Det kan vara roligt att bli gammal

Min far fyllde 80 år ett litet tag sedan. En anledning att fira alltså.

Glansdagar. En konstnärlig tolkning av maraton i New York ett antal år sedan när far var kring 50. Bra tid hade han vilket han förstås minns väl och gärna berättar om!

Bilden på mor och far, den längst ner förstås, tog jag när mor fyllde 70 år fem år sedan.

Gäster på väg. Men de hittar ju inte... fast de har varit här förr. De är också gamla. Men inte så gamla att de inte skulle kunna hantera mobiltelefoner och få instruktioner den vägen (alla finska gamlingar kan hantera mobiltelefoner).

En bild att ta med för färgernas skull.

Här pustas det ut dagen efter... Skönt att vara tillbaka i de vanliga rutinerna igen.

Plats nr 5 - var finns rättvisan?

Har precis noterat att ett av mina blogginlägg har hamnat i "toppstriden" om platsen i solen bland de mest kommenterade inläggen. Härmed vill jag lägga in en protest. 

Sättet hur antalet kommentarer räknas är inte speciellt rättvist; om en kommentar utvecklar sig till ett "bloggtråd" där samma kommentator och eventuellt även blogginnehavaren återkommer så borde väl inte allt detta räknas som nya kommentarer? I mitt fall har jag dessutom lagt in en egen separat "kommentar" eftersom Roger hade hunnit svara till Tomas och min möjlighet att svara Tomas enbart spärrades för tekniken är upplagd så (Obs! Roger har inte gjort fel!). Därför valde jag i stället att svara till båda med en egen "ny kommentar". Vilken alltså kom också att räknas in i statistiken. Noterar att inte bara jag, utan även nr 2 (Bengt B) och nr 3 (Lena P) har gynnats av det märkliga räknesättet.

Har något dåligt utvecklat tävlingssinne - därför blev jag väl varken sprinter eller någon annan idrottsutövare av rang. Här på FS kommer bristen på tävlingssinne till uttryck genom att jag försöker hålla mig undan lite; vid ett tillfälle såg jag att ett flitigt bloggande hade lett till att jag var sexa (om jag minns rätt) bland de mest lästa bloggarna. Det kändes ytterst obehagligt...så synlig ville jag ju inte vara... Så taktiken blev att ligga lågt ett tag för att få sjunka undan i lugn och ro... Den taktiken tycker jag fortfarande är ganska skön även om man börjar vänja sig vid tanken att anonymitet inte hör ihop med bloggandet. 

Mitt tävlingssinne kommer bäst till sin rätta i mina egna privata tävlingar mot mig själv. Det kan handla om väldigt banala saker, typ att under sommarsemestern läsa så många böcker som möjligt, gärna av typen "svåra" (det är då man har tid att läsa knepiga tjocka böcker). Har fått förståelse för alla som fastnar för den löjliga sporten golf eftersom den har ett starkt inslag av tävlan mot sig själv och de egna tidigare resultaten.  

Just nu har jag en privat tävling som går ut på att gå minst 10.000 steg varje dag. En vanlig arbetsdag kombinerat med hemmakväll duger inte. En lunchpromenad kan bättra på statistiken tillräckligt.

Idag har jag jobbat hemifrån, ätit ute visserligen, men stegantalet ligger på blygsamma 3360 steg. Måste nog gå en sväng... Det får bli utan kamera, trots den ljusa kvällen, för LADDAREN till Pentax är fortfarande borta. Har ju andra kameror också, men jag har slutat gilla dem. Utom N8.

Några FS-medlemmar tror förresten att mina laddare har blivit HEMKALLAD, till sin SKAPARE...! Har ni hört på maken!

För den som undrar över bilderna; en typ av gåta döljer sig i dem. Eller man kanske skulle kunna säga att de inkluderar ett slags skyddsbehov. 

Civil olydnad kan förändra världen!

Detta om något är väl civil olydnad som heter duga... Frågan är vilken förändring som blir följden...

Se även Lenas inlägg där ett liknande uttryck för civil olydnad finns att skåda.

För den som hungrar efter mer kunskap i ämnet kan en oväntad förespråkare av civil olydnad vara ett intressant bekantskap.

Sista chansen...

...att fånga denna raritet på bild i år!

Blomningssäsongen för denna väldigt speciella blomma är nästan slut, men en och annan vacker individ går fortfarande att hitta. Plats: Kungsängen i Uppsala. Blomma: Kungsängsliljan förstås.

Kungsängen ligger väldigt nära staden. En lagom promenad från citykärnan längs Fyrisån på dess östra sida,  förbi båtvarven, under Kungsängsbron, en stig vidare söderut och rätt som det är är man framme.

Den vita Kungsängsliljan är väldigt vacker i sin enkelhet, dock är det lite sent att finna en sådan nu för den blommar ut tidigare än sin lila syster. 

Alla bilderna har N8-kvalitet. Det lär bli mer av detta då batteriladdaren till min Pentax är spårlöst försvunnen...

Hur kan en laddare bara gå upp i rök?

Dylanmän, Dylanlivemän, dylanologer samt halvsportiga bonusbilder

Dagens långläsning av allt finstilt i dagens blaska resulterade också i dagens höjdpunkt (så vitt jag vet ännu så länge, dagen är ju inte slut än...) - två artiklar om Dylanfantaster. Artiklarnas kopplingar till fotovärlden bättrar på nöjet.

Den ena artikeln i DN handlar om s.k. Dylanmän i olika åldrar, besatta av Bob Dylan på olika sätt. Den andra artikeln handlar om en dylanolog, på jakt efter en Dylanbilds ursprung och historia.  

Hanna Fahl skriver i den första underhållande artikeln om den märkliga värld som hon har kommit i kontakt med. Detta har skett via en Dylanman i hennes egen kompiskrets. Dylanmän är män i olika åldrar, uppslukade av Dylan på olika sätt och varav åtminstone somliga menar att de som är utanför denna värld aldrig kan förstå vad deras passion går ut på. Här har vi bland annat Dylanlivemannen som har sett 113 konserter med Bob Dylan. Han försöker fotografera på alla spelningar som han bevistar, trots att det oftast är kameraförbud. Han och hans likasinnade hjälps åt att hålla utkik efter vakter när man smygfotar. I augusti kommer hans bildsamling att visas i Göteborg.

Tyvärr finns inte artikeln på nätet (ännu?) och jag kan inte citera hela artikeln, synd för detta är verkligen underhållande! Men ett citat kan jag väl bjuda på:"Jag brukar stoppa kameran innanför byxorna, och så ser jag till att gå där det är en kvinnlig vakt. De brukar inte känna efter så noga där."

Min kommentar: användbart tips för alla som smygfotograferar vid olika evenemang...?

 OBS! Läs receptets ordination!

Den andra artikeln har Fredrik Wikingsson - känd från TV...:-) -  skrivit. (Han fick förresten en känga i den föregående artikeln av en Dylanman...) Fredrik W beskriver sig som en dylanolog som är frisk emellanåt, men kan insjukna när som helst när en bild eller en textrad drar ner honom i missbruket igen. Detta hände i vintras när han intet ont anande satt på en tandläkarmottagning, bläddrade i Sköna hem och fick i ett reportage syn på en Dylanbild i ett artisthem. Ding! Den Dylanbilden hade Fredrik aldrig sett förr. Jakten började för att få reda på när bilden var tagen (exakt!) och vad dess ursprung var för övrigt också.

Eftersom denna artikel inte ligger ute på nätet heller, åtminstone inte ännu, så får det bli en kort redovisning här:  Fredrik W:s jakt på bildens ursprung och när den var tagen landade via osannolika turer på husmorstidningen Året Runt. Mellanlandningar gjordes hos den Sköna hem-artisten samt hos Plura, vidare var en 80-årig amerikan den förlösande informationskällan genom sin kunskap om ett specifikt webbarkiv. Där hittade Fredrik W några bilder på Dylan i Woodstock i juni 1966; Dylan har samma kavaj på sig och ser lite utmärglad ut på dessa bilder, exakt som på fotot i Sköna hem. Bilderna i fråga hade publicerats i en portugisisk popmagasin och amerikansk undergroundpress. Någon hade scannat in den här aktuella bilden från svenska Året Runt och skickat in den till webbarkivet. Sommaren 1966 hade förresten varit ett mörkt hål i Dylans liv, han var då i princip försvunnen under ett par månader vilket gjorde bildens datering och ursprung extra spännande. 

Min undran; hur hade bilden i storformatet hamnat i det svenska artisthemmet...? Men nu ska vi inte vara småaktiga för historien är för bra för det!

Ett litet citat om Fredrik W:s jakt: "Jag mejlar till slut en 80-årig man i Miami. Vi nätbråkade för fem år sedan om låten "Tangled upp in Blue", och har inte hörts sedan jag i ett forum hävdade att Dylan sjunger ordet "blue" absolut bäst i refräng nummer fyra, och direkt blev kallad idiot av den här mannen som föredrog sättet Dylan sjunger "blue" i den tredje refrängen. Där skar det sig mellan oss och vi tappade kontakten."

Foto ovan i DN: Robert Henriksson. Min version har inte samma format som ursprungsfotot.

Allra sist - bonusbilder från ett sportsammanhang - när två gulsvarta lag möttes ett tag sedan: