Grått grått men lite färgglatt, händelserikt och soligt också

Ett par bloggdagar har försvunnit för annat ska också hinnas med. Nödtroftigt foto har det dock blivit ändå. Mottot "man tager vad man haver" passar fint till fotovardagen också. Här i alla fall en rapport om tur/retur 60 mil.

PS. En liten luring döljer sig i en av bilderna. DS.

Nästan som en byväg i norra delen av landet. Fast det är E4.

Det blir en aning bättre sikt och underlag, genast får många brådis. Vi har inte det för vi har båda erfarenhet av hur snabbt allt kan gå på tok. Maken har halkat genom ett broräcke vid ishalka och jag har vurpat av E4 vid Kista i snöoväder.Bilen med maken landade på marken vid broänden. Jag med ett barn bredvid och en annan i magen landade mjukt i snön i stället för att krocka med bilen jag var på väg att köra om och i stället för att hamna bland träden eller mötande trafik. Änglar, finns de? Nej, tror inte det, men vi har haft tur.

Lyssnar på vår nuvarande favoritlåt nr 1. Den raspira rösten passar väldigt fint till låten.  

Snösvängen är ute.

Eftersom det har blivit bättre underlag och sikt lämnas lunken på 80 km/h.

Nästan framme.

Njuter av den underbara miljön i Gamla Linköping.

Hon väntar på husse och matte som är inne och köper godis. Själv är jag lika svag för schäfrar som för sheltisar. Det blir så när man har själv haft hundar av dessa raser. Äntligen en vacker färg på bajspåsen! Passade på att klappa på vovven, men förstås först när matte och husse var på plats.

AJ AJ AJ! BILEN ÄR BARA EN VECKA GAMMAL! Och den är vår... Detta blev en lite annorlunda och ganska osannolik upptakt till kvällens begivenhet, musikalen Chicago på Östgötateatern....

Hemåt. Sovit illa under natten så jag snarkar bort hela sträckan mellan Linköping och Stockholm. Vi båda har ovana att bli lite trötta vid körning och turas om att köra i vanliga fall. Inte idag, men som tur är var bara jag trött. 

Passande låt till vädret fast fel månad. Ok då, det är snöblandat....

En liten avstickare i Stockholm.

Nästan hemma, passerar Vaksala kyrka och Vaksala kyrkby på Uppsalaslätten. Börjar piggna till.

Den här synen chockade mig ett antal år sedan. Inte ett fjäll i sikte förstås, men att det inte fanns den minsta antydan till något litet berg eller kulle, det var deprimerande, tyckte jag. Nu känner jag mig hemma och tycker om att få syn på min hemstad på det här sättet efter att ha varit borta från stan.

Ingen kaffepuff utsläppt nu, men man känner dock nästan lukten när man ser huset...

2011-01-08 05:47   EGW

En fint illustrerad liten reseberättelse! Vilken tur att de obefintliga änglarna räddade er de där gångerna. Det är ju viktigare än om de finns eller ej, eller hur? :-) Vad jag nu menar med det.

De obefintliga bergen kring Uppsala är en annan sak, jag förstår att du haft svårt för dem. Där jag bor är det fullkomligt hejdlöst med berg och branter, det bidrar i hög grad till platsens karaktär. Men hemma är alltid hemma. Även den platta slätten kan ha sin charm.

Din nya profilbild är ytterligt smickrande :-D

Besvara

Svar från RHelena 2011-01-08 12:35

Har verkligen haft svårt för det "händelselösa" landskapet här i Uppland, men man vänjer sig med tiden! Era berg och branter skulle jag nog ändå uppskatta att bo bland. Klimatet har varit en annan svår sak här, men denna vinter och den föregående har bättrat på den vintriga statistiken!
Profilbilden, ja, det var kul att exprerimentera med självporträtt och i slutändan fick det bli denna rätt neutrala variant i stället för något lite roligare.

Svara

2011-01-08 09:47   Marols

Läste med spänning din berättelse, och tycker du har fått till bilderna jättebra!

Bildern på schäfern fick mig att smälta, men funderar på en sak....inget självporträtt? :-)

Ha en skön helg!
/maria

Besvara

Svar från RHelena 2011-01-08 12:40

Tack du! Hade jag vetat att vi skulle till Gamla Linköping också så hade jag tagit med mig en bättre kamera. Ibland tycker omgivningen att man är en trist typ då det ska tas bilder i tid och otid, lättare då att smyga med en semikompakt. I bilen passade N8 bra.
Lär inte bli tid för självporträtt den närmaste tiden, men vänta bara! Vill gärna prova igen när det blir lite bättre med dagsljus...

Svara

2011-01-08 09:54   Otten

Hej

Mycket intressant berättelse. Tråkigt med bilen. Undrar dock om inte kyrkan kan vara Danmarks Kyrka?

Håller med Ernst om att profilbilden är bra.

Besvara

Svar från RHelena 2011-01-08 12:57

Vår vanliga vardag är ibland underskattad, man kan få ut ett och annat om man skrapar lite.... Minns din "reseberättelse" t/r Arlanda ett tag sedan, den var trevlig!
Bilen ja, vi (inte jag) backade upp på en planka, en sådan där som finns på nästan varje parkeringsplats som avskiljare. Plankan visade sig vara skadad sedan tidigare och dessutom snötäckt så man bara bled upp på den, inget konstigt märktes förrän vi satt stenhårt fast ovanpå den. Ett vänligt sinnat par som strax innan (!) hade inhandlat en bogseringslina ("kan vara bra att ha någon gång") drog loss bilen. Lät förskräckligt illa, denna procedur. Vad gott? Kanske att bilen är nu ordentligt inkörd! Och fint att det finns snälla människor. Hade förresten hjälp innan också av några andra snälla som försökte hjälpa till att lyfta bilen av plankan.

Kyrkan! Hjärnsläpp! Visst är det DANMARKS KYRKA! Faktiskt vår hemmakyrka såtillvida att ett par lite sorgliga tillställningar i familjen har hållits där. Varifrån fick jag Vaksala kyrka egentligen vet jag inte. Kanske var det för att dessa två kyrkor påminner mycket om varandra när man passerar dem på håll. Tack för den försynta rättelsen!

Svara