En snygging i en solstol

Uppehåller mig i samma tema som i går, dvs strand och sol - mycket sommarkänsla. Folk av alla sorter ligger och steker sig i strandstolar; varför inte fota dem? Eller någon av dem i alla fall? Som den här snyggingen. Kanske räknas han inte till "folk" direkt, men en plats i solstolen har han helt uppenbart reserverat.  

Han ligger där i solstolen och verkar trivas i lite skugga. Jag känner mig som en smygfotograf.

Jag vill ju inte vara någon suspekt smygfotograf så jag kliver fram och visar öppet min kamera och att jag fotograferar.

Han verkar inte bry sig... 

... utan stirrar bara på mig, helt utan att blinka faktiskt. Vilken typ!

Har i all hast bytt till makroobjektivet för att få bättre skärpa. Just nu känns bättre skärpa som något väldigt viktigt. Dessutom vill jag komma närmare honom...

När solen når honom ser jag verkligen hur fantastiskt fin han är! Vilka ögon!

Närmar mig från andra hållet, lite profilbilder på nära håll är ju kul att få.

Han är inte ett dugg besvärad. Jag börjar misstänka att han har en kraftig ådra av exhibionism i sig.

Han smaskar med munnen när jag kommer närmare. Hör i och för sig inget ljud, men jag ser ju att han smaskar. Vad kan det betyda? Gillar han mig? Förbereder han en attack?

Testar lite försiktigt hans reaktioner genom att fotografera honom från olika håll. Han bryr sig inte. Han verkligen bryr sig inte ett dugg om min närvaro.

Han och hans släktingar betraktas som en föda på sina håll, lättfångade sådana dessutom vad jag förstår av vårt möte. Han är en dyr delikatess, sägs det också.

Hur jag vet att det är han? Njaa, det vet jag ju inte. Kanske var det hon.

Här kommer mina pekorala macrobilder, med...

... en liten blinkning till Johan E som nyss luftade sina "fördomar" i ämnet. ;-)

 Brott: fotograferat macro.

Brottsplats: Botaniska trädgården i Uppsala.

Motiv för brottet: macrofotograferingskurs.

Bakomliggande orsakssammanhang för brottet : en sommar med ovanligt många småkryp, inklusive fjärilar.

Brottsvapen: Pentax K-7 och ett macroobjektiv 100 mm.

Brottslingen: en  person med byoriginalkaraktär, letandes efter nya möjligheter att begå brott, helst i fotogenre som medger vidareutveckling av byoriginalkaraktären. Gatufoto är ett bra och populärt alternativ till macrofoto i detta avseende (ett lämpligt 35 mm objektiv har redan anskaffats). 

Nedan förresten ett  rätt spännande förlopp med fortplantningsaktiviteter (såsom jag uppfattade det i alla fall, VAD skulle det annars vara fråga om?). Till att börja med pågick ett triangeldrama. Den tredje parten försökte återkomma ett antal gånger, men jagades bort av rivalen varje gång. Bildkvaliteten är inte riktigt på topp för jag var inställd på att fotografera blommor med manuell skärpa. Att fotografera snabba fjärilar med manuell skärpa har jag INGEN vana av. När jag väl hann ändra till automatskärpa var fjärilarna väck och scenen över.

I den utskjutande delen av bakkroppen sitter ett kopulationsorgan (heter visst så!) enligt vad jag har kunnat läsa mig till. Om någon kan berätta mer om fjärilars kärleksliv och anatomi så är jag tacksam för mer info!

Av och till var de tre...

... för att bli två i slutändan.

Vi kan fortsätta diskutera ämnet macrofotografi och gatufotografi på fotofikat lördagen den 3 september kl 11.00. Eller så diskuterar vi något annat! Vilket kondis som gäller denna gång återkommer Per "Otten" och Lena P om. Kanske jag också. Håll utkik!

Krypövningar i vuxen ålder

Det är väl helt sanslöst att man ska behöva ägna sig åt krypövningar i vuxen ålder... I dubbel bemärkelse! Och allt beror på det nya fördärvet = förvärvet. Hur som helst, här i alla fall ett ytterligare prov på vad det presterar - för övrig info - se mina tidigare inlägg nyligen.

Tar förresten tacksamt emot namnförslag på arten i fråga för någon krypbok har jag inte till hands just nu.

Nära med 100 mm. Har bara sett till att bildens liggande rektangulära format fick bli kvadratiskt för att fjärilen ska komma till sin rätta. Skärpan finns inte riktigt överallt, men övning ger färdighet...

Bilden nedan är ett utsnitt. Samma problem som ovan (inte skärpa överallt), men ena antennen ser man nu i alla fall.

Det lär inte bli några fler fjärilsbilder den närmaste tiden med tanke på väderleksrapporternas besked om sämre tider. Det är livet det.

Hur en fotopryl kan rädda liv

Fotoprylar kan rädda liv! Åtminstone mitt nya förvärv har räddat ETT liv, ett litet sådant. Det handlar alltså om ett makroobjektiv som jag skrev om i förra inlägget. Och det lilla livet - han/hon finns här nedan någonstans... 

Det var bl.a. för detta jag skulle ha ett makroobjektiv till - fjärilsfoto. Tyvärr har de två vackrare sorterna inte behagat visa sig för mig sedan jag fick mitt objektiv, inte denna skönhet nedan heller. Varför?! Fotot taget med mitt 55-135 mm.

 Alla bilder nedan är tagna med Pentax D FA 100 mm/2.8 Macro WR.

Två flugor på samma smäll... Fast det är skuggan förstås som är poängen, även om jag såg den först efteråt....

Här är den tacksamma (?) varelsen för livräddningen. Tvestjärten hittade jag inne, fångade upp den försiktigt, bar ut den för fotograferingen. I vanliga fall hade jag nog inte varit lika godhjärtad...

Här är det inte fråga om livräddning! Upptäckte att mängder av jordgetingar har bosatt sig under solsängarna. Ett trettiotal rejäla öppningar från underjordiska gångar upp till markytan! Utan att ha sett på krypen sa min man att det var myror. Men jag hade det här bildbeviset! Visst är det någon typ av jordgeting? Minst tre arter lär det finnas. Någon som vet vad vi ska göra med dem? Som sagt, ingen livräddning är aktuell!

Det här ser ut som livräddning, men det är det inte. En myra släpar på ett dött tungt släp... Boken? Afrikanska författaren Chimamanda Ngozi Adichies roman "Lila hibiskus". Gripande. En illustration om hur mycket ondska en religion kan föra med sig när dess innehåll vantolkas in absurdum ( i det här fallet kristendom i katolsk tappning).

Den här varelsen dammsög jag nog upp idag....

Min man tyckte kanske att det var lite onödigt av mig att köpa ett objektiv till. Han är dock klok nog att anse att när ju nu har objektivet så ska det också användas. Plötsligt förvandlades han till min fotoassistent, ropandes "Kom, här finns en fin fjäril!" Jag hann ju inte förstås, synd för den var en av de vackra... I stället hittade min "assistent" en gräshoppa/syrsa som jag kunde fota. 

Ser ni, den kollar på mig! Det gjorde den länge!

Lite blommor och blad ville jag också få med. Men visst, även där fanns någon insekt.

                                             Kvällsljuset spelar på bladverket.

Har provat att använda både autofokus och manuell fokus och blivit övertygad om att manuell fokus är att föredra om fotoobjekten inte är för rörliga av sig (alltså precis vad makroexperterna säger). Bilderna ovan är en blandad kompott av fokuseringsövningar. Vill minnas att de tre sista är manuellt fokuserade, så även den ensamma jordgetingen.

Det jag har missat genomgående i bilderna ovan är att kamerans inställning för bästa skärpa hade jag dragit ner något av någon anledning, för någon dag sedan. Har inte klart för mig hur stor betydse kamerans skärpeinställning har för bilderna, ska den helst stå på maxvärde alltid? När är det lämpligt att använda de övriga inställningarna, t.ex. mättnad, ton osv? Lätt hänt att man glömmer ändra dessa nästa gång man använder kameran, det räcker så väl att försöka komma ihåg ISO och exponeringskompensationen.

Fortfarande är jag hänvisad till Picasa ett litet tag till, i de tre sista bilderna hoppade jag över all redigering, så även skärpningen.