Här kommer mina pekorala macrobilder, med...

... en liten blinkning till Johan E som nyss luftade sina "fördomar" i ämnet. ;-)

 Brott: fotograferat macro.

Brottsplats: Botaniska trädgården i Uppsala.

Motiv för brottet: macrofotograferingskurs.

Bakomliggande orsakssammanhang för brottet : en sommar med ovanligt många småkryp, inklusive fjärilar.

Brottsvapen: Pentax K-7 och ett macroobjektiv 100 mm.

Brottslingen: en  person med byoriginalkaraktär, letandes efter nya möjligheter att begå brott, helst i fotogenre som medger vidareutveckling av byoriginalkaraktären. Gatufoto är ett bra och populärt alternativ till macrofoto i detta avseende (ett lämpligt 35 mm objektiv har redan anskaffats). 

Nedan förresten ett  rätt spännande förlopp med fortplantningsaktiviteter (såsom jag uppfattade det i alla fall, VAD skulle det annars vara fråga om?). Till att börja med pågick ett triangeldrama. Den tredje parten försökte återkomma ett antal gånger, men jagades bort av rivalen varje gång. Bildkvaliteten är inte riktigt på topp för jag var inställd på att fotografera blommor med manuell skärpa. Att fotografera snabba fjärilar med manuell skärpa har jag INGEN vana av. När jag väl hann ändra till automatskärpa var fjärilarna väck och scenen över.

I den utskjutande delen av bakkroppen sitter ett kopulationsorgan (heter visst så!) enligt vad jag har kunnat läsa mig till. Om någon kan berätta mer om fjärilars kärleksliv och anatomi så är jag tacksam för mer info!

Av och till var de tre...

... för att bli två i slutändan.

Vi kan fortsätta diskutera ämnet macrofotografi och gatufotografi på fotofikat lördagen den 3 september kl 11.00. Eller så diskuterar vi något annat! Vilket kondis som gäller denna gång återkommer Per "Otten" och Lena P om. Kanske jag också. Håll utkik!

2011-08-24 23:12   pic-tor

Var och en blir ju salig på sin fason. Det är ett gammalt uttryck som har sin giltighet fortfarande. För några verkar det närmast vara genant att fotografera det estetiskt tilltalande. Kanske beror det på vår uppväxt. Vi är naturligtvis präglade av den miljö vi växer upp i. Stadsmänniskor är nog i allmänhet lite främmande för motiven på landsbygden liksom människor på landsbygden är det för motiven i staden. Grov generalisering förstås men kanske finns det en gnutta sanning i den hypotesen. Bara för att man inte gillar en genre behöver man ju inte tala illa om den. Själv tycker jag det är berikande att prova på flera olika genrer. Makrofotografering ägnar jag mig åt då och då. Det är kul men svårt. Liksom inom alla genrer finns det även här det som är bra och det som är mindre bra. Til syvende og sidst ligger det hos betraktaren att avgöra den saken.

Besvara

Svar från RHelena 2011-08-25 22:49

Den miljö vi befinner i oss eller där vi helst vill befinna oss i påverkar definitivt vårt intresse för vilka fotomotiv vi ägnar oss åt, tror jag. Det finns en hel del andra faktorer som medverkar förstås också åt vilket håll man helst vill gå. Är man hundägare som fotar man förmodligen gärna hundar, ägnar man sig åt actionssporter blir det nog en del sådana bilder, bor man i ett litet samhälle sätter det sina spår (några cityscapes lär det inte bli...), osv osv. Vill man nå berömmelse blir man gatufotograf... (?). Eller så blir man Mattias Klum.

Hörde förresten en rörande historia på Kenneth Gunnarssons föreläsning i helgen, handlade just om hur en konstupplevelse/fotoupplevelse uppstår hos betraktaren. Och den kan bli något annat än konstnären/fotografen har haft i åtanke och vad de flesta andra uppfattar. Kan tyvärre inte åter historien, han måste kunna berätta den vid sina föreläsningar även framöver... Man kanske ses vi över fotofika, jag kan dra den då.

Svara

2011-08-25 20:06   EGW

Han var lite otålig där, Johan E :-) Men på ett sätt förstår jag honom, en fotograf som försvinner i makroträsket är i mina ögon en förlust för mänskligheten. Dock har jag för avsikt att fortsätta läsa din blogg, med eller utan små kryp! :-)

Besvara

Svar från RHelena 2011-08-25 23:02

Äsch, Johan känner jag från fotofikorna, han är en snäll pojke... ;-) Tack för att du fortsätter att läsa mig! Skulle tro därtill att macro snart är ett minne blott, vintern står ju för dörren. Eller nästan i alla fall. De äkta macrofotograferna kanske övervintrar tack vare sina sommarbilder, men det kommer nog inte ske med mig, jag måste fota annat också... Gärna riktig vinter som jag tycker mycket om!

Svara

2011-08-26 18:55   Håkan G.

Jag är stum av beundran.

Besvara

Svar från RHelena 2011-08-26 22:01

Oj, tack! De flesta av bilderna tillkom under macrokursen. De sista med fjärilarna först efteråt när det blev lite lugn och ro, fortfarande Botan... :-)

Svara