Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Norrköpings krematorium förnyat

Eldbegängelse finns ju i många kulturer och har tillämpats även här fram till medeltiden.  Då blev jordbegravningar eller gravsättning inne i kyrkan norm. Mot slutet av 1800-talet började röster höras för kremering. Det fanns etiska aspekter, att elden renar, hygieniska aspekter men också praktiska aspekter. I städerna började det bli svårt att hitta mark till begravningsplatserna.

På 1930-talet togs beslut i Norrköping att bygga ett krematorium. Det blev delade meningar om utformningen. Norrköpingsfödde arkitekten Carl Bergsten ritade ett pyramidformat projekt. Men kyrkan valde att låta stadsarkitekten Kurt von Schmalensee* leda bygget av en förvisso modern men ändå mer konventionell anläggning.

1938 var den klar med två kapell och en avdelning för eldbegängelsen. Strax efter bygget upplevdes platsen som kall och steril. Ganska få valde kremering för sig eller sina anhöriga. Numera har vegetationen vuxit upp. Platsen känns vacker. Den ligger i anslutning till Folkparken, Norrköpings största park som invigdes 1895. Namnet till trots är den en donation från fabrikören, tillika stadsfullmäktiges ordförande John Philipson.

Vid jordbegravningar brukar begravningsakterna hållas i en kyrka. Traditionellt bars kistan ut av sex vänner till den avlidne och sänktes ner i den på förhand iordninggjorda graven.

I krematoriets kapell hölls samma ceremoni som annars i kyrkan. Men i stället för att kistan bars ut sänktes den maskinellt ner till källarplanet. Sen fälldes svarta järnluckor  för öppningen. Då jag utbildades till arkitekt varnade lärarna för detta. Änkor som kämpat sig igenom begravningsakten hade svimmat då de svarta luckorna slog igen.

Det är bättre att låta kistan stå kvar tills akten avslutats och de anhöriga lämnat kapellet.

Ursprunglig utformning. Foto Svenska Kyrkan.

Kring 2015 hade krematoriets tekniska utrustning tjänat ut. Den billigaste lösningen var att transportera de avlidna till Linköping för kremering. Saken var nästan avgjord. Men det var kyrkoval på gång och beslutet skulle gå att riva upp. Själv röstade jag på ett parti som ville behålla kremeringen i Norrköping och göra de investeringar som behövdes. Så blev det också. Anläggningen är nu miljö- och klimatanpassad. Ugnarna eldas med kretsloppsanpassat bränsle.

Uppdraget att projektera om- och tillbyggnaden gick till Fredrikssons Arkitekter här i Norrköping. De kan ta vara på byggnader från alla epoker. Våren 2023 premierades ombyggnaden med Östergötlands arkitekturpris.

Häromkvällen tog jag med kameran för att själv se hur det blivit. Alla bilderna är tagna med Pentax K-1 och objektivet Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8, ISO 100, bländare 8 eller 11. 

1. Krematorievägen är en vacker allé med träd som för hundra år sedan omplanterades från Norrköpingsutställningen 1906.

2. Inlastningen för externa transporter ligger under ett skärmtak. Nu i början av juni blommade fortfarande tulpanerna.

3. Den tekniska avdelningen har byggts ut. Arkitekterna har valt att arbeta med material och formspråk som harmonierar med 1938 års utförande.

4. Skorstenarna gick inte att gömma undan 1938, men skulle inte vara påträngande. Värdighet är nyckelordet. De har gjorts i ordning och används även nu.

5. 1938 kallades formspråket funktionalism, "funkis". Nu kallas det modernism.

6. Skyddsängel vakar över huvudentrén till det större kapellet.

7. Anhöriga har möjlighet att närvara vid kremeringen.

8. Utblick från pelargången.

___________________

* Kurt von Schmalensee, 1896 5/9 - 1972 13/7, var stadsarkitekt i Norrköping 1929-1961. Han var en av de ledande i den arkitektgrupp som låg bakom funktionalismens genombrott i vårt land på 1930-talet. Han kom i avsevärd grad att sätta sin prägel på Norrköpings stadsplanering under de följande decennierna och ritade märkesbyggnader som brandstationen och konstmuséet.
Vid sidan av tjänsten som stadsarkitekt var Kurt von Schmalensee flitigt verksam som arkitekt, främst med inriktning på offentliga och kyrkliga byggnader.

Inlagt 2023-06-08 06:48 | Läst 507 ggr. | Permalink

"Fina bilder på fina linjer! Krematoriet är ju mest en byggnad man bara går förbi och nu för tiden är jag inte ofta i Folkparken - annat var det när ungarna var små! (De har för övrigt gått i Folparksskolan som ju nu ska läggas ned). Har aldrig heller tänkt på hur fin allén upp till krematoriet är, trots att jag gått där många ggr och också sett många höstbilder därifrån. Får nog ta en sommarpromenad dit upp 🙂"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Fint fotat Måns! Och med en intressant berättelse!
/B
En fin berättelse och fina bilder av Folkparken och krematoriet.
I Folkparken tillbringade jag en stor del av barndomen från 8 års ålder. På vintrarna spolades planen så man kunde åka skridskor. Den plogades efter snöfall med en liten Willysjeep som vi tolkade efter fast det var inte tillåtet. På sommaren kunde de minsta plaska i dammen intill planen som då användes till fotboll och brännboll. Där fanns också en slänggunga där det gungades så plankan slog i axlarna som gungan hängde i. Fast den finns väl inte kvar.
Folkparken är ju ett stort sammanhängande grönområde som börjar vid Matteuskyrkan och fortsätter västerut genom själva Folkparken och vidare utmed Åbackarna förbi krematoriet ända bort till Himmelstalund med hällristningarna och faktiskt ända till Fiskeby i min barndom. Men sedan skar riksettan/E4 av området vid Himmelstalund.

Krematoriet är lite mera inbäddat i grönska numera. Det är en sober byggnad och där hölls begravningen av min mor 1994. Och kistan stod kvar tills vi lämnat lokalen.
Glädjande att krematoriet rustats upp, Norrköping bör ju ha ett krematorium tycker jag.
Svar från Måns H 2023-06-09 10:05
Vi bodde på Plankgatan några år kring 1990, mitt för Matteus kyrka och Folkparken. Jag har sen dess undrat varför stan inte är ohyggligt mallig över att den finns. Kanske att dess patriarkala ursprung skaver för sossarna som ju styrt stan sen kvinnorna fick rösträtt. (Undantag tre år på nittiotalet och just nu.) Fantastiskt att hårt exploaterade stadskärnan abrupt övergår i grönområde som sträcker sig bort mot horisonten.

Bugar och lyfter på huvudbonaden då du berättar om din mors begravning. Nu är lokaler och omgivning väldigt fint iordningställda. Den som du skriver sobra funkisen mjukas upp med grönska och pelargångar.
Fina bilder på fina linjer!
Krematoriet är ju mest en byggnad man bara går förbi och nu för tiden är jag inte ofta i Folkparken - annat var det när ungarna var små! (De har för övrigt gått i Folparksskolan som ju nu ska läggas ned). Har aldrig heller tänkt på hur fin allén upp till krematoriet är, trots att jag gått där många ggr och också sett många höstbilder därifrån. Får nog ta en sommarpromenad dit upp 🙂
Svar från Måns H 2023-06-20 19:15
Tack Lena!

(Trodde jag svarat men hittar inte det svaret nu)).

Visst är det fint byggt och fint ombyggt! Jag blev också lite överreaska av hur fin allén har blivit, minns den som helt OK men nu blev jag lite tagen av stiligheten.