Krypövningar i vuxen ålder
Det är väl helt sanslöst att man ska behöva ägna sig åt krypövningar i vuxen ålder... I dubbel bemärkelse! Och allt beror på det nya fördärvet = förvärvet. Hur som helst, här i alla fall ett ytterligare prov på vad det presterar - för övrig info - se mina tidigare inlägg nyligen.
Tar förresten tacksamt emot namnförslag på arten i fråga för någon krypbok har jag inte till hands just nu.
Nära med 100 mm. Har bara sett till att bildens liggande rektangulära format fick bli kvadratiskt för att fjärilen ska komma till sin rätta. Skärpan finns inte riktigt överallt, men övning ger färdighet...
Bilden nedan är ett utsnitt. Samma problem som ovan (inte skärpa överallt), men ena antennen ser man nu i alla fall.
Det lär inte bli några fler fjärilsbilder den närmaste tiden med tanke på väderleksrapporternas besked om sämre tider. Det är livet det.
Är det möjligen så att du har råkat trilla ned i makroträsket??
Välkommen!! Det är skojigt att återigen få skitiga knän tycker jag..nu när man nästan är vuxen.
Jag tycker om din uppnosiga fjäril..och tror att det är en Körsbärsfuks, men är ingen expert på området.
Ha det så krypigt! Allt Gott! Anders Plåtare
Hade sån tur att de satt still en bra stund, trots att det var mitt på dagen, och fingret låg så stilla och fint på avtryckaren...:-)
Fina bilder på den lille rackaren i alla fall..:-)
/maria
Det är ju lite roligt att trenderna strävar mot varandra; makrobilder ska ha stort skärpedjup och landskapsbilder kort sådant. Om det fortsätter så försvinner ju till sist distinktionerna och man vet inte längre vad man ska fascineras av.
Men oavsett det så tror jag att det är oändligt mycket svårare att ta en riktig makrobild med stort skärpedjup.
Ha det gott! /Thomas
Ska bli spännande att se hur djupt du försvinner in i makrovärlden! :-)
En del makro kommer det ju bli den närmaste tiden. Har använt objektivet till lite annat också och gillar denna fotopryl skarpt, redan! Har fått ett ytterligare objektiv (35 mm) att leka med så helt kommer jag inte att försvinna in bland småkrypen.
Men det är det värt...
Lycka till i makroträsket!
Laddar upp inför kvällen för har tänkt att ge mig på en mördarsnigel. Jag ryser lite när jag försöker titta på dem närmare, men det blir nog lättare när man har en kamera i handen. En spansk skogssnigel är visserligen inte snabb, men den är svart, och ljusskygg som den är kommer den fram när ljusförhållandena är lite klena. Sedan blir den ju lite rädd när man kommer nära och kryper ihop. Men försöka kan man ju, åtminstone som terapi för det lilla obehag jag känner inför denna varelse.
Jag har "vuxen-krälat" i många år nu, så det kommer sig helt naturligt numera. På mitt arbete har vi vid några tillfällen per år hel- eller halvdagar för friskvård. Då har jag alltid med mig kamera och passar på att experimentera med att fotografera aktiviteterna ur alla möjliga vinklar. De börjar på att bli vana vid det. Jag brukar då få höra av mina kollegor att "tillsammans med dig känner man sig så vuxen".
Vill man ha resultat får man bjuda till lite och får inte vara så känslig för andras undrande blickar. :-)))
Jag rekommenderar varmt knäskydd och byxbenen instoppade i strumporna för att inte få fullt med myror upp längs med benen.
Tyvärr vet jag inte säkert, men lutar lite åt körsbärsfuks - samtidigt som jag känner mig tveksam till om det är en sådan.
Vänligen
Nonno
Fotonördar uppfattas nog som varandes lite konstiga människor i vissa avseenden. Kolleger som har förståelse för sådana som du är guld värda och bör inte bytas ut i första taget!
Visst är det som du säger, en ny värld öppnar sig med macro-gluggen. Välkommen till macro-träsket!
/Nonno