Vördnad för ljuset
Idag uppmärksammas att det är 100 år sen Sven Nykvist föddes. I sin bok "Vördnad för ljuset" berättar han om sitt liv, sitt värv som filmfotograf och om mycket annat han hann med.
Foto Svenska Filminstitutet / Bengt Wanselius
Jag minns särskilt ett par talande episoder. Då han kom till Hollywood tilldelades han många medhjälpare, alla väldigt serviceinriktade. Problem uppstod därför att Nykvist klarade sig med en lampa. I o f s var han väldigt noga med den, men det lämnade medhjälparna utan uppgifter. I en annan berättelse bad han Ingrid Bergman att vara på plats i väldigt god tid. Han behövde det för ljussättningen. Hon tyckte då att nån annan kunde väl sitta där medan tekniken ställdes in. Men Nykvist ville ha ett ljus som lyfte fram just hennes ansikte. Så underbart sa hon och ställde upp.
DN hade en artikel häromdan, här en länk:
https://www.dn.se/kultur/sa-firas-100-arsminnet-av-sven-nykvist/
Mot slutet citeras Ingmar Bergman från Laterna Magica. "Mest saknar jag samarbetet med Sven Nykvist. Det beror möjligen på att vi båda är restlöst fängslade av ljusets problematik. Det milda, farliga, drömlika, levande, döda, klara, disiga, heta, häftiga, kala, plötsliga, mörka, vårliga, infallande, utfallande, raka, sneda, sinnliga, betvingade, begränsande, giftiga, lugnande, ljusa ljuset. Ljuset.”
----------
Det här är ju en fotosajt så jag behövde ha med en bild också. I går fick jag ta en på min fru när vi kommit in från en promenad på stan. Jag släckte alla lampor utom en, en 40-wattare i fönstret, skruvade upp ISO till 3200, skruvade ner exponeringskompensationen till -2,3 och bilden blev så här:
Pentax K-1 med SMC Pentax FA 77mm, bländare 5
/Gunnar S