Mogen motorungdom möter maj med mäktigt motorevent

Motorgården är en förening i Norrköping. Den brukar organisera ett mäktigt motorevent första maj. Tusen sinom tusen amerikanare med V8 och Harley Davidson med V-twin mullrar genom stan. Dom kör i slingor på nåt sätt, så dom kanske är knappt tusen men mullrar som flera tusen.

I år var det glesare är förr. Kul i alla fall att några vårdar det amerikanska kulturarvet. På bilden två Cadillac de Ville från 1964,  en Convertible och en Coupe, som gungar fram så där som bara dollargrin gör.

Mellan dom syns Duvan, det är byggnaden med tatuerarverkstad och betongpilastar. Lägenheter och butiker mot gatan, längre in Sveriges första P-hus. Där hyrde Varg-Far Bergström plats för att förvara begagnade bilar som han skulle sälja. Nu står min beskedliga snåldieselbil där. Varg-Olle Nygren har klivit in genom den porten åtskilliga gånger. Historiens vingslag susar även i garaget.

Filmgänget kollar Norrköping III

Den tilltänkta stadspromenadvägen var avstängd.

Så här såg det alltså ut onsdagen 28 april 2021. Kommunen hade låtit sin häftigaste gångväg förfalla.

Så det blev en liten lov upp mot Värmekyrkan. Den blev klar 1927. Arkitekt Ivar Tengbom. Han är känd för Stockholms Konserthus. I Norrköping har han ritat många byggnader här i industrilandskapet och godset Krusenhof. Värmekyrkan var en ångpannecentral som försåg Holmens byggnader med värme och produktionen med ånga. Skorstenarna pryds ju vid advent med "ljuslågor" efter en idé av Reidar Svedahl.

Det här lilla huset blev en riktig långkörare under den planprocess som genomfördes inför områdets omvandling. Äh vi tar bort kåken tyckte praktikens män. Länsantikvarie Bengt Häger, stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz och jag tyckte att det gott kunde få stå kvar. Passagen genom området skulle bli intressantare, man får gå lite till höger där framme för att komma fram.  Till slut visade den sig kunna användas som nedgång till det underjordiska garaget och rustades upp för det ändamålet. (Arkivbild tagen med östtysk Meyer Optik Görlitz Orestogor 135mm)

Koltransportören har fraktat upp tiotusentals ton  stenkol till ångpannorna. 1958 byggdes Värmekyrkan till med det gula tegelhuset (arkitekt: Bertil Berg). Koltransportören flyttades då till nuvarande platsen. Kolet fick en egen korridor genom nybygget. Nu är koltransportören förstås tagen ur drift, men står kvar som ett minne. Vattnet var överdäckat med betong som togs bort kring 1990.  (Arkivbild Pentax 10-17 Fisheye.)

Vid den stora omvandlingen av fabriksområdet var det meningen att inga bostäder skulle byggas här. Verksamheter skulle ha obetingat företräde. Och så skulle en gångbrygga anordnas utefter Strömmen. Men inget hände på platsen, kommunen tänkte om, efter en arkitekttävling byggdes bostadsrättshuset Katscha (finlandssvenska för ryssja).  Arkitekterna Kai Wartiainen och Ingrid Reppen ritade.
Med 30 olika lägenheter men utan gångbrygga. Folket får leta sig fram på baksidan.

Bra bygge eller helt fel? Filmgänget hade delade meningar. Helt rätt att få in ett modernt inslag tycke några, passar inte in alls och det där röda åbäket högst upp på baksidan stör tyckte andra.

Gångförbindelsen hamnade bakom Katscha. Men vad nu då? Huset är ju så nytt att det borde stå sig 15 år till utan underhåll. Men icke, här har fasaderna plastats in för åtgärd.

Strykjärnet t v. Konstnären Jan Svenungssons femte skorstensprojekt i mitten. (Svenungsson har också varit professor vid högskolan för fotografi och film i Göteborg.) Till höger Katscha.

På väg åter. Från vänster Sista Supen, i mitten f d Westréns glasmästeri och ramaffär nu tyvärr utflyttad, längst t h ett nybygge som av för filmgänget obegriplig anledning hyllats av engelska facktidskriften Architectural Review som särskilt lämpligt i den kulturhistoriska miljön.

 SISTA SUPEN var en krog där de som leddes till stadens avrättningsplats fick en sista sup. Tack till er som orkat titta ända hit!

(Alla bilder utom arkivbilderna tagna med Pentax K-1 och Pentax 35mm F/2.)

Filmgänget kollar Norrköping II

Tre extra tittar innan vi tar oss vidare.

Utskottscisternen. I bakgrunden vattenfallet över kanten på tilloppsrännan till kraftverket från 1920-talet.

Där kunde man ta en genväg ut till Västgötagatan! Sen kom nån liten småpåve på att låsa grinden. Trist.

Louis De Geer Kultur och Kongress inryms i en byggnad som utgjorde skalet kring en specialpappersmaskin. Arkitekterna Liljewalls i Göteborg återanvände  salong och scenhus från sitt Operabygge i sin hemstad. Men här ville de skapa nåt spektaktulärt, ett gigantiskt burspråk som skulle hänga i vajrar. Det blev spektaktulärt burspråk i foajén. Men utan vajrar. Det blev bättre att sätta ner stöd mot det hälleberg som finns just här.

Filmgänget kollar Norrköping

Efter ett år då filmgänget träffats en (1) gång för att kolla på film bestämde bossen att vi träffas utomhus och tittar på stan, vaccinerade och  med coronaanpassad distans. På morronen möttes vi av  rubriker att Östergötland enligt the Economist är näst värst drabbat i Europa. Så vi tog det där med distans på allvar. 

Samling vid Holmentornet. Var är Bossen?

Den uppmärksamme tittaren kan nog ana när tornet byggdes. Men att det var Sveriges ledande arkitekt Carl Hårleman som tog ledigt från slottsbygget i Stockholm för att designa den här symbolen för Brukets maktställning fick vi reda på.

Lite  rundsnack i väntan på The Boss.

Här kommer han! Bossen är bestämd men lyssnande, rättvis och omtänksam. Om alla vore såna Bossar vore världen en bättre värld.

Där uppe jobbade jag! R hade en pappa som jobbade på Bruket och fixade sommarjobb åt sonen. Helt enligt de riktlinjer som gällde och nog fortfarande gäller i Norrköping. T ex har Fredrik Lundberg, en av landets mest välbärgade män,  fått jobbet som koncernchef efter pappa L-E Lundberg och nu tar döttrarna över.

Vattenfallet skulle torrläggas. M berättade att överingenjören på Holmen Kraft tyckte att det var ärligast. Vattnet skulle ju gå i en tunnel nån annan stans. Att ordna vattenspeglar var golfbanearkitektur. Men han lät sig övertalas och genomförde ett genomproffsigt anläggningsarbete med en serie trösklar för vattnet. (Hette han Erik Olsson? Jägmästare i botten, lodenrock, visste vad han höll på med.) 

Utskottscistern. Uppförd 1964 för lagring av pappersmassa. Ombyggd 1997-1998 till universitetslokaler.

En skylt "Avstängd" med ironisk lapp "För evigt" kostar inte mycket.  Här gick en rostig tilloppstub till ett sedan länge rivet vattenkraftverk. Ingen kunde komma på vad man skulle använda det överblivna till men så kom idén, en spektakulär gångförbindelse mittemot vattenfallet! Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson formgav.

Slut för idag, tack för idag. Spännande fortsättning kommer. Ska The Boss hitta fram som han tänkt?

Alla bilderna togs med Pentax K-1 och SMC Pentax-FA 35mm F2 AL, ett klassiskt objektiv som är i produktion sen 1999.

Blindfönster i nybyggt hus!

Häromdagen skrev jag om Upplands Väsbys projekt med nygammal arkitektur. Ett av de vinnande förslagen hade ritats av arkitekten Olle Dahlkild på E/S-A arkitekter i samarbete med byggherren Backastad. Jag pratade med Olle i telefon. E/S-A arkitekter är arvtagare efter kända kontoret Engstrand och Speek. Och jag hade träffat Hans Engstrand då han var övningsassistent på KTH!

Det visade sig att deras kontor stod bakom nybygget 2018 på kv Mjölnaren här i Norrköping. Ett bra projekt tycker jag. Tog den här bilden då jag ändå var där och köpte kaffebröd på Landerholms excellenta konditori, godaste Budapestbakelserna hitom Väderstad. Kunderna som fikar utomhus sitter bakom en målad linje på asfalten. Om stan tar sig samman och gör i ordning gatan som man har lovat blir miljön  riktigt trevlig! Nio blindfönster räknar jag till. Målade utan spröjsar och i lite andra färger än man skulle valt förr. Arkitekterna på E/S A Ola Bengtsson och Sara Eskilsson har rockat loss!

Kv Mjölnaren, Norrköping. Pentax K-1 med SMC Pentax FA 1:2 35mm AL. ISO 200, 1/400 sek, bländarinställning 6,3 gav en DNG-fil med himlen kvar.