När sjuksängen tog över. Och så lägesrapport om HTC Flyer.

Det blev ett litet avbrott i mina konstrapporteringar från familjekretsen och nu blir det ordentlig stopp i och med att en rapport från sjuksängen kräver att få komma på pränt. Det blir alltså ett blogginlägg som följer en beskrivning av hur man INTE bör blogga: Innehållet ointressant, kvaliteteten i inlägget tveksamt, gäspfaktorn på hög nivå. Men tack och lov, skryta om höga läsarsiffror kan jag dock inte för jag har inga sådana att skryta med och prylsnack ingår inte i mina synder heller, annat än undantagsvis om jag känner för att få lite högre läsarsiffror.... ;-)

OBS!. Alla som inte känner för ett inlägg på navelskådningsnivå just nu kan sluta läsa senast här. Den som vill glutta lite på teknikavsnittet - hoppa rakt ner till sista stycket, under den sista bilden. Obs Obs dock att teknikämnet inte handlar om kamerateknik!

Till saken - sjuksängen. Till mitt försvar vill jag framföra att jag inte rapporterar just från sjuksängen så ofta. Har jag gjort det någonsin? Inte för att jag inte skulle vara "sjuk" emellanåt, men någon måtta må det vara på navelskådning också, ibland i alla fall. (Min inställning kan ju förändras nu när dammluckan öppnas...) I min uppväxtmiljö räknades inte förkylningar som en sjukdom, inte ens om man hade feber. Hade man hög feber kunde man ju vara  utslagen, men SJUK var man ju ändå inte! Idag är jag dock försvenskad så till vida att jag säger att jag är sjuk fast jag egentligen är bara förkyld... Och influensa räknas till samma kategori som förkylning även om man kan bli ordentligt medtagen.

Onsdag - börjar känna mig lite kymig. Så till den grad att jag hoppar över danslektionen på kvällen. Lite "halvallvarligt" alltså... Förbereder i stället ett par blogginlägg, publicerar ett av dem.

Torsdag - halvdålig natt, hosta och ont i halsen och säkerligen lite feber... Tar igen mig förmiddagen, kravlar iväg till jobbet på eftermiddagen. Orkar inte cykla (uppförsbacke!), tar bilen. Eftermiddagen löper riktigt bra. Känner mig lite halvspeedad vilket är ett vanligt stadium för mig innan man blir "utslagen". Trots det är jag ganska säker på att det blir en arbetsdag dagen därpå.

Fredag - halvdålig natt med hosta, feber. Sömnbehovet oändligt hela dagen. Tvingar mig upp korta stunder emellanåt - det är "lätt" för ryggen håller på att gå av, värken i kroppen tilltar. Tar fram kameran och knäpper ett par bilder - väldigt ansträngande! Sängläge igen. Sover. Vaknar mot kvällningen, piggnar till trots stigande temperatur, publicerar det andra förberedda blogginlägget. 

Lördag - bra nattsömn, förhållandevis i alla fall.  Sover mycket. Det blir ruggigt, frossa, hög feber. Kroppen värker som f-n. Ryggen!!!. Liggandes i sängen tittar jag på ett par dokumentärer på SVT Play via min surfplatta HCT Flyer** samt läser lite bloggar på FS. Somnar emellanåt. Vaknar och säger: "Jag skulle vilja hålla på med bilder, men jag orkar inte." Maken svarar: "Men nu är du ju riktigt sjuk..."   Missar träningsdansen på klubben, förargligt...

Söndag - hygglig natt. Febern håller i sig. På eftermiddagen vill jag ut för att kunna andas och för att kroppen (= ryggen) behöver det. Under promenaden kommer insikten om hur det kommer att kännas om några årtionden när man är sisådär 80-90 år: man stapplar fram, det värker överallt i kroppen, man är hänvisad till en snäll medhjälpare från hemtjänsten (maken axlar den rollen nu). Skönt att komma hem efter prövningen. Timmarna går, sömnbehovet är inte lika stort längre, rätt som det känns det som vändpunkten är här, värken lindras. Nu börjar det kanske gå åt rätt håll? 

Måndag - idag, feberfri på morgonen, allt annat än frisk känsla för övrigt. Var är krafterna...? 

Tisdag - i morgon, sannolikt är jag tillbaka på jobbet... 

Nästan en vecka i ens liv har passerat... En vecka som ändå har inneburit att jag har fått vara förhållandevis frisk, frisk nog för att kunna uppskatta det liv man har, frisk nog att förstå att våra bagatellartade småsjukdomar i vår välmående del av världen inte hotar oss på riktigt, inte i vanliga fall. 

Sänder mina varma tankar till alla som är sjuka i allvarliga sjukdomar, som inte bara riskerar medföra allvarliga följder eller gör livet besvärligt, utan som kan också hota ens liv. Varma tankar till anhöriga och vänner också som går igenom en oerhört påfrestande period i livet när någon närstående insjuknar allvarligt.

** HTC Flyer och mina bekymmer med den har jag luftat både en och två gånger tidigare. Fick många bra tips av FS-medlemmar när det begav sig, men jag fick finna mig i mitt öde ett bra tag - jag ägde inte en surfplatta utan endast en "platta"... Kunde i alla fall surfa via öppna nätverk där sådana fanns samt via en dator (inte så praktiskt, men jag hade nytta av detta under semestern när maken surfade via mobilt bredband och jag satt bredvid och surfade via hans dator). Men jag ville ju surfa varhelst jag var, närhelst!

Lösningen på surfproblemet blev slutligen en mobil router myPocket från D-Link, den lyckades vi finna först efter flera månaders sökande. Det tog tid att hitta den eftersom marknaden inte precis har kryllat av lösningar för surfplattor som inte är surfplattor fullt ut. Nästan alla surfplattor säljs med "färdiga" surflösningar och kunskapen i teknikbutiker var väldigt klen vad gällde mitt delikata problem. Till och med denna router var en liten chansning, men chansningen gick hem! Det bör påpekas att det inte var helt lätt att komma igång med routern heller (den teknikbegåvade maken fick genomlida en ytterligare prövning för min skull) - det krävdes samarbete med samt handräckning från en yngre teknisk förmåga i familjekretsen innan man kunde dra lättnadens suck...

Kul med teknik, men varför ska allt vara så väldigt krångligt!? Och varför utmana ödet och köpa något man inte är hundra påläst på?! Köpesumman var ändå relativt hög och jag hade haft många billigare modeller med ordinarie pris att välja mellan om jag inte hade låtit mig lockas av impulsköpbegäret. Slutet blev ju gott i alla fall och jag är glad!

2012-02-13 22:35   Otten

Krya på Dig :-) Gillade blombilden, snygg som tusan.

Besvara

Svar från RHelena 2012-02-13 22:44

Tack snälla Per! Helt säkert att jag kryar på mig, får väl räkna med att hostan sitter i ett tag förstås. Ibland är blommor hemma bra och ha, de är tacksamma "nödbildsmotiv" (visst är det ditt ordval...?) som tenderar att förvandlas till riktiga motiv också!

Svara

2012-02-14 19:33   EGW

Häftiga bilder i dag.

Jag måste invända på det kraftigaste när det gäller ålderdomen! Visst beskriver du en situation som många äldre får uppleva, men man kan göra så mycket för att ha det bättre. Du har ju en sund livsstil med motion varje dag. Redan att inte lägga av med det kan göra en enorm skillnad. Så många pensionärer slår sig ned i TV-soffan för gott när de börjar närma sig 70. Det kan bara gå på ett sätt då. Sedan har vi hela det läkemedelsindustriella komplexet, som gör sitt bästa för att övertyga dig om vilket skriande behov du har av deras produkter. Och ett antal samhällsfunktionärer som har sin lön för att övertyga dig om att du är slut när du passerat 70. Vi utsätts för ett massivt tryck att vi ska förvänta oss svikande hälsa när vi kommer upp i åren. Om man tror på allt det där blir man till sist ihjälsuggererad. Jag fyller 70 i år och får verkligen jobba för att hålla stånd mot det där mentala trycket. Jag medicinerar t ex inte, och det tycks vara ovanligt för folk i min ålder. För några år sedan retade jag gallfeber på en doktor genom att säga att jag bara gick till doktorn när jag var sjuk. Det gick inte an, om jag trodde jag var frisk så begick jag förmodligen ett mer eller mindre ödesdigert misstag. Varpå han vältaligt målade upp hela den hotbild jag lättsinnigt ignorerade. Jag gick aldrig till honom mer.

Själv har jag jobbat med teknik hela mitt liv, och jag måste instämma i din fråga: varför måste det vara så jäkla krångligt? Till och med en enkel sak som en klockströmbrytare som tänder och släcker utebelysningen på bestämda tider är så krånglig att jag ofta gör fel när jag ställer om den. Så att belysningen t ex bara tänds på måndagskvällen, ingen annan dag i veckan.

Krya på dig i alla fall, och lämna cykeln hemma tills du verkligen mår bra av att cykla! Även motion ska utövas med omdöme :-)

Besvara

Svar från RHelena 2012-02-14 21:18

Oops, jag glömde visst att inte alla mina fotovänner är lika unga som jag... Hoppas att jag inte har bränt upp några virtuella eller mindre virtuella vänskapsband! Var faktiskt på vippen att skriva om skröpliga 70-åringar, men hejdade mig när jag tänkte på mina 75 resp 80 år gamla föräldrar.... Vilken tur att jag inte skrev det i alla fall! ;-)

Det är nog väldigt mycket av ett hazardspel här i livet om man lyckas hålla sig undan medikamenter när man börjar komma högt upp i åldern. Något sånär hälsosam livsstil är väl en förträfflig hjälp, men sedan finns det allt det där andra som är svårare att rå över. Det har ju min pappa fått erfara trots sin extremt hälsosamma livsföring under alla år. Av någon anledning har inte jag heller lyckats "hålla mig borta från doktorn" utan dras både med astma (obegripligt, känner ingen i min släkt med astma) och högt blodtryck (lika obegripligt, fast där har vi det där med gener och stress t.ex.). Roligt för dig att fylla 70 snart och kunna känna sig frisk och kry och inte behöva hålla på med små vita och rosa och blåa piller hit och dit! Det finns roligare sysselsättningar. Och rätt av dig att sätta den där doktorn på plats!

Cyklade till jobbet idag, men klev faktiskt av i den långa mördande uppförsbacken. Kände inte för att bevisa något ännu, särskilt inte när växeln har fastnat på trean... :-) Nu snöar det för fullt så få se om det blir bäst med apostlahästarna i morgon.

Efterord: blomstervärlden är rätt häftig, upptäcker jag mer och mer. Om jag blir en helfrälst makrofotograf i slutändan, alltså en som inte tänker på något annat, har jag dock svårt att tro. Kul att du gillar bilderna, tack!

Svara

EGW 2012-02-15 19:50

Inte har du retat mig personligen med dina synpunkter på åldrande. Det där med hälsa är en komplicerad fråga med många dimensioner. En sund livsstil är en av dem, men det finns fler. Personligen tror jag att medveten eller undermedveten stress spelar en viktig roll. Och stress inom oss åstadkommer vi ofta oavsiktligt, genom våra egna attityder. Det är ju så många saker i världen som vi gärna skulle önska var annorlunda. Vägrar vi att acceptera saker som de är (t ex våra så ofta irriterande medmänniskor) så hamnar vi i stress, bara för att ta ett exempel. Så jag menar att ett sunt tankeliv är lika viktigt som en sund livsstil. Men något sådant uppnår man enligt min erfarenhet inte i en handvändning. Men detta ämne är alldeles för stort för att diskutera bland bloggkommentarerna :-)

Svara