Flygrelaterat men inte Arlanda... Och – ransonera inte med fotoprylar vart du än reser!

Parasailing samt en vistelse i en cockpit under en flygning passar bra som ämnen här nu när en svårartad flygfeber har grasserat bland somliga FS-medlemmar den senaste tiden!

Fick nöjet att ”parasaila” i höstas och sedan gick jag på små ulliga moln därefter...  Dagen efter hamnade jag i cockpiten under flygningen hemåt till Svealand – då var det inga små ulliga längre utan jag hamnade i sjunde himlen… Totalupplevelsen av dessa två dagar blev överväldigande, lovar!

Men! Det måste ju finnas ett "men" också! Hela veckan i Turkiet hade jag varit så nöjd med mitt fotoutrustningsval för vistelsen. Sedan kom dessa två dagar då jag kom att förbanna mig själv... Vet därför precis hur Torbjörn kände häromdagen i Arlandatornet, han kunde inte förstå sitt eget kameraval… (han fick bra bilder ändå fast inga telezoombilder) .

Tänk att få flyga som en fågel...

Men vi tar en sak i taget. Parasailing hade lockat mig en del sedan tidigare, trots viss höjdskräck som jag kan uppleva i vissa situationer. Efter en betänketid på nästan en hel vecka i Alanya kändes stunden ganska rätt. Visserligen blåste det lite väl mycket mesta delen av just denna vår sista dag i värmen, så mycket att inget folk var uppe och flög vilket inte stämde med hur det hade varit andra dagar under veckan. Vinden mojnade något lite till eftermiddagen, på pass ändå att det var ”nu eller aldrig” som gällde. Jag skulle få sällskap av min bror som mer än gärna ville hänga med upp till "himlen". Han hade parasailat tidigare vilket ju kändes extra bra. En imaginär trygghet är bättre än ingen alls...

Ni ser väl fotografen i båten...

Företaget som skötte arrangemanget tillät inte att någon följer med i båten som fotograf (min man skulle sköta fotograferingen med min kamera, hade jag tänkt). De hade en egen fotograf som skulle sköta det hela med sin egen kamera, mot betalning förstås. Men men, denne fotograf "inspekterade" min kamera, kollade menyer osv (vilket jag inte gillar för ibland ställer dessa fotografer till det...) och ok:ade att maken fick följa med som fotograf! Ibland är det bra med en ”riktig” kamera och en telezoom som imponerar…

In i båten och iväg. Ute på havet hände det något lustigt; parasailingkillarna skulle hjälpa maken också att få på selen som förberedelse vilket definitivt inte skulle vara meningen. Han hade ingen som helst avsikt att flyga! Han skulle bara fota! Konstigt, vi hade ju inte ens betalat för någon himmelfärd åt honom...

Här ett par bilder från förberedelserna, den ovan har jag tagit men sedan blev det makens tur...

Foto: Bengt M.

Väl uppe i luften var lyckan överväldigande… Men sedan kommer också insikten; varför har jag inte med mig min lilla vattentäta kompaktkamera?! Tänk, jag hade kunnat få bilder uppifrån också! Förargligt!     

Ungefär nu börjar det hända grejer nere i båten; en av killarna har uppenbarligen lagt beslag på min kamera, han springer runt där som en tätting med kameran i högsta hugg, ligger på akterspegeln, ålar sig, fotar, fotar… Bara han nu inte tappar kameran i vattnet…! Kan han sköta min kamera…? Vad blir det för bilder nu egentligen….?! Enligt vad jag fick höra senare hade killen bara hoppat fram och slitit kameran ur händerna på maken, utan ett ord… måste ha blivit något totalt missförstånd... Men som ni ser, det blev hyggliga bilder (= beviset för att det är kameran och inte fotografen som betyder något för bilderna....) och jag har ingen anledning att klaga. Antagligen fick den här killen bättre lägen för fotograferingen än vad Bengt skulle fått så egentligen är jag helnöjd! 

Det var helt fantastiskt att vara uppe! Nästa gång där möjligheten finns ska jag ha ett klippkort för parasailing…! Och en kamera ska följa med!

Foto: "Okänd" amatör

Dagen efter äntrar vi ett plan hemåt. Skådar vackra vyer. Hinner få i oss flygmaten som faktiskt för en gångs skull var ganska god. Lite mousserande hjälpte kanske till att höja smakupplevelsen?

Utan att gå närmare in på detaljerna hoppar jag rakt in i det viktigaste; rätt som det är befinner vi oss i cockpiten. Lyckan är obeskrivlig! Men. Detta ”men” igen! På min kamera sitter 35 mm objektivet på. Hemma har jag 18-55 mm:are för jag skulle ju packa sparsamt och ha med så lite som  möjligt och då blev det det här fasta objektivet, telezoomen och makro. Allt hade jag haft användning för. Men nu var 35 mm lite för begränsande! Att zooma med fötterna gick inte alls, lite trångt som det är i en cockpit. Det är bara att gilla läget och fota bäst man kan...

                                                  VAD var det....? Hiskelig fart österut i alla fall!

                             Landningsproceduren förbereds. Passagerade behöver informeras.

Slutligen var det dags för landningen på Arlanda. En av oss fick vara kvar i cockpiten. I en total samförståndsanda kom vi som äkta par fram till att det blir bäst om jag stannar… eller något ditåt var det i alla fall… Maken skulle ju få titta på bilderna sedan…  Sanningen att säga så såg jag sedan inte mycket alls eftersom jag satt fastbältad ganska lågt ner och rutorna på planen sitter rätt högt upp… Inte är jag så lång heller. Bilderna under landningsproceduren tog jag helt på måfå och de blev också därefter…  Men upplevelsen var ändock mäktig, tänk att få vara med om detta!

Landningsbanan på Arlanda, riktningen klar.

Landningsögonblicket.

Kaptenen pustar ut. Tur retur Sverige - Turkiet med en kort bensträckare mellan är nog inget att leka med som en arbetsdag.

Väl hemma landar jag på jobbet, börjar läsa rapporter om diverse situationer där saker och ting har gått snett, studerar riskanalyser, grunnar grunnar… alltså sköter jag mitt arbete som inte har ett dugg med något slags flygande grejer att göra med. En insikt kommer dock till mig: jag ska nog inte ha något klippkort till parasailing!

Det är nog ingen speciellt vildsint gissning att de små parasailingföretagen är förmodligen inte särskilt djuplodande i sitt riskhanteringsarbete. Gör man riskanalyser värd namnet överhuvudtaget? Kollar man utrustningen regelbundet? Allt behöver inte vara dåligt förstås, men några europeiska regler verkar det inte finnas för denna bransch. Och saker och ting går på tok: linor går av, båtmotorn stannar, någon faller ner i strandbrynet, en annan i vattnet… Ibland slutar det riktigt illa. En pilotkommentar från cockpiten: ”Det där med parasailing är nog farligt….”

Min egen riskanalys leder till slutsatsen: ”Parasailing en gång i livet får räcka för mig. I cockpit hamnar jag däremot gärna fler gånger.” Tyvärr är sannolikheten för att det sistnämnda ska inträffa igen rätt obefintlig. Det förstnämnda har man tillgång till när helst man bara ger sig iväg längre bort och betalar.

2012-01-10 20:55   pic-tor

Efter att ha sett dina bilder undrar jag om du är rätt försäkrad Rauni ;)? En minnesvärd semester fick ni och sköna, somriga bilder blev det. Själv föredrar jag att ha mina fötter på terra firma men jag måste erkänna att parasailing ser härligt ut så man vet aldrig ;).

/Torbjörn

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-10 22:50

Ägnade inte en tanke på försäkringar måste jag säga... Maken borde ha varit mer intresserad möjligen? Parasailing var precis så härligt som det ser ut som, eller egentligen en hel del mer...

Svara

2012-01-10 21:00   janolof

Jag säger bara usch.
Min svindel ger sig till känna i betydligt mer marknära situationer, så jag är inte det minsta avundsjuk.

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-10 22:53

Det är väl märkligt; svindel är mycket lätt att känna på låga höjder, högre upp blir det inte alls samma obehag! Vid parasailing kände jag dock inget obehag överhuvudtaget, men det var väl för att man på en gång fick en enorm endorfinkick! Är helt säker på att detta skulle vara något för dig också, förutsatt du inte gör någon riskanalys innan...

Svara

2012-01-10 21:12   Ewa Kirjavainen

Gillar dina bilder inne i cockpiten. Underhållande att få vara med på dina flygturer, tack!
//Ewa

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-10 22:55

Kul att du hade nöje av detta! Att få fota inne i en cockpit i en livesituation är säkert mångas dröm. Tänk bara om man vore alltid är rätt förberedd på sådana här överraskande tillfällen!

Svara

2012-01-10 21:54   Mikael Sundberg

Kul att se bilder från cockpiten :-) Nu blir man sugen att åka bort på semester efter ha sett semester bilder.

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-10 22:57

Har väntat länge med denna publicering, kändes som det behövdes rätt tillfälle på något sätt. Semestrar är aldrig fel, men ibland kan semesterbilder i sig räcka som ett substitut, tillfälligtvis.

Svara

2012-01-10 22:16   Otten

Planet är en Boeing 737 :-) Sköna bilder. Och rätt säker på att det är en SAS 737-800 till och med?

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-10 23:00

Per, du verkar vara inne på rätt spår... ;-) Inte så förvånande kanske!

Svara

ztenlund 2012-01-10 23:05

Rauni: Oerhört oväntat... :)

För att anknyta från ett smånördigt blogginlägg från i fredags så ser det ut att vara bana 2 (RWY 26) som ni landade på. Halmsjön blänker till vänster och man ser även vägen som rundan banänden, dock inte just vid änden då både banan och marken där inflygningsljusen står är högre.

Svara

ztenlund 2012-01-10 23:26

Tillägg ovan: Den banan (26) var den man såg från den lilla balkongen och som det landade några plan på.

Svara

Svar från RHelena 2012-01-11 19:30

Ja, detta blir ganska nördigt ... Men nu fick jag se Halmsjön! Hade fått för mig att den inte längre fanns, alltså att man hade lett bort vattnet och fyllt den eller något liknande.

Svara

2012-01-10 23:22   ztenlund

Det där med parasailing vet jag inte. Jag skulle nog prioritera saling utan para tror jag. ;) Inte för att jag är mer höjdrädd än medel, men jag är inte så tokig i allahanda påhitt av den där typen. Fast minen verkar ju förändras till en mer förnöjsam så fort ni kommer upp från båten. :)

Cockpit går däremot gärna bra, men numera är det väl inte särskilt troligt om man inte arbetar i branchen eller känner någon. Jag var inne i MD-11:an som nämnts i ett svar i Pers blogg, men det är bra länge sedan. Jag tror att det finns någon bild på mig och en till, men motljuset är inte nådigt ovanför molnen. Eventuellt skulle det kanske gå att få ut mer om man skannade negativet.

Att 35 mm var väl trångt förstår jag. För mig fungerar 35 mm på småbild för det mesta, men det motsvarar ju ett utsnitt som ungefär 24 mm ger på din kamera. Även det kan dock bli trångt emellanåt, men det går bra oftast. För övrigt kom jag inte vidare än så på min analoga kompakt...

Bilderna från cockpit under landningen blev ju inte alls dumma trots blindskotten. Flera av de andra från cockpit gillar jag också. Ljuset faller snyggt i nummer två t ex.

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-11 20:01

Förberedelserna vid parasailing blev en del av upplevelsen. Inte nervöst, konstigt nog. Skulle vilja jämföra med den lilla anspänning man kan känna som ryttare vid hoppning när man har en temperamentsfull obekant häst under sig och man inte vet hur det kommer att gå... Själv är jag rätt svårflörtad egentligen med äventyrligheter. Somliga saker, som t.ex. bungyjump, skulle jag aldrig utsätta mig för. Parasailing kändes rätt överkomligt ändå...
Skulle verkligen önskat att jag hade haft lite mer en 35 mm att hålla mig till i cockpiten, en vidvinkel framförallt hade varit lämpligt och helst med zoom. Ljusförhållandena var inget att leka med. Landningen... var tveksam att ha med någon bild överhuvudtaget, men bilderna kanske förmedlar något slags känsla av hur det är, farten t.ex. i landningsögonblicket.

Svara

2012-01-10 23:40   x-country

Fantastiska bilder!!!

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-11 20:02

Roligt att du har nöje av dem!

Svara

2012-01-11 01:54   EGW

När jag ser dina bilder från cockpiten säger jag mig att normalobjektivet är underskattat och teleobjektivet överskattat. Du hade säkert fått bra bilder med en teleglugg också, och säkert hade de blivit annorlunda. Men intressantare? Jag är inte så säker.

Min svärson ägnar sig och kitesurfing. Inte riktigt parasailing, men upp i luften kommer han. Just nu är han i Vietnam för att lära min dotter och dotterdotter att kitesurfa. Farligt? Jag vet inte, faktiskt. Tror inte att det brukar hända några olyckor.

Men mycket kan hända. Jag antar att du läste om olyckan häromdagen med en varmluftballong.

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-11 20:11

Helst hade jag velat ha en optik som spände från ordentligt vidvinkligt till ordentligt tele. Hade fått riktiga miljöbilder och lite mer detaljer. Men det är som det är! Kitesurfing är mer på riktigt för då är man ju herre över vad som sker, åtminstone är man det teoretiskt. Kan tänka mig att det kan hända grejer då också men man kan inte falla ner från höga höjder i alla fall. God kondition är nog att föredra. Berätta sedan hur det gick för din dottern och dotterdotter att lära sig kitesurfa! Läste om varmluftballongen, otäckt!

Svara

2012-01-11 13:35   Pia-kristina

Tack för den luftturen. Fina bilder men jag blir lite nyfiken på varför du hamnade i cockpiten hos piloterna. Kan förstå att det är häftigt med parasailing. Jag var ju också uppe luften i somras fast med helikopter över Hörvik och fick sitta bredvid piloten och det var så häftigt.

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-11 20:26

Varsågod! Det finns olika sätt att ta sig in i en cockpit, ett par av dem nämnde Martin här ovan redan: Man är i branchen, man känner någon, man pratar sig in, man imponerar med sin kamerautrustning, man är trevlig och charmig... Inte fel om flera faktorer sammanfaller. Vet att en FS-medlem har lyckats med bedriften genom kombinationen kamerautrustning + prat! Misstänker att en trevlig personlighet underlättade därtill. (Obs! talar inte om mig själv!)
Minns dina bilder med "helikopterperspektivet", fina! Det måtte ha varit en kul upplevelse den turen med!

Svara

2012-01-11 16:37   enanse

Härliga resebilder! :) Vilken tur ni hade som fick komma in i cockpiten! Bilden där de båda piloterna kollar efter det som for förbi är riktigt bra! Och så gillar jag landskapsbilden, den tagen från luften. Kul också att få se bilder från cockpiten. :) Visst är det väl så att man alltid, eller för det mesta, önskar att man hade just 'det där' objektivet eller kameran med sig... Själv hade jag gärna haft mitt tele med mig på Arlanda, för kitobjektivet kom jag inte så långt med uppe i tornet. Och, de dagar jag inte har min lilla digitalkamera med mig är ju de dagar jag ser flest bilder...
/Anna

Besvara

Svar från RHelena 2012-01-11 20:37

Tack Anna! Det är många gånger ett sådant nöje att titta på landskapet när man flyger! Vid något tillfälle (inte denna flygning) blev jag väldigt nyfiken på var vi befann oss, frågade en av flygvärdinnorna, hon svarade: "Ingen aning, jag bara jobbar här." Det var roligt, tyckte både hon och jag...
Lite för ofta upplever man situationer där man inte har "rätt" utrustning med sig. Misstänker att rätt metodik att tackla harmsenheten borde vara att rycka på axlarna och tänka: Foton är inte allt här i livet! Du och jag får öva på det!

Svara