Reklamfinansierade väderskydd
Jean-Claude Decaux var en störig elev med ett omöjligt temperament. Slutade skolan i förtid för att sätta upp affischer med reklam för sina föräldrars affär. Fick dispens att bli myndig redan vid 18 års ålder. Öppnade eget i utomhusreklambranschen. 1964 kom han på sitt livs idé: Att tillhandahålla snygga, välskötta väderskydd åt kollektivtrafikanterna och att det skulle betalas med reklam. Han pratade omkull borgmästaren i Lyon och fick sin första stora order. Det gick bra. Företaget expanderade i Frankrike och ut i världen.
1989 var det Sveriges tur. Sverigechefen kom till Norrköping för att sälja in konceptet. Han hette Tomas och var exceptionellt välsorterad i huvudet. Jag frågade om hans bakgrund, och jo, han var civilingenjör i teknisk fysik. (Den linje som krävde högst betyg att komma in på. Angela Merkel har den bakgrunden. Men titta på Bob Bovins kommentar för exakt info!)
Erbjudandet verkade bra. JCDecaux skulle tillhandahålla snygga väderskydd och se till att de hölls i gott skick och att glaset tvättades. Kommunen skulle bestämma var de skulle stå och tillhandahålla mark och elanslutning. Reklamen som skulle finansiera det hela skulle vara snygg och proper. Både jag, som då jobbade för byggnadsnämnden, och gatuchefen köpte konceptet. Det fanns en svensk konkurrent med minst lika snygga väderskydd, men originalet fick duga eftersom det hade OK design och företaget verkade stabilt.
(På den tiden fanns ingen upphandlingslagstiftning som stod över alla andra lagar utan beställaren fick beställa det beställaren ville ha.)
De mer påkostade väderskydden skulle stå i city. Lite enklare men ändå snygga och välskötta fick duga i förorterna. Företaget åtog sig att klara allt normalt slitage och även viss vandalisering, men hade en spärr för om det skulle bli upprepad och systematisk sådan.
Företaget är nu störst i världen på utomhusreklam.
Bilderna togs 2021-04-19 med Pentax K-1 och Pentax Shift 28mm objektiv
Utomhusreklam måste vara rätt enkel. Ofta siktar den mest på att varumärket ska synas. JCDecaux erbjuder att den ska synas i ett välskött sammanhang.
För att över huvud taget se nya bloggar inkl min egen går jag till "Filtrera på kategori" och väljer tomma rutan allra högst upp, ovanför en ruta med en bock i kanten.
Det funkar en (1) gång, sen låser sig alltihop igen.
Jag har alltså OSX El Capitan och Firefox, Firefox helt uppdaterad version.
Jag vill inte vara petig, men eftersom jag är kemist så vill jag påpeka att Angela Merkel disputerade vid en avdelning för fysikalisk kemi med en avhandling i kvantkemi. Men det är riktigt att hon hade studier i fysik innan hon disputerade i kvantkemi.
Till ditt försvar vill jag hålla med om att gränsen mellan fysik och kemi är svårdefinierad i detta forskningsområde. Kvantkemi och kvantfysik är verkligen mycket nära besläktade.
Angela Merkel hade en stabil akademisk grund att stå på som regeringschef. I vårt land har vi väl inte haft någon motsvarande politiker sedan Professor Bertil Ohlin var ledare för Folkpartiet.
Ha en fin vecka
Bob
Jag läste om Merkels utbildning (som nån hade översatt till teknisk fysik) då hon fortfarande sågs som en föga kompetent Ossie. Då tänkte jag att dom nog inte riktigt fattar vad som ryms bakom de östtyska lockarna.
En elev var helt hopplös och kunde inte ens sitta rakt upp och ner på en stol - han låg över två samtidigt som han oftast lyckades balansera på då han inte brakade i golvet i en enda röra. Jag var orolig för honom och hans framtid.
En annan kom aldrig i tid och när han dök upp så var det alltid med händer helt svarta av olja och en ursäkt om att kedjan hoppat på hans moppe.
En tredje en flicka var alltid trött och kunde inte ta ansvar för att ens ha böckerna med sig.
En fjärde, en kille i min egen klass hade helt givit upp och sov mest.
Så blev det PRAO och jag besökte alla dessa:
Han med stolarna hade hamnat på Söderportrwstaurangen vid Liljeholmsbron. Jag frågade rätt orolig hur det gick och fick svaret: Alltså han är den bästa PRAO jag någonsin haft. Han är rena naturbegåvningen - och vilket intresse!
Killen med moppekedjan som aldrig kom i tid, meddelade Handens Bussgarage stod utanför garaget redan en kvart innan 7:00 då de började.
Tjejen som aldrig lyckades med något i skolan åkte jag buss med en morgon och då berättade hon att hon tog det fulla ansvaret varje morgon för sin lilla 7 år gamla bror och såg till att han kom iväg till skolan och hade allt han behövde med sig efter att hon serverat frukost till dem båda på morgonen. Hennes mor jobbade i garderoben på en populär nattklubb två mil från hemmet kommunalt och låg ock sov när de gjorde sina morgonförberedelser för dagen.
Den fjärde gick det dock illa för. Han sattes i en excenterpress man stansade ut plåtmoduler till elskåp i Hammarby Fabriksområde. Han satt och sov som vanligt i livet där med med fötterna upp på maskinen och vips hade han fått in dojan under en pneumatisk kolv som pressade fast plåten under stansningen, så halva tåns sida presaades sönder. Han hade blod i hela skon efter resan hem och det blev ett jäkla liv.
På de lärarmöten vi sedan hade kring dessa klasser och blev nog övriga lärare rätt förvånade över vad jag hade att rapportera om våra PRAO-elever och jag själv kände att för de flesta skulle det nog gå klart bättre än den framtid vi lärare redan hade stakat ut för dem.
Att få rätt start i livet kan avgöra allt. Läste om en Nobelpristagare uppvuxen i påvra förhållanden i USA. En skolfröken såg honom och LEDDE HONOM VID HANDEN att komma in i skolmiljön. Så småningom tog han sig fram själv. Hans bror gick under i knark och langning.
Här i Norrköping har eldsjälar startat "Norrköping Tillsammans", en ideell förening som vill ge andra generationens invandrare en bättre start i livet genom att hjälpa till med trygg skolgång och bollprojekt för att få rastlösa ungar att lära sig samarbeta. Dom har hjälpt till att få Hageby borttaget från listan över särskilt utsatta områden.
Flickan jag berättade om fick mest klander och skit men visade sig mer vara en självuppoffrande vardagshjälte som borde stöttats bättre och fått ett verkligt erkännande för sitt slit med vardagen och killen med kedjan och den blivande kocken kände jag aldrig mer att jag på allvar behövde oroa mig för. De hade intressen. Värre var det med killen som fastnade i pressen för honom hade luften helt gått ur. Jag undrar fortfarande hur det gick för honom.