Om bränning av biblar och andra skrifter
Då en katolsk präst tar emot bikten ska han tänka på omständigheterna, reglerna och konsekvenserna. Ett bra sätt att hantera svåra frågor.
Rasmus Paludan har nu bränt en koran utanför Turkiets ambassad i Stockholm.
Omständigheterna är att relationerna mellan Turkiet och Sverige är akut ansträngda då det gäller Sveriges och Finlands Natoansökan. Varje medlemsstat inklusive Turkiet har vetorätt mot att godta en ny medlem.
Turkiet och Ungern bromsar. Inte nödvändigtvis för att de inte vill ha Finland och Sverige som militärt allierade, utan mer av inrikespolitiska skäl och att rätt många där är främmande för dagens svenska värderingar. Dessa ligger faktiskt en bra bit från genomsnittet och väldigt långt från extremerna åt andra hållet. I World Values Survey återfinns Sverige längst ut och längst upp på diagrammet. Vi är sekulära, har ingen statsbärande religion, är ovanligt individualistiska och samtidigt nöjda med att ha en välfärdsstat eller åtminstone spillrorna av densamma. Vi är mer redo än andra att anamma det den allra senaste utvecklingen erbjuder.
I bakgrunden finns tidigare insatser från Paludan och sådant som Muhammedkarikatyrerna. De skulle bäst ha lämnats utan avseende, men det blev organiserade protester runt om i världen. Många människor miste livet och i kölvattnet miste danska och svenska exportföretag marknader.
Reglerna är att sådana här aktioner räknas in i yttrandefriheten och är tillåtna. Polisens tillstånd ska inhämtas. Tillstånd gavs mot en expeditionskostnad av 340:-.
Konsekvenserna har vi bara sett början av. Akut märks att svenska exportföretag som Volvo Lastvagnar håller på att bojkottas och att Natoförhandlingarna med Turkiet lagts på is.
För mig har yttrandefrihet har med yttrande att göra, att tala eller skriva. Jag är emot blasfemilagar, man kommer ut på ett sluttande plan där till slut vad som helst räknas som blasfemi. Jag är också emot rituell bokbränning, detta vare sig det gäller Bibeln, Koranen, Torah eller annan skrift. Längst ner på det sluttande planet återfinns de nazister som ordnade bokbål och sen brände människor.
Enligt min uppfattning behöver reglerna avseende respekt för heliga skrifter skärpas.
Pentax K-1 med SMC Pentax-M Macro. Bländare 8. Belysning enbart stearinljusen.
Omständigheterna. Långt bakåt i tiden hade Sverige hårda blasfemilagar. 1949 till 1970 fanns lagbestämmelser om trosfrid i brottsbalken. De ersattes med lagen om hets mot folkgrupp.
Det var en annan tid. Andra världskriget hade gått över. Allt skulle bli bättre. The Swinging Sixties hade luckrat upp mycket. Men upphävandet undertecknades dock av konungen av Guds nåde Gustaf VI Adolf, så banden till det förflutna fanns kvar. Vi hade statskyrka. Det hade blivit tillåtet att utträda utan att samtidigt anta någon annan tro, men i praktiken gällde statskyrkan och frikyrkorna. Etablerat fanns också judendomen och en liten katolsk kyrka. Man kunde ana att statskyrkan skulle avskaffas och Svenska kyrkan bli ett mer fristående samfund. Allt i god ordning.
Den första muslimska föreningen bildades 1949, då av invandrare som tagit sig ur Sovjetunionen. En moské inrättades 1959 i Kärrtorp. Lagstiftarna som upphävde trosfridslagen införde samtidigt en lag som förbjöd hets mot folkgrupp avseende ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Numera även sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck.
Av för mig okänd anledning räknas det inte som hets att rituellt bränna heliga skrifter.
Regelskärpning. Det kanske skulle räcka med en ny mening i gällande lag. "Som hets räknas även offentlig bränning eller annan provokativ handling riktad mot Bibeln, Koranen, Torah eller annan för någon etablerad religions heliga skrifter" eller något liknande, det behöver jurister fila till.
Eller, kanske bättre, att Sverige tar efter Finland som har tydligt förbud med upp till sex månaders fängelse som påföljd.
Konsekvenserna.
Med skärpta regler kan polisen inte ge tillstånd till demonstrationer där det ingår bränning eller liknande riktat mot heliga skrifter. Provokatörer kommer att göra så ändå. De kan då lagföras. Domstolarna kan fria eller fälla och i så fall utdöma straff. Det blir tydligt att Sverige tar avstånd från sådant beteende.
Det kommer att bli diskussion. Det kommer att finnas de som anser att vi därmed har vikt oss för Turkiets president Erdogan. Det får de väl tycka. Men man kan också tycka att eftersom världen ändrats så behövde även svensk lagstiftning ändras.
Om vi inte törs - då har vi vikt ner oss. Så enkelt är det! Skam åt Sverige då. Det handlar inte längre om en debatt i sakfrågan, utan om vi skall tvingas ändra våra grundlagar till följd av en halvdiktator som Erdogan, och diverse för oss väsenfrämmande religiösa grupperingar utomlands.
Mitt förslag: Dra tillbaka natoansökan tills situationen klarnar, och USA eventuellt sätter tumskruvarna på Turkiet. Det verkar ändå högst tveksamt att gå i militärallians med en skurkstat.
Det finns inget militärt hot mot Sverige. Putins "Speciella militäroperation" blev ett dunderfiasko. När kriget är slut i Ukraina, vilket kommer att ske på ett eller annat sätt, har ryssarna bränt manskap och material i en helt svindlande omfattning. Dom kommer under den följande tioårsperioden inte att utgöra ett hot mot någon i Europa. Vi kommer att ha gott om tid för att lägga in en ny natoansökan om det passar oss.
Nja....
Men får en känsla att det var precis det som den direkta eller indirekta initiativ tagaren ville att det skulle hända. Ett tjuv och rackarspel på troligtvis hög nivå
Jag är också ljum till Natoansökan. Förr var jag helt emot. Det var faktiskt Finlands omsvängning som fick mig att tro att det ändå kunde vara ett sånt läge. Vi klarade ju kalla kriget utan formellt Nato-medlemsskap!
Skillnaden nu är att vi avrustade alldeles för mycket och att de baltiska staterna tagit sig ur Sovjetunionen och inte tillhör Ryssland. Dom behöver nog vara med i Nato. Och så har vi det där med att Gotland skulle vara lockande för såväl ryssen som Nato om det skulle bli militär konflikt.
Jag tror som du, att förhandla om man absolut vill något går inte. Om Turkiet fortsätter trilskas så kan vi väl rusta upp själva och helst samarbeta med Finland.
Då det gäller bokbränning är det här min egen uppfattning. Den har jag haft hela tiden. Den stämmer med Finlands. Har inget med att tordas att göra för min del.
Mr Paludan's roll i det hela är enl mig mer att likna vid en nickedocka
Ska jag vara ärlig förstår jag inte riktigt skillnaden mellan att tala illa om judar och bränna koraner. Det är tydligt utpekade folkgrupper i båda fallen som avses. Syftet är uppenbart att smäda i båda fallen. Vi har redan en lag (16 kap. 8 par brottsbalken) om hets mot folkgrupp som innebär att i uttalande eller i annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Behöver vi mer? Såvitt jag förstår behövs ingen ny lag, bara använda sunda förnuftet och inse att tänket med lagen mots hets av folkgrupp just är att förhindra avsiktliga smädningar av folkgrupper. Att därför icke tillåta koranbränningar är varken att inskränka tryckfriheten eller att vika sig för Erdogan men att tolka lagen på ett sätt som stödjer dom svenska demokratiskt tagna besluten.
Ett idésystem är ingen folkgrupp. Det står mig fritt enligt svensk grundlag att kritisera ett sådant system i hur försmädliga ordalag jag behagar. Så har även domstolarna sett på saken - hittills. Det är alltså skillnad på att kritisera islam som idésystem, och att ge sig på utövare av islam som folkgrupp. Ett idésystem kan jag kritisera hur mycket jag vill.
Islamismen som idésystem, som den uttrycks i koranen, är enligt min mening vår tids kanske farligaste faktor. Den är fullständigt oförenlig med den sekulära västerländska rättsstaten. Den hotar vårt levnadssätt och våra viktigaste värderingar i grunden.
Frågan är hur man skall se på koranbränningar, som Paludans aktiviteter? Å ena sidan är det ju helt klar förklenande och sårande för dem som förespråkar den teokratiska diktaturen. Å andra sidan så är koranen just en mall, själva ritningen, för hur man i en stat bygger upp nämnda religiösa tvångsvälde.
jag skulle rekommendera lite läsning av kornen. Det är mycket få personer som känner till en enda sura.
Jag förstår inte heller varför polisen ger tillstånd. Finns nåt prejudikat nån stans nån gång att tillstånd ska ges oavsett omständigheter och konsekvenser? Eller kan handläggarna dela Paludans uppfattning? Eller är dom utleda på att avsätta resurser för att bevaka demonstrationer där poliser skadas och riskerar livet och vill provocera fram en tydligare lag?
Min erfarenhet av lagändringar är egentligen rätt negativ. Allt rullar på som förr, prejudikaten från förra lagstiftningen tillämpas. Finns bättre sätt att få praxis att ändras? Nån som överklagar ett polistillstånd ända upp i HD? Kan tillstånden överklagas?
"Sunt förnuft" funkar inte heller. Vi tog emot en JO-inspektör på ett byggnadsnämndskontor en gång i tiden. Skulle vi inte kunna få använda sunt förnuft för att få sakerna att flyta bättre frågade jag. Absolut inte svarade JOs utsände. Lagen ska följas till punkt och pricka oavsett vad ni som handläggare tycker eller vilka konsekvenser det blir.
Polistillstånd behövs bara för demonstrationens skydd, och skydd för andra på platsen. Det handlar alltså om ordningsfrågor.
Demonstrationsrätten i sig är övertydligt skyddad i grundlagen (och grundlag går över vanlig lag). Något tillstånd för att demonstrera behövs alltså inte - och polisen kan aldrig i förväg förbjuda en demonstration. Däremot kan polisen avbryta en pågående demonstration av ordningsskäl - men tröskeln är hög, med tanke på grundlagsskyddet.
"... om du avser att demonstrera på en offentlig plats så behöver du i normala fall ansöka om tillstånd".
Notera formuleringen "...behöver du i normala fall..." Det betyder det som polisen tycker är normala fall, men polisen stiftar inte lag eller förordning här i landet! Demonstrationsrätten är fri - utan polisens tillstånd. helt enligt grundlagens skrivning. Polisen har inte heller rätt att avbryta en påbörjad icke anmäld demonstration, annat än av säkerhetsskäl.