"Atomkraft, nej tack"
En leende sol med texten "Atomkraft, nej tack". Ett ledmotiv och en symbol som faktiskt hjälpte till att ändra världen. Inte aggression utan fred och försoning.
Den första atombomben sprängdes i New Mexico, USA. Robert Oppenheimer var projektledare. Han väntade sig en föga imponerande smällare i öknen. Men då han såg detonationen och hörde avgrundsmullret tänkte han på en strof ur Bhagavad Gita: ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare”.
En atombomb mikrosekunder efter detonationens start. Tornet som höll vapnet nere t h.
Testexplosionen 0,o25 sekund efter detonationens start. Bildkälla Wikimedia open source.
Den svenska kärnkrafthistorien började i november 1945, två månader efter bomberna mot Hiroshima och Nagasaki. Tage Erlander tillsatte en Atomkommitté. Det utreddes och forskades. 1947 började den första forskningsreaktorn byggas. Man arbetade för kärnkraft och övervägde i hemlighet en svensk atombomb. Det blev en lång resa. I slutet på 1960-talet kom färdiga planer på kommersiell kärnkraft i stor skala. Då började också det folkliga motståndet gry, inte bara i Sverige.
Snart stod det klart att en kärnkraftreaktor inte kan detonera som en atombomb. Kvar fanns, och finns, den möjliga kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen, att reaktorer råkar ut för olyckor, terroristrisken och att slutförvaringen av utbränt bränsle inte realiserats.
Solen som ler
I Danmark bildades Organisationen til Oplysning om Atomkraft 1974. Då jobbade Anne Lund från Århus på Vägverket i Stockholm. Där fick hon kontakt med den svenska alternativrörelsen. Tillbaka i Danmark anslöt hon sig till OOA.
Rörelsen behövde en symbol. Anne tyckte att den skulle vara vänlig, öppen, uttrycka ett hövligt "nej tack" och inbjuda till dialog. I april 1975 ritade hon och Søren Lisberg ett förslag. En leende röd sol på gul botten med texten "Kärnkraft, nej tack". Egentligen ritar jag som en kratta, har hon berättat, men det uppenbart handritade gav genomslagskraft.
Texten "Kärnkraft, nej tack" byttes till "Atomkraft, nej tack". På danska lät "kärn" mer positivt än "atom". Då var kärnfamiljen fortfarande rätt. Första maj 1975 lanserades logotypen som ett märke att bära på tröjan eller jackan. Det slog igenom direkt.
Anne donerade upphovsrätten till alternativrörelsen mot atomkraft. Något som hon aldrig har ångrat. Logotypen skulle få säljas och användas runt om i världen.
Anne Lund 1975
Anne Lund 2010
"Det visar att en enskild människa kan göra skillnad." Och skillnad har hon gjort. Märken, dekaler, t-skjortor mm har tillverkats på 50 språk och sålts i minst 20 miljoner registrerade exemplar. Därtill kommer oräknade miljoner piratexemplar. Intäkterna har varit alternativrörelsens största och stadigaste inkomstkälla. Danmark byggde ingen atomkraft och fick vindkraft.
Logotypen varumärkesskyddades 1976 i Danmark och flera andra länder. År 2000 lades Organisationen til Oplysning om Atomkraft ner. Då hade den uppnått sina mål: Ingen kärnkraft i Danmark och att stänga Barsebäck. Sen dess bevakas rättigheterna till logotypen av särskild fond, OOA Fonden. 2004 fick symbolen skydd i hela EU.
Skyddet behövs. Många har försökt missbruka symbolen. Men den får bara användas av dem som jobbar för en värld utan kärnkraft.
Nu då den industrin åter vädrar morgonluft kan historien med ett folkligt motstånd upprepa sig.
PS 30 november 2023: Folkbladet här i Norrköping publicerade idag bloggen på sin ledarsida. Widar Andersson som sköter den är i o f s för kärnkraft, men som proffsig redaktör också ge utrymme för andra uppfattningar, eller som i det här fallet en historik med aktuell anknytning.
Flera gamla kärnkraftsverk kunde ställas om till krigsindustrin, en svunnen epok.
Minns, när det skojades om 70/80-talets Centern, ”istället för kärnkraft ska vi driva ett med kärnmjölk, och kalla det för Lögnhals ett…:-)
"Flera" undrar jag över. Det var väl Marviken som byggdes för att producera både elström och kärnvapenbränsle? Kanske nån forskningsreaktor också?
Centerledaren Fälldin var ju emot kärnkraften, det blev både hans uppgång (24,1 % röster som mest) och fall. Övriga partier från S och högerut var ju för kärnkraften, även om de var emot en tid i samband med folkomröstningen, så det vart ständiga konflikter.
Rätt skoj, men nu räknas kärnkraft som ”fossilfritt”, vad nu det är, fossiler finns i dagen, olja flera kilometer under marknivå…
Tack för lektionen. För många är detta en bortglömd tid.
Jag trodde faktiskt inte kärnkraft skulle komma tillbaka. Efter alla olyckor och problem med lagring av atomavfall.
När jag var medlem i Naturvetenskapliga forskningsrådet var statligt stöd av forskning inom kärnkraft utesluten. Den spillra av grundforskning som pågick på våra universitet gjorde att kompetensen i stort dog ut.
Därför tror jag att vi i landet har mycket svag utvecklingsmöjlighet här. Vi måste sannolikt köpa den från kommersiella bolag utomlands.
Personligen är jag övertygad motståndare till användande av kärnkraft i vårt land.
Lägg eventuellt statligt stöd till effektivisering av distributionen av den energi vi producerar redan nu.
Se dagen
Bob
Enligt mig så vore det klokare och mer ekonomiska att satsa på sol och vind, elnät, mera elnät, ännu mera elnät och på lite sikt batterier. Dom med natrium och järn som energibärare kan ha framtiden för sig.
Kärnkraft är nog att föredra. Att en Tsunami slog ut Fuckoshima, är väl allmänt känt, eller?
/Gunnar S
Aktuella kärnkraftsläget i Italien enligt Wikipedia:
"Kärnkraft i Italien är ett kontroversiellt ämne. Italien började producera kärnkraft i början av 1960 -talet, men alla anläggningar stängdes 1990 efter folkomröstningen i Italien . Från och med 2018 är Italien ett av endast två länder, tillsammans med Litauen , som helt fasade ut kärnkraften för elproduktion efter att ha haft operativa reaktorer.
Ett försök att ändra beslutet gjordes 2008 av regeringen (se även kärnkraftsdebatten ), som kallade kärnkraftsavvecklingen ett "fruktansvärt misstag, vars kostnad uppgick till över 50 miljarder euro". Minister för ekonomisk utveckling Claudio Scajola föreslog att bygga upp till tio nya reaktorer, med målet att öka kärnkraftsandelen i Italiens elförsörjning till cirka 25% till 2030.
Efter de japanska kärnkraftsolyckorna 2011 lade dock den italienska regeringen ett års moratorium på planer på att återuppliva kärnkraften. Den 11–12 juni 2011 antog italienska väljare en folkomröstning för att avbryta planerna för nya reaktorer. Över 94% av väljarna röstade för byggförbudet, med 55% av de röstberättigade som deltog, vilket gjorde omröstningen bindande."
//Anders
Själv röstade jag nej. Men egentligen inte av misstro mot tekniken utan på att vi människor är som vi är, krigar, slarvar, chansar och skjuter nödvändiga åtgärder på framtiden.
Det fanns f ö inget annat alternativ än nej i folkomröstningen. Det hade varit rejälare med två alternativ, ja eller nej.
Minns när han på sextiotalet berättade om kärnkraft, så spännande. Hans ena dotter, min kusin, Kerstin Lundell, fick pris för grävande journalistik gällande Lundin Oil, och deras affärer i Sudan,
Och idag publicerade Folkbladet bloggen som debattartikel, jag skriver ett PS om det.