Packa upp rysk glugg
Jag hämtade paket från Sibirien på Coop Saluhallen här i Norrköping. Det hade mycket och seg rysk tejp överallt. Till slut skar jag upp paketet med ett rakblad. Ett sånt där rakblad med rygg som man inte skär sig på om man är rimligt noga.
Inuti var det smockfullt med bubbelplast. Längst in i mitten låg nyförvärvet tryggt inbäddat. Helios 44K-4 58mm F2.
Helios 44 58mm F2 i olika tappningar är Sovjetunionens och möjligen hela världens mest sålda SLR-objektiv. Det var kitobjektiv på otaliga Zenitkameror och kanske andra också. Numera spelar det i oldboysligan. Där har det en del specialare att bjuda på. Nån sorts "swirly bokeh" sägs det som kan passa en del porträttbilder. Till Cityscapes får jag väl ta porträtt på fristående gatuskyltar och titta på vad som händer i bakgrunden.
Det exemplar som numera är mitt har rena glas. Lite lite utvändigt skav. Bländaren löpte fint. Avståndsinställningen lite trögare. På linslocket står Zenit på ryska.
En gång i tiden köpte jag ett gammalt Nikkor 50mm objektiv som gick ännu trögare att fokusera. Det gick att fixa med att vrida mellan ändlägena 100 gånger. Ryska fettet var mer svårflörtat, men efter 500 vrid går fokuseringen ganska OK. En del sovjetiskt vapenfett kunde separera till asfalt och avdunstande olja som satte sig överallt. Det här fettet verkar hålla ihop.
Här 3 mug shots (amerikanska polisens slang för deras foton på misstänkta missdådare).
Bländarbladen är lite rundade. De bildar en regelbunden sexhörning. Men är tyvärr blanka. Det var väl inte alldeles fel på filmtiden, men digitalkamerans sensor reflekterar en del ljus som studsar mot bländarbladen och tillbaka till sensorn. Det är inte optimalt.
Jag undrar när objektivet byggdes. Sammantaget känns objektivet välbyggt åt det robusta hållet. 1970-tal? Det har en tämligen klassisk look. Inget plasthölje med fönster, bara ett urtag vid avståndsskalan. Där finns en skärpedjupsskala!
För mig som Pentaxanvändare var det bäst att få objektivet med Pentax-K fattning. Heliosen finns i många årgångar och många fattningar. En del tidiga har bländare med tretton blad! I mitt fall hade M42 funkat med en adapter, men skönt att slippa.
För mig räcker det med att domptera kameran. Att få den att ställa in rätt brännvidd för antiskakfunktionen i kamerahuset är lätt. Att få den att pipa och blinka i sökaren då fokus är rätt är inte så lätt. Att få den att blända ner då man trycker av kräver rätt sätt. Att få den att ta bilden kräver en titt i manualen för att hitta rätt sätt. Allt på detta objektiv är alltså manuellt utom att det finns springbländare. Pentax kan kompensera det mesta, det gäller bara att hitta rätt sätt.
I nästa blogg, Zeiss-DNA och SHOOTOUT! Nåja, ett par provbilder.
http://allphotolenses.com/lenses/item/c_133.html
/B
Ps. Sån't där "rakblad" använder jag i min passepartout-maskin! :)
Ang. när objektivet är tillverkat så verkar det vara så att de två första siffrorna i serienumret anger viket år det är tillverkat. Det verkar stämma på mitt objektiv som då ska vara tillverkat 1960.
//Anders
M42 kan medföra problem ibland med Pentax adapter. Själva adaptern är alldeles utmärkt, men om objektivet är så smalt baktill att det inte tar stöd mot kamerakroppen hänger det bara i adaptern. Det blir glappigt och ljus kan läcka in. (M39-varianterna har fått vara för min del.)
De två första siffrorna är 90. Alltså 1990! Sovjetunionen i dallring. Gorbatjovs näst sista år vid makten. Historiens vingslag. TACK!
/B
Objektiv med en nolla eller tvåa först kan vara en provserie eller extra bra grejor som gick till nomenklaturan. 00 kan också stå för år 2000. Men då fanns ju inte nomenklaturan (nåja).
Min Helios har nummer 9003780. Alltså sju siffror. Åttasiffriga nummer, då ska de första två siffrorna betyda årtalet. Mer forskning krävs. Undrar om man kan söka bidrag hos Mistra?
Har själv ett Helios-44-2 som jag använder då och då. Har en 1m närbild av en "rot mm" dvs naturbild på väggen . Jättefin men krävde en del pyssel i efterbehandlingen.
Mitt Topcon RE Auto-Topcor 100/2.8 (Japan)är till att börja med ett exempel på lysande industridesign. En bra brännvidd och tar vackra ,något mjuka bilder.
Ett annat krigsbyte från Carl Zeiss Jena är Jupiterobjektiven. Har ett 90/2 tillverkat 1967. Gillar det jättemycket. Tog det med på en enmånadstripp till Indien/Nepal för drygt ett år sedan: Lite bångligt att använda men är supernöjd med resultaten, mycket vackra bilder.
Slutligen ett Zeiss 50/1,7 för Contax. Hade en Contax 139 under 80-talet med bl.a. 50:an. Har återinvesterat i ett och det tar ljuvliga, organiska bilder.
Vilken kamera använder du för de här objektiven?
Men som sagt - Helios 44 kan ge dig fina bilder med annorlunda karaktär, dom är riktika fynd!
Modell 61; finns i ett otal varianter där de äldre har gott om lameller och kan ha liter uran. Leica M39, det finns en tunn adapter från 39mm till Leica M. Objektivet ger en härligt gammaldags blaskig färgton och -kontrast. Inte ett spår av lila CA, men väl mörkgrönt. Blå himmel blir som ett vykort, överkolorerat. Absolut kul, åtminstone på mina Fuji.
T ex:
https://www.ebay.com/itm/LENS-INDUSTAR-61-i-61-ZEBRA-2-8-52/333868421214?hash=item4dbc1bd05e:g:i9IAAOSw9D5gDoSj
Sedan har vi ju ett M42 pannkaksobjektiv som är mindre än adaptern. Litet mer modern färgton.
https://www.ebay.com/itm/KMZ-INDUSTAR-50-2-f-3-5-50mm-Russian-SLR-Lens-M42-MOUNT-SCREW/333463155905?hash=item4da3f3f4c1:g:7~4AAOSwOgxfACbi
http://allphotolenses.com/lenses/item/c_490.html
MvH
Johnny