Vattnet formade Norrköping. Norrköping formade vattnet.

Fabrikslandskapet vid Strömmen i Norrköping kom till för att ta vara på vattnets kraft. Utan Strömmen inget Norrköping. Från medeltiden och framåt har vattnet dämts upp och flyttats dit det behövdes. Fabrikerna byggdes intill och i vattnet. Till att börja med tog man vara på energin med skovelhjul, sen med turbiner. Numera går mesta vattnet i en tunnel under stan med själva kraftverket under jord. Energin i det vatten som syns tas till vara i ett mindre verk.

Jag fascineras av hur enkelt och rättframt man byggde vid och i vattnet. Järnstolpar för att hålla bryggor och broar uppe. Grundläggning med natursten fogad med hydrauliskt kalkbruk som blir hårt under vatten och håller tätt. Om det skulle läcka in lite grann leds det bort nedåt i systemet.

Bilden här nedan visar Kungsgatan 52, mitt i stan. Förr fabrik. Nu tar man sig på bryggor och spänger till Visualiseringscenter och Cinema och sen vidare mot universitetets byggnader söder om Strömmen.

Här strömmar vattnet så stillsamt att näckrosorna klarar sig.

Visst är det fint med vattnet och näckrosorna mitt i stan.

2024-09-02 09:18   syntax

Så är det. Vattnet var att lita på i gamla tider. Hade man vattenkraft var det guld värt. Alternativet - vindkraft i en väderkvarn, funkade som känt bara när det blåste. Dessutom hade det liten kraft, kunde inte driva någon större anläggning. Självklart växter det upp mycket där det fanns stora mängder pålitlig kraft.
Fint med Näckrosor mitt i stan!

Besvara

Svar från Måns H 2024-09-02 10:16

Tack Peter! Visst var det så att Strömmens vatten till att börja med användes för att driva kvarnar. Kvarngatan ligger utmed det som förr var strand. Skvaltkvarnarna användes till att mala säd och (tror jag) såga timmer och stampa vadmal.

Väderkvarnarna var nog chanslösa i centrala Norrköping, men man kan se såna på bild inne i Stockholm, strax norr om nuvarande Slussen i Vädersolstavlan ursprungligen målad 1535.

Man byggde vattenkvarnar där lämplig fallhöjd fanns, annars väderkvarnar.

Svara

2024-09-02 10:20   gunte

I köket står det en 1 kilos påse med grahamnsmjöl från vattenkvarnen i Aner, mald senaste våren tack vare vattenkraft.
Inte alltid det finns så mycket vatten att det blir någon malning nuförtiden. Det var bättre för 60 år sen när flödet var bättre och vi sorkar fångade Baingyl i kanalen och dammen.
Spårade visst ur lite ;)
HaD/Gunte..

Besvara

2024-09-02 12:56   Erik Madsen

Hej Måns.
Jag har nu sett många bilder från dessa omgivningar i Norrköping och de fascinerar mig varje gång – även här med dine här.
Här i Roskilde är det de många källorna som har definierat staden. "Roars Kilde" har blivit til det nuvarande stadsnamnet. När källorna var som mest var de 12. De flesta løber inte med sitt eget vatten längre. Det finns dock fortfarande en - "Maglekilde" som har eget vatten. Jag gjorde ett blogginlägg om den för ett tag sedan.Den drog 5 vatten kvarnar på sin väg ut i Roskilde Fjord. Jag upptäckte och fotograferade precis en av de mindre förra veckan – "Rektorkilden". Det kommer en blogg om den om några dagar.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Måns H 2024-09-02 19:00

Hej Erik! Tack för dina ord!

Jag trodde att Roskilde är ett namn som kom med kristendomen, och att platsen hette Rosskilde (Hästkällan) på hednisk tid.

Svara

Erik Madsen 2024-09-02 19:17

Hej igen.
Det finns flera teorier tycker jag.
Jag kunde ha skrivit om Roar och Helge, som var söner till sagn kungen Halvdan från Lejre. Det finns en staty av de 2 unga männen på Stændertorvet her i Roskilde. En av teorierna om vårt stadsnamn skulle vara en kombination: Roars Kilde.
Mvh. Erik.

Svara

2024-09-02 20:09   bildsten

För några år sedan läste jag två tjocka böcker om Norrköpings historia. Det var mycket elände, förfärliga arbetsförhållanden, bränder och konkursade verksamheter och fattigdom. Mycket papperstillverkning av lump förr. Textilindustrin en relativt sen verksamhet om jag minns rätt. Men allt var beroende av vattnet och fallhöjden.
Inne i stan var vattnet inte så åtkomligt när jag växte upp. Men i Åbackarna kunde vi jumpa på isflaken, det gällde dock
att pallra sej i land innan strömmen blev för stark

Besvara

Svar från Måns H 2024-09-02 21:28

Stadsmuseet hur ju nu en utställning om Moa Martinson som också vittnar om förfärliga arbetsförhållanden. Samtidigt kunde det vara ännu värre att vara tjänstehjon på nån gård utanför stan.

Kollade nu på textilindustrin. Drags startade 1642 med kläde till uniformer. Textilen fanns sen kvar i tre hundra år. Gick bra under andra världskriget, bra någon period efter kriget men klappade omsider ihop. YFA lades ner 1970, en slutpunkt.

Svara