutat mig för att bli en daglig tågpendlare Ua-Sthlm-Ua... Ett något märkligt beslut visserligen mot bakgrund av alla vädermödor tågpendlare numera utsätts för... Ja, jag vet, det heter vedermödor...

Helgerna är ofta sköna tider. Dagstidningen hinner man läsa lite bättre vilket jag har sagt förr, lite annan nytta blir det också gjort, i dag t.ex. ½-städning hemma, tvätt, friluftsliv osv. Friluftslivet bestod idag av egen inspektion av Vikingarännets is på någon kilometers sträcka, isen både såg bra ut och kändes bra. Kanon inför morgondagens masstillställning på isen när entusiaster ska ta sig från Uppsala ända till Stockholm. I medvind har det lovats! Tyvärr känner jag en viss aversion mot masstillställningar av detta slag så det blir inget åka av för egen del.

Dagens DN tog upp ett angeläget ämne idag: Pressetik: "Bra tv" kommer före. Handlar om hur viss del av tv-mediet indirekt går över lik för att fånga större publik; exemplet just nu är den unga man som avslutade sitt liv efter att mot sin vilja ha exponerats som kriminell.  En ung man med bl.a. utvecklingsstörning. Konstigt att det inte talas mer om problemet med att exponera vanliga människor (läs: folk som själva inte är mediefolk och som av den anledning saknar möjlighet att bedöma konsekvenserna av att uppträda i media i tvivelaktiga sammanhang). Varför det inte talas mer om detta handlar kanske i grunden om problemet med att mediafolk (inkl. journalister) ogärna berör den här typen av frågor som berör etik- och moralfrågor i branchen. Heder åt Lisa B./DN som nu gör detta, förstås till priset att ett par "kolleger" omgående trampar ner initiativet.