Polyfoto industrialiserade porträttfotograferingen i Sverige och världen

Världens första polyfotoateljé öppnades i varuhuset Selfridges i London 1933. Upphovsman var rumänen Demetre Daponte. Grundtanken var att standardisera och industrialisera porträttfotograferingen. Ungefär som McDonalds senare standardiserade och industrialiserade restaurangbesöken. McDonalds tillhandahåller ju koncept, utbildning och halvfabrikat till sina franchisetagare. De måste acceptera kedjans regler.

Daponte uppfann en speciell kamera och en standardiserad fotograferingsmetod. Kameran tog 48 bilder på ett enda glasnegativ. Efter varje exponering stegade operatören fram nästa ruta.

Fotograferingsmiljön skulle vara enkel för att hålla kostnaderna nere. Samtidigt var det centralt i konceptet att sessionen skulle kännas lugn och avspänd. Den fotograferade ombads titta först åt ett håll, sen åt ett annat håll. Ibland ta av sig hatten, rocken eller kappan. Barn skulle få en boll eller ballong att leka med.

Plåtarna skickades varje dag till ett centrallaboratorium i en ljustät låda. Där framkallades de. För varje kunds räkning framställdes en råkopia med de 48 bilderna. Sen skulle kunden välja ut vilken eller vilka bilder som skulle förstoras. Det hela gick fort. På ett par dagar var en färdig bild klar att hämta av.

Polyfoto blev en dundersuccé. Polyfotoateljéer inrättades på kort tid över hela Storbritannien och överallt i Europa. 1939 fanns 20 Polyfotoateljéer bara i London.

Det kom Polyfotokameror av olika fabrikat. Kodak var en stor tillverkare.

I Danmark utvecklade uppfinnaren Jens Peter Hansen en egen produkt, från början lådformad i trä med en liten vev för frammatningen. Hans företag hette Norka och tillverkade kameror även under andra världskriget. Fabriken demolerades vid ett attentat mot en intilliggande verksamhet, men tillverkningen fortsatte genom underleverantörer. NORKA-kameran kom att användas parallellt med Polyfotos kameror.

Enligt svenska Wikipedia bildades AB Svensk Polyfoto redan 1933. I Stockholm inrättades på kort tid fyra Polyfotoateljéer på olika håll i staden. VD för AB Svensk Polyfoto var 1933–1953 Erik Ljungberger.

Konceptet spred sig över Sverige. På mindre orter fungerade det inte att ha centrallaboratorium, så där blev det nog fotografer med eget mörkrum som blev polyfotografer.  Polyfoto i Borlänge var ett sådant företag.

Nuvarande ägaren Ulf Johanssons far Ingvar Johansson övertog firman 1948. Då ingick två Polyfotokameror. Han fick tillstånd av A.-B. Promoto / Polyfoto att använda dessa med ensamrätt i Borlänge och Falun med villkor att Polyfotokameran skulle vara huvudsaklig kamera. I praktiken blev det nog så att Polyfotokameran användes till porträttfotografering, pass- och körkortsfoto medan Hasselbladare användes för kvalificerad uppdragsfotografering. Företaget började även sälja fotoutrustning och har nu 2021 ett brett utbud varor och tjänster.

I en tidigare blogg finns fler detaljer och bilder från uppackningen av den kamera Ulf Johansson sparat. Även bild på stativet.

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/pa-spaning-efter-polyfotokamera-1-oppning.htm

Här en frilagd bild av kameran. Framifrån räknat ser man ett kompendium, d v s motljusskydd, objektivet av fabrikat Rodenstock, bälgen bakom objektivet och så kamerahuset. Det kan vridas 90 grader för att ge bild antingen stående eller liggande. På dess från fotografen räknat vänstra sida återfinns stativfästet. Kameran monterades alltså inte ovanpå stativet utan vid sidan om. Troligen för att enkelt kunna skjutas upp och ned. Stativet var mycket tungt och stadigt.

Foto Ulf Johansson. Bilden får användas i icke-kommersiella sammanhang under förutsättning att den noteras med  © 2021 Ulf Johansson, Polyfoto Borlänge. 

Nedan en bild på kamerans baksida. Kameran är tillverkad i Köpenhamn. På skyltens högra sida står DANIA, Universal Portrait Camera, Aktieselbskapet polyfoto, Copenhagen Denmark.

Foto Ulf Johansson. Bilden får användas i icke-kommersiella sammanhang under förutsättning att den noteras med  © 2021 Ulf Johansson, Polyfoto Borlänge. 

Ulf Johansson: "Det vanligaste under vår tid (50-60tal) var nog 20 per karta 4x5st. Vi hade dock i arkivet 48-bildskartor från tidigare ägare, så en sån kamera måste ha funnits, men det blir nog inte mycket till kvalitet att förstora av." "På 1960-talet så tog vi nog allra mest 12-kartor på glasplåt, för att hålla skaplig kvalité."

Bilden nedan visar kontaktkopior från sådana tagningstillfällen. En bild har klippts ur, troligen för att användas direkt.

Foto Ulf Johansson. Han och hans far Yngve porträtteras.  Bilden får användas i icke-kommersiella sammanhang under förutsättning att den noteras med  © 2021 Ulf Johansson, Polyfoto Borlänge.

Stort tack till Ulf Johansson sparat kameran, packat upp och tagit bilder på den, tagit bild av äldre arkivfoton och bidragit med mycket information.