Stadsväv
Göran Segeholm skrev om Cityscapes: Precis som i landskapsgenren bygger cityscapes på samspel. Jag vill se hur det ena påverkar det andra. Mötet mellan grönytor och industri, mellan biltrafiken och bostadshusen, mellan broar, vatten och alla byggnader. Jag är ute efter en känsla av hur det ena väver in i det andra.
Ni vet det där om säck och påse. Här kommer min påse.
För en stund sen tittade jag ut genom arbetsrummets fönster, öppnade det och tog den här bilden.
Den visar nya grannhuset, en illa snöröjd gångbana, en lite bättre snöröjd cykelbana, isvallar, asfalten på Gamla Rådstugugatan, att den egentligen är enkelriktad utom för bussar och nere i högra hörnet taket på en parkerad Mitsubishi L200 DC pickup årsmodell 2010.
Granntomten var länge obebyggd. En bland Norrköpings väldigt många rivningstomter. Stan hade policyn att riva först, tänka sen. Så man köpte in legendariske möbelmästaren Axel Chamberts fastighet, visste inte vad man skulle ha den till och rev huset. Det blev en provisorisk p-plats på tomten under många år.
Stan borde ha upprättat en stadsplan för att bestämma vad som skulle byggas. Men det hanns inte med. Mea culpa, jag var stadsarkitekt och insåg inte ens problemet, det fanns andra mer akuta. Så stadsplanen förblev den av ålder bestående sen 1875. Detta var kvartersmark där man fick bygga. Inga bestämmelser om hur man fick bygga, de fanns i den lokala byggnadsordningen som avskaffats för mycket länge sedan.
För tio år sen fick en intressent option på att köpa tomten, projekterade ett jättehögt bostadsrättshus och försökte sälja andelarna. Det gick inget vidare. Projektet självdog.
Sen kom lokala fastighetsmagnaten Magnus Malm in i bilden. Han ville också bygga bostäder och minst lika högt, Magnentus Tower. Då fick stan för sig att den av ålder bestående stadsplanen inte tillät bostäder. Då får vi väl bygga kontor sa Malm. Och så blev det.
Arkitekterna kom på en lagom långsökt tanke, att pryda fasaderna med ett textilmönster (här kommer det där med VÄVEN i en annan tappning) ritat 1943 av Axel Chamberts son Erik Chambert, konstnär och formgivare. Arkitekt Michael Matérn från ÅWL Norrköping ville "skapa en byggnad som ställer sig på historiens axlar och blickar in i vår samtida designvärld, men samtidigt tar hänsyn till alla moderna hårda krav på miljö-, tillgänglighet- och säkerhet utifrån vår tids byggtekniska förutsättningar".
Efter en del stök (det fanns dom om liksom jag avrådde kommunen från att släppa fram ett omotiverat högt hus) blev det bygglov. Undergrunden var svårbemästrad, bitvis fast berg, bitvis lera med dålig bärighet. Cliffhanger: Skulle huset tippa?