Knäpp, Knäpping, Knäppingsborg. Släpljus
Ljuset smyger in mellan stupröret och fasaden för att lysa upp texten. Kvarteret Knäppingsborg heter så av inte helt entydiga skäl.
En strategisk plats i det som nu är Norrköping. Sju landsvägar passerade Strömmen. Enligt legenden byggde en dansk viking, Knäpp, en borg här. Vikingar byggde inte borgar med tinnar och torn, deras borgar var befästa platser med vallar och palissader. En annan teori är att Knäpping betydde "det lilla runda berget" som låg här.
Det nutida kvarteret Knäppingsborg är uppbyggt av flera tidigare kvarter. Det känns som en liten stad i staden. I underjorden finns spår av den kanal som drev tobaksmagnaterna Swartz kvarnar. Där maldes tobaken. Deras residens står kvar. Resten av kvarteret är jättefint återanvänt till kunskapsskola, flera matställen, ett av mina favoritfik "Tinas", butiker och kontor.
Här har man valt att måla gatunamnet och kvartersbeteckningen direkt på fasaden. Undrar om det fanns en sån tradition då huset byggdes.
Jag har själv putsat om ett hus på Gotland. Valde då att behålla all puts som satt fast. Sen fick jag till samma levande yta på den nya. Nyckeln är att ha små redskap. Jag slätade med en kaunitz som bara var 4,5 x 20 centimeter. Om man jobbar med en skånska* som är 60 centimeter blir allt platt oavsett underlaget.
På Tinas tittar jag in och handlar kaffebröd och kanske nån räkmacka ett par gånger i veckan under iakttagande av fysiskt avstånd. Hänger din tavla däruppe?
* Skånska avser här ett brett brädliknande putsredskap. Sen putsen slagits på, eller sprutats på, drar hantverkaren av och slätar till. Proffsen får till det väldigt snabbt och väldigt platt.