Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Så blev östtysk "Monster Bokeh"-optik användbar på nutida kamera

Av nyfikenhet köpte jag en östtysk optik på Myrorna. Det stod Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135 på den. Själva fattningen fattades. Den är utbytbar och samma som på  Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200mm. Jag köpte ett defekt exemplar av det objektivet billigt på Tradera för att komma åt fattningen.

Bländaren på Orestogoren var en enda sallad. På kul skruvade jag isär objektivet så att det gick att komma åt salladen. Efter en hel del pillande fungerade bländaren igen. Bra spänst i östtyska stålet! Jag torkade av bladen med bensin för att ta bort eventuell olja. Bladen är fläckiga men intakta.

Nu hade jag ett fäste och två gamla östtyska objektiv. Men fotoresultaten var direkt dåliga. Så småningom insåg jag roten till problemet. Objektivfästet har så liten diameter att det inte tar stöd mot kamerahuset. Optiken hänger bara i M42-adaptern. Det glappar och det läcker in ljus. Detta gäller en hel del klassiska tyska och ryska objektiv ihop med Pentax M42-adapter.

Jag breddade det alltför smala fästet med epoxylim blandat med krita som jag råkade ha till hands. Formen gjorde jag som ett ringformat urklipp från ett plastlock.

Utbyggnaden av fästets diameter syns under adaptern. Epoxy och krita gav den ljusa färgen. Utsidan är svartmålad för att ta bort genomläckande ljus.

Nu funkade allting som det skulle! Med FF-kamera känns båda så pass bra att jag kan använda dem på fullt allvar. De kan ge bilder med "tillräcklig" skärpa precis som Rolls Royce på den tiden hade bilar med "tillräcklig" motoreffekt. Och nu har jag beställt motljusskydd även till Orestogoren! 200mm på frihand är inget större problem med stabilisering i kamerahuset. Med moderna objektiv brukar jag ställa in exponeringskompensation -0,7. Här är -1,0 lagom att starta med.

Meyer-Optik Görlitz var en anrik firma med start 1896. 1920 tog de in Zeiss legendariska konstruktör Paul Rudolph. Efter andra världskriget befann sig firman i DDR. Konstruktören Hubert Ulrich jobbade med de glassorter som gick att få fram i Östtyskland, samma som på 1930-talet. För Orestegoren valde Ulrich bara de mest högbrytande sorterna.

Objektiven känns välbyggda. Bländarna med 15 blad ger en nästan helt rund öppning. Fokus går att ställa in mycket noga, nuförtiden med Live View. Men slaglängden är så lång att det tar tid. Orestegoren fick DDR-patent 1961, Orestorn 1962. De tillverkades till 1976 då firman slogs ihop med Pentacon. Objektiven bytte namn och moderniserades med springbländare och mer antireflexbehandling och fick tyvärr färre bländarblad.

"Monster Bokeh" är ett bra klickbete men ska nog tas med en rejäl nypa salt. Den helt runda bländaröppningen har förvisso fördelar, men nåt monstruöst är det inte fråga om alls!

Inlagt 2021-09-01 10:28 | Läst 825 ggr. | Permalink

"Kul! Det ska bli intressant att se lite bilder från dem! :) /Tommy."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Kul! Det ska bli intressant att se lite bilder från dem! :) /Tommy.
Bra jobbat Måns.
Nu väntar både Tommy och jag på lite bilder tagna med detta återupplivade objektiv:)
Du är påhittig! Respekt! Ja, som sagt, nu väntar vi på bilder som Du alltid brukar leverera! Att endast titta på en gammal kamera eller objektiv är ändå bara halva nöjet! Mvh Wolfgang