Matteus kyrka återinvigd 2022
Helgo Zettervall var en av det senare 1800-talets mest produktiva och framgångsrika arkitekter. Med tiden blev han omstridd för sina kyrkorenoveringar. Han försökte inte bevara det som fanns, utan byggde om till det som det enligt honom borde ha sett ut från början. Han blev också omstridd för en del nybyggen. Använde t ex cement och äkta sten om vartannat. Men oj vad fint det kunde bli, som Matteus kyrka i Norrköping.
Församlingen hade vuxit och behövde delas, det kom order uppifrån om det. Då behövdes en ny kyrka. Det tog decennier innan projektet tog form. Till slut valde intressenterna en plats utanför det nyligen rivna tullplanket. Andra tyckte att det var väldigt långt bort. Som en kompromiss förlades entrén och tornet i riktning mot staden, d v s österut. Därmed kom koret västerut. Praktiskt men svårsmält. Kyrkan blev Östergötlands största, större än Domkyrkan i Linköping, och rymmer 1400 platser.
Då jag såg den kring 1990 var interiören svartbrun av 100 års vaxljuseldning. Allt var så mörkt. För några år sen beslutade församlingen och pastoratet och stiftet och Svenska Kyrkan att renovera den. 1400 platser behövs för det mesta inte, så en möjlighet var att minska ner kyrkorummet för att få plats med en ordentlig sakristia, församlingslokaler mm. Men efter noggranna överväganden valde man att bygga till kyrkan för att inrymma de funktionerna och bevara och återställa själva kyrkorummet
Det blev väldigt fint. Otroligt nog fanns helt intakt oljefärgsmålning kvar innanför allt sot, så taket har kunnat återställas till originalskick. Efter en del diskussioner har man också isolerat ovanpå, det ska nog fördröja framtida nedsmutsning.
Från början fanns gasljus. De är sen länge ur drift. Nu finns energisnål LED-belysning där uppe vid valven. Den tänds vid högtidliga tillfällen. Snyggt, på gränsen till pråligt men enligt min uppfattning inte över den gränsen.
Jag tog den här bilden mars 2022. Kören där framme övar inför återinvigningen. Nu har jag gjort i ordning bilden och lagt in den på Wikipedia, dels artikeln om Matteus kyrka, dels till Wikimedias tävling Wiki Loves Monuments.
Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm f 2. Stativ. DNG-filen framkallad och försiktigt justerad i Affinity Photo.
Inget fel på Zetervalls självkänsla: Bygga om till hur det BORDE ha sett ut... :-)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Eug%C3%A8ne_Viollet-le-Duc
Zettervalls självkänsla var inte obefogad. Han var oerhört kompetent hela vägen från undergrund till byggnad upp till tornspirans topp och samtidigt historiskt bevandrad och hemma i liturgin. Matteuskyrkan har en bitvis snudd på genial byggnadsteknik för att hålla kostnaderna nere utan tumma på kvalitén. (Läktarna ingår i stomkonstruktionen på ett sätt som jag inte begriper, men dom som begriper hyllar.)
Jag tycker att man ska ändra så lite som möjligt på det som finns. Dom som rev kyrkorna och byggde upp dom som de borde varit gick onödigt hårt fram, även om det blev fint (som Zettervalls verk i Uppsala Domkyrka) tappade man ju mycket historia och autenticitet.
Fredriksson Arkitektkontor här i Norrköping med i det här fallet Felix Freudenthal Lotz som ansvarig arkitekt klarar ofta avvägningen mellan bevarande, reparation, återställande och att få in nya funktioner väldigt bra.
Jag jobbade ett år vid Krafts Torg och blev helt tagen av domkyrkan. Massiviteten, åldern, den kompakta stämningen inne i kyrkan. Då visste jag ju inte att Georg Brunius bokstavligen byggt om kyrkan, stenarna var staplade bredvid, men tycker fortfarande att resulatet övertygar.
Jag är påverkad av min eminente professor Göran Lindahl på konsthögskolans arkitekturskola. Han tyckte att reaktionerna mot Zettervall spårat ur. Att det faktiskt fanns väldigt mycket att ta vara på. Han ifrågasatte hur det skulle gå till att ta bort det Zettervall satt sin prägel på i Uppsala Domkyrka, d v s det mesta, och återskapa det som funnits innan. Det finns ju ingen autentisk materia att ta fram.
Mvh Wolfgang
Zettervall har ju ritat mycket. Inte minst i Lund. Norra Latin i Stockholm är ju en stor och mycket bra byggnad, nu konferensanläggning.
Stilen kallas nygotik. Den fann sin inspiration i medeltida gotik (som inbland kallas spetsbågestil eftersom valven ofta var spetsiga upptill, inte rundade som i den tidigare romanska stilen).
Katedral minor är träffande, kyrkan är Östergötlands största, större än Domkyrkan i Linköping.
Svenska Wikipedia har en lättillgänglig och bra artikel om gotik:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gotik
Jag tittar in i din blogg då och då, inte bara som gammal norrköpingsbo utan även som pentaxägare och ny användare av Affinity Photo.
Jag har ju i stort sett lyckats migrera till Affinity. Har Adobe Bridge 2022 som länk mellan datorns arkiv och Affinity. Det funkar hyfsat, men eftersom Bridge inte klarar Apple M1 måste jag köra med Rosetta 2.
Efter en period med Nikon så blev det Pentax igen för min del då K10D kom. Nu har jag K3 II och K1.
Om du börjar bli pigg på att lägga in bilder är du välkommen till Cityscapes. Det finns plats för fler bilder från Uppsala!
Jag hade (och har den kvar) en Spotmatic men fick en Canon A1 av min svärfar när hans syn blev sämre. Det blev ytterligare en A1 och en F1 med tiden men min första DSLR blev en K100D som efter några år följdes av en K5. Men jag har också flera Sonykameror som kan använda både Takumar/Pentax och Canonobjektiv med hjälp av adaptrar.
Jag använder Affinity ibland istället för min gamla PS CS4, men får nästan alltid bättre resultat med PS vid rawkonverteringen via DNG converter. Men jag har använt PS i över 20 år så mycket sitter väl i fingrarna. Jag irriterar mig också på att Affinity-filerna blir så hiskeligt stora och att de inte går att se i något betraktnings- och urvalsprogram i Windows vad jag känner till. Jag använder Faststone Image Viewer för urval och startar PS, Sony Edit, Affinity och Bridge mm inifrån det programmet som dessutom kan användas för redigering och batchkonvertering mm.