I dagarna ungefär ett år sedan...

... hände det som vi förstås visste i alla tider att det skulle hända en dag. Vår trogna familjemedlem Micki var uppenbart sjuklig sedan ett tag. Många veterinärbesök hade det blivit.

På fredagen ett år sedan gjorde vi det sista "vanliga" besöket på djursjukhuset. Nu var det helt uppenbart att det inte fanns något mer vi eller någon annan kunde göra för honom. Läget var inte akut, men ett beslut skulle fattas. Det gjorde vi också meddetsamma, men han fick komma hem över helgen och barnen kom för att träffa honom sista gången.

Ett år har gått. Vi har egentligen aldrig tänkt att vi har varit bundna på något sätt för att vi har varit hundägare. En viss frihetskänsla har det ändå varit att inte ha en hund, det ska erkännas. Men den känslan övervinner ändå inte känslan av att ha ett troget och tillgivet sällskap som aldrig skulle få för sig att svika en. För sådana är ju hundar, inget kan rubba en hunds förtroende för sin husse eller matte.

Saknaden efter Micki var stor unden en längre tid, men tunnades på något sätt ut med tiden. Till slut övermannades man av denna saknad bara när man gjorde något/var någonstans där man sist hade haft honom med sig. Så var det till exempel häromkvällen när jag tog en cykeltur/promenad ut till Fyrisåns fågelmarker söder om stan; det hade jag inte inte gjort sedan förra hösten när vi var där med Micki.

Någon har sagt att sorgen efter en hund kan vara lika stark som den är efter en kär människa som har gått bort. Skillnaden är att den värsta sorgen efter en hund går över lite snabbare än det gör om någon av ens käraste i människoskepnad går bort. Så är det kanske.

 PS. Nu tar jag en paus från FS ett litet tag. Inte för att jag har ledsnat på er, nej nej. Men man måste göra lite andra saker här i livet också, eller hur...? Funderar just vad jag ska ta med för fotogrejer under min flykt från verkligheten... "Neejj", undslapp det från maken, "jag följer nog inte med om du ska släpa fotogrejer med dig igen..." Och sedan hängde han med huvudet... Fast jag vet ju att han inte menar allvar! :-) DS.

2011-10-21 22:47   Pia-kristina

Så fin bild på Micki, ja vi har ju också gått igenom samma sak, vår Sally finns inte med oss mer och varje morgon när jag går ner till köket är det som jag hör henne än. Hon var så glad och sprallig när man kom ner till henne. Jag saknar promenaderna med henne också. Hon var visserligen mer en jakthund som min man hade henne till, så nu blir det inte mycket mer jakt.
Du har verkligen varit flitig med din blogg här så du kan kanske behöva ta en välbehövlig paus eller så gör du det av andra skäl, skit vilket, du vet bäst. Du är en duktig skribent och fotograf. Ha en bra paus och så hörs vi. Hälsa maken!

Besvara

Svar från RHelena 2011-10-23 11:12

Just den här bilden på Micki tycker jag mycket om. Men den är lite medicinskt intressant också för man ser att han hade lite starr. Inte så konstigt för han var inte ung längre. Tack för dina fina ord.

Svara

2011-10-21 23:06   EGW

När jag tagit avsked av min chowchow kunde jag efteråt i veckor fortfarande ibland höra klickandet av klorna på hennes tassar mot golven hemma. Jag hoppade högt i vädret varje gång. Jag undrar inte över att folk förr trodde på spöken. Jag hade lätt kunnat inbilla mig att hon "gick igen".

Du kommer väl tillbaka från vad det nu är du ska göra med lite fotografisk rapportering, antar jag :-)

Besvara

Svar från RHelena 2011-10-23 11:24

Man förstår hur tron på spöken har uppstått... Ja någon typ av rapportering blir det säkert. För min del brukar väl rapporteringen inskränka sig till bilder på det lokala kattlivet, sist i Puerto de Mogan och i Istanbul. Få se hur det blir nu.

PS. Du undrade tidigare hur surfplattan skulle förändra mitt liv. Här ser du, det går inte hålla sig undan FS ens på längre avstånd från SE...

Svara

2011-10-22 09:36   pic-tor

Jag känner igen din känslor Rauni. Min härliga cockerspaniel Zilla har varit borta i 17 år men jag saknar henne fortfarande. Bättre kompis får man leta efter.
Lycka till med det du ska göra och välkommen tillbaka sedan till FS. Vi ses kanske på något fik någonstans :).

/Torbjörn

Besvara

Svar från RHelena 2011-10-23 11:31

Varför inte skaffa en ny hund? Du har kanske vant dig vid en tillvaro utan hund ändå och steget till viss bundenhet känns långt.
Snart är man tillbaka i de vanliga rullorna igen och detta inkluderar säkert fika också!! :)

Svara

2011-10-22 10:59   Otten

Jättefin bild, och fint beskrivet. VI fick ju fatta samma beslut med vår i hund i våras. OCh håller med precis om frihetskänslan, men ändå saknad efter en hund. Vi skaffar nog igen, men om några år först.
VAdå lämna FS, kan du ju inte :-)

Besvara

Svar från RHelena 2011-10-23 11:39

Min tanke ärockså att det blir en hund igen en dag hos oss. Tydligen lämnade jag FS för en och halv dag... Näj, lite distansförhållande till FS är säkert bra ibland. Att lägga in bilder och skriva får vara ett tag men smygläser nog FS emellanåt...

Svara