Några ljusinstallationer i novembermörkret

Den underbara novembermånaden inträffar vartannat år i Uppsala - staden lyser upp av konstnärliga ljusinstallationer i kvällsmörkret. Uppskattat! Man möter under sin vandring glada stadsbor som är ute och flanerar i mörkret. Lite ovant att träffa glada människor i november...

En del av installationerna ackompanjeras av ljudslingor, tyvärr får jag inte med sådant till fotona här.

Vid Vaksalaskolan.

Klosterparken, pelare med färger som tonar fram i olika skalor, fågelkvitter och andra naturljud.

Över Islandsfallet.

Fyrisån, i vanliga fall en installation med häftig musik som följer verkets färgförändringar. Ingen musik denna gång; grannarna har klagat? Eller så var klockan slagen så mycket att ljudet hade stängts av.

Titta gärna på Sven Tegelmos vackra dimmiga foton på några av verken - här.

Några bilder från Dagnys fotofika. Men var hamnade jag sedan?

Hösterminen är i gång och Dagnys fotofika hade sin första samling i går, flera rapporter har publicerats på FS redan så det är inte så mycket jag har att tillägga egentligen, men låt gå... Kameraväskan var med, den hamnade under stolen, trängseln var stor så det blev aldrig av att hala fram den överhuvudtaget. Men, mobilen var mer lättillgänglig och några bilder blev det till slut ändå tack vare den. Vi blev rätt många totalt, men alla lyckades inte ens träffa varandra för några gick innan andra anlände. Alla lyckades jag inte få med på bild heller., bl.a. Finn och Per saknas här nedan, kanske var det ytterligare någon...?

Pojksen till höger om mig: Jan-Olof och Bengt.

Några pojkar till - Kurt, Torbjörn och Björn - Ylva där mellan. På klädhängaren ser man att Finn och Per har avvikit för Finns hatt är borta, likaså Pers motorcykelhjälm (kolla Bengts inlägg ).

Fler flicks, dvs Ewa och Lena P. Och så Kurt och Ylva. Lena H med hajen i förgrunden på skärmen.

Lena H och Bert-Ola, och så Ewa igen. Spännande med Lenas undervattensbilder!

Lite senare kom jag att hamna på mitt enda evenemang jag hade tid för under Kulturnatten, nämligen på Skrotcentralen. Hade egentligen inte tid för detta heller, men viktiga saker måste man ha tid för... Ett par smakbitar därifrån:

Allehanda skrot, skrotkonst, graffitikonst, hårdrock, swingorkester, hinderbanor av skrot för barn (och vuxna) - en salig blandning av kulturella ting och upplevelser samlat på ett spännande ställe. Fotoutställningar fanns förresten också, här ovan skymtar en av dem, nedan en annan i en annorlunda utställningslokal. 

En salig blandning med myrmark, marathon och ikoner samt upphovsrätt

Kvällens inlägg blir en fortsättning på inlägget häromdagen, såtillvida att det ska bli mer konst. Inget från mig dock, tacka er tur... Det blir en blandad kompott främst från min syster Terttu, men även en liten inblick i min mors konstnärliga värld. 

Min mor började måla sent i livet, hon höll i gång några år, men har sedermera tappat intresset av någon anledning. Hon hann med en del tavlor och ett par stycken av dem gillar jag väldigt mycket. Av någon anledning har jag ingen bild på någon av just de som jag tycker bäst om. 

Motivet nedan föreställer nordfinska myrmarker och är en oljemålning i rätt rejäl storlek. Lite svårplacerad är den just på grund av storleken tycker jag, men mor har hittat bra väggytor hemma både för sina egna verk och andras målningar.

Sedan kommer något lite spännande! Visst, tavlorna kan vara nog så spännande, men det finns något annat också... 

Tavlorna nedan är verk av min syster och hänger hemma hos mina föräldrar. Den till vänster känner ni kanske igen från det tidigare inlägget, och ni fick också höra något om dess bakgrund (bl.a. att det är mina farföräldrar som finns med i tavlan). I målningen till höger skymtar ett strävsamt  par fram ur det mörka - mina morföräldrar. Varför så mörkt? Vet inte, måste nog fråga systern, jag är säker på att färgen symboliserat något. Kännetecknande för hennes målningar är förresten en orädd hantering av färger, det har jag kommit att uppskatta mer och mer genom åren.

Det som är väldigt spännande här är hängningen av tavlorna. Min mor är inte så ung längre och hon tycker att alla prylar som man har fått och samlat på sig genom åren och som man inte slänger eller ger bort kan man ha framme, bl.a. finns där "skräp" som vi barn har inhandlat som presenter till föräldrarna, i barndomen då tusen år sedan... Mina föräldrars hem är dock inte överbelamrad med prylar ändå, däremot är den inglasade balkongen en sevärdhet! Små stilleben av diverse prydnadsföremål står uppställda här och där. Och några tavlor! De kan gärna placeras tätt ihop med saker som "passar". Gallerister och konstkännare må ta sig för pannan för sådana här hängningar...

Tavlorna hänger alltså i uteklimat! Nu på vintern har temperaturen vissa perioder pendlat kring -30 C, på sommaren blir en inglasad balkong hur het som helst i den nordfinska sommarsolen  - i praktiken är tavlorna utsatta för enorma temperaturskillander. Det ska  visst inte vara något problem för det är temperateknik som har använts och temperafärgerna tål mycket!

Nedan en konstnärstolkning av hur min far spurtar i mål vid New York-maraton ett antal år sedan. Tekniken i båda målningarna är äggoljetempera igen och det är Terttu som har målat.

Känner på mig att färgerna inte är helt rätt här, tänkte försöka mig på en korrigering, men då påstår PSE att det inte går att öppna filen för det är fel typ av fil... Suck...

Sedan över till något helt annat - ikonmåleri enligt ryskortodox tradition! Systern ägnade sig åt denna konstform under ett flertal år. För en utomstående kan ikonmålningar se rätt lika ut och man kan få för sig att det är bara att kopiera tidigare verk när man målar. Så är det förstås inte! Varje ikonmålare har en egen stil och använder sig av ikonmåleriets traditioner och "regler" på sitt eget sätt. Man kan känna igen olika ikonmålare utifrån verken när man väl är lite bättre insatt i denna verklighet. Vid ikonmåleri används äggoljetempera och förstås bladguld också om man ska hålla sig till den traditionella stilen.

Ikonen nedan hänger hemma hos min mor och far (syrrans verk igen). Enligt den ryskortodoxa traditionen hängs en ikon i ett hörn i rummet (när det är hemma) och hängningen kompletteras med ett kärl för en rökelse intill ikonen, hängandes från taket. Den här är dock inte hängt enligt vad traditionen kräver.

På den här webbsidan finns flera ikoner som både min syster och några andra är upphovsmakare till - Terttus ikoner finns att se här nedan också. Bilderna är från en liten ryskortodox kyrka (egentligen ett bönehus) i Paltamo i norra Finland. Det är ganska lätt att se på kyrkans ikoner att de är målade av olika ikonmålare. Av webbsidans ikoner kommer fem i mitten från min syster, de två översta och de tre nedersta är målade av andra ikonmålare.

Här de fem ikoner som min syster har målat - obs webbsidans original har bättre kvalitet både vad gäller färg och skärpa.

 Ikonen nedan anses vara "liturgiskt och kvalitativt mycket högklassig"!

Och allra sist, interiören i kyrkan: det som väcker mitt intresse är hur man beskriver två ikonmålare som anses vara efterkrigstidens främsta företrädare inom modernismen. Deras ikoners "ikonografiska innehåll anses vara mycket problematiskt". Vad menas? Spännande, men tyvärr finns det ingen mer förklaring till vad som avses....

En upphovsrättslig fråga till er: Gör jag fel ur upphovsrättslig synpunkt när jag använder bilderna från den finska ryskortodoxa kyrkans webbplats på det här sättet? Kan tänka mig att det skulle bli ramaskri i vissa andra sammanhang, men hur är det i en sådan här specifik situation där en konstnärs verk ligger på nätet och hon vet  att jag visar dem här? Kyrkan kan tänkas ha invändningar eftersom den äger ikonerna? Fotografen? Själv visar jag inte bilderna i kommersiellt syfte; har det någon betydelse? Jag berättar ju också varifrån bilderna kommer. Obs! Den översta ikonen samt alla andra tavlorna och bilderna har jag fotograferat.

Dagens konstnärer inser nyttan av att fotografier på deras bilder sprids så jag antar att gamla tiders fotoförbud i konstnärsateljéer, muséer etc tillhör gången tid, bortsett från några specialfall med mästerverk från århundraden tillbaka. Om det utfärdas något fotoförbud så handlar det oftast om blixtfotografering. Att tiderna förändras har nog inte alla vanliga människor förstått: var på en konstresa till Åland inte så länge sedan och en av medresenärerna var irriterad för att jag tog bilder i en ateljé hos en konstnär. Konstnären själv hade inga invändningar, men det rubbade inte medresenärens djupt rotade åsikt om att man inte får fotografera tavlor... 

 PS. Min syster har aldrig suktat efter publicitet för publicitetens skull, men så har hon också haft en försörjning på ett annat sätt än via måleri och ägnar den mesta tiden sedan länge åt andra saker (trots 10-årig heltidsutbildning inom konst, två skilda inriktningar - måleri och textil konst). Det kan vara befriande att inte behöva spotta ur sig konst för försörjningens skull. Stackars Liljefors som fick måla harar och rävar på löpande band, beställaren fick välja vilken, och därtill stod valet mellan vinter- eller sommarmiljö... Låter inte så inspirerande... DS.

Att måla via N8 och PSE slutar med en plums i en vak med riktiga målargrejer

Det skulle vara kul att använda bildsinnet till något annat också än till att spana efter motiv som lämpar sig för "avbildning" via kameran/mobilen. Måla vore väl något? Akvarell? Akryl eller olja? Eller någon annan teknik?

I väntan på den verkliga inspirationen och möjligheten att ta till penslar och palettknivar och dylikt så tog jag till penslarna i PSE. Motivet med de otroligt färglada molnen i kvällsmörkret fångade jag i kväll på väg hem från jobbet. Ingen kamera, men väl en N8. Inget stativ förstås, men väl en cykel. Tog bilden in i PSE via Camera Raw och släppte loss en aning, bl.a. med akvarellstuk. Huvudsaken blev att behålla något av det jag upplevde med det himmelska skådesspelet med de märkliga färgade ljusa molnen jagandes fram i mörkret.

Förstora gärna, annars ser du inte "penseldragen" utan bara en dålig bild....

Det får bli lite riktig konst också som belöning för din titt in här och den är förevigad med en riktig kamera också. Att titta på oriktiga bilder tagna med en oriktig kamera samt redigerade med oriktiga metoder är ju tröttande, en åt gången får räcka nu...

Bilden nedan är en del av en tavla som min syster har målat. Man anar fornfinska Kalevala-influenser här (svanar, figuren överst på bilden) fast hon själv har nog inte nämnt det. Paret föreställer min farmor och farfar. Hon dog i relativt unga år innan jag ens var påtänkt. Farfar minns jag från ålderdomshemmet, han orkade inte så många minuter åt gången med oss barnbarn, minns jag....

Nästa bild är en delstudie ur en ganska stor tavla som systern är också upphovsmakare till. Hon är en vinterbadare och hon vill här ge uttryck för de tvehågsna känslor som många vinterbadare känner för änder. I Finland håller man vinterbadställen öppna med hjälp av pumpanordningar och det uppskattas naturligtvis av änder också. De söker sig alltså gärna till samma platser som människan (= vinterbadare) under den bistraste delen av vintern.  Långtifrån alla av människosläktet uppskattar dock ändernas närvaro och särskilt inte när fåglarna verkar i dessa förhållanden tappa sin naturliga rädsla för att komma en människa nära. De kan rent utav bli obehagligt närgångna i vattnet.  

Om du vill se vinterbadarbilder så kolla ett tidigare inlägg om vinterbadare här . Noterbart att våren har kommit och områden med öppet vatten i Uleälven brer ut sig. Frågan är om det är änder eller vinterbadare som är gladast...

Noterar nu att inlägget i fråga måste nog vara mitt mest "lästa" inlägg någonsing (1585 ska ha tagit en titt hittils); kan det bero på ordet "lättklätt" i rubriken och att "tjejer" nämns redan i första meningen...?

Som motvikt till gårdagens "skitiga" bild blir det två helt harmlösa idag

Det blev lite märkliga tankegångar gårdagens bild i mitt blogginlägg framkallade hos somliga: lumparminnen, huruvida man sitter eller står på toa när man tittar på fotografisk konst, fördelen med att sitta ner så att någon annan kan närstudera fotografierna över huvudet på den sittande, osv. En vanligen så fridsam fotograf dristade sig till att meddela att han skiter evenemanget som inlägget egentligen handlade om, och det bara för bildens skull! Där ser man vilken styrka bilder kan ha! (Obs Han skojar, jag VET...)

Idag tänker jag inte locka in er på några konstiga tankebanor. Mitt "året som gått"-rotande bland gamla bilder har lett till i alla fall att jag har hittat några trevliga bilder som får mig att minnas andra konstupplevelser än de som jag har upplevt i Galleri Londons lokaler (gårdagens inlägg). Konstresan förra hösten gick till Åland och den skrev jag om som en alldeles färsk nybörjarbloggare då i september förra året - här .

Ett moderniserat konstnärshem.

Ett konstnärshem; konstnären i fråga, Kjell Ekström är en akvarellmålare, akademiker, med erfarenhet av arbete med konst på annat sätt också, nu t.ex. som ledare för Önningebymuseet på Åland. Skrivit böcker har han också gjort. Och inte är han så värst gammal heller. (Yngre än jag; somliga hinner mycket här i livet!) Han var vår mycket kunnige "reseledare" runt Åland på diverse museer och utställningar. Sin ateljé har han intill hemmet i en annan byggnad. 

Varför står det bilar i vägen för det vackra gamla huset? Därför att de  "livar upp" bilden.

Bilden är från Önningeby där ett konstmuseum finns numera "till minnet" av de tider då många finländska och svenska konstnärer levde tillsammans i Önningebykolonin. Obs! huset här är inte ett museum utan konstmuseet inryms i en gammal ladugård, om jag minns rätt.

FS-medlemmen Håkan E har förresten skrivit här i bloggen om konstnären Victor Westerlund som var med och bildade Önningebykolonin . En bok har skrivits om Westerlund. Författaren? Ja, Kjell Ekström förstås.