Kondis i kvarteret Mjölnaren

Budapestbakelserna hos Landerholms konditori saknar troligen motstycke på denna sidan Väderstad. De återfinns i återuppbyggda kvarteret Mjölnaren vid Västgötegatan i centrala Norrköping.

Konditoriet tillämpar coronaregler.

Täckelset faller

Jag blev riktigt glad då täckelset föll från senaste renoveringsprojektet i Norrköping. Huset från förra sekelskiftet har fått en  förnyad dräkt som jag tycker att det klär i. Fönster- och dörrsnickerier målade i en kulör som ser ut som gammeldags järnmönja (och i bästa fall är det, pigmentet är hållbart i solen och skyddande) och så två grå nyanser. Det är fastighetsägarna själva, Magnentus AB med Magnus Malm i spetsen, som tagit fram färgsättningen. Materialen ser också övertygande ut, ingen plastfärg på den här fasaden. 

Gamla Rådstugugatan mitt för Gamla Torget, Norrköping. Pentax K-1 med objektiv Carl Zeiss Jena DDR  Flektogon 20mm f2,8 @f8.

Normal brännvidd? Annan teori om hur människan ser.

I fotoböckerna står att normal brännvidd (cirka 50 mm på en småbildskamera med 24x36 mm sensor) återger världen som vi ser den. Bild- och synvinkel nånstans kring 50 - 60 grader horisontellt.

Detta är en enligt min uppfattning en totalt felaktig tes som traderats i minst 100 år.

Kolla själv. Människan har som andra däggdjur två (2) ögon. Båda används samtidigt.  Fixera blicken rakt fram, notera vad som finns ytterst i synfältet och mät upp vinkeln. Jag får den till 200 grader, alltså lite mer än de 180 grader som ligger rakt ut åt sidorna.

Bildvinkeln där vi ser skarpt är mycket, mycket snävare. Som en teleobjektiv med 1000 mm brännvidd eller mer. Typ någon enstaka grad. Inte alls de 50 - 60 grader som normalbrännvidden återger.

Min teori är att människor och kanske de närbesläktade djuren bygger en mental modell av omgivningen. Inomhus med golv och tak och väggar och möbler. Modellen är i 3D. Den omfattar allt framför oss och långt utåt sidorna och lite bakåt. De där 200 graderna utökas då man vrider huvudet eller flyttar sig i rummet. Allteftersom man tittar sig runt kompletteras modellen med skarpa detaljer. Och färger.  Snart nog "ser" man hela rummet med golv, väggar, fönster och tak och möbler och alla saker som finns där. Men vet vem som sitter var.

Utomhus nåt liknande. Man bygger upp en mental 3D-modell och fyller på den med detaljer.

Utbildning kan nog påverka seendet. Efter ett par år på arkitektskolan där vi gnuggades i teckning började jag se annorlunda och faktiskt mer. Men det var fortfarande stört omöjligt att återge allt jag såg på ett plant papper.

Den här bilden är tagen med fisheyeobjektiv med 180 graders vidvinkel diagonalt, från hörn till hörn. Det kanske finns nån som ser så här, men jag såg raka linjer och byggnaderna prydligt staplade i den mentala modell jag hade av Norrköpings Industrilandskap. Som i bilden här nedanför men mycket bredare.

Den här bilden är tagen i vid annat tillfälle och i annat ljus. Strunta i det, det jag vill visa är hur jag uppfattade vyn. Jag "såg" hela vyn, inte bara de centrala delarna som här, med de här raka linjerna och vertikalerna vertikala. Denna bild är tagen med 17 mm objektiv på APS-C och lite beskuren upptill. Motsvarar cirka 28 mm med småbildsformatet.

Sammanfattningsvis tror jag att det där med att vi ser ungefär som en kamera med normalbrännvidd inte stämmer alls. Möjligen kan det stämma att en kamera med normalbrännvidd kan ta bilder som ser normala  ut. Men vi ser mycket mer än så. Vi bygger upp en mental 3D-modell av allt vi ser och fyller på den med detaljer.

Trottoarerna ockuperade av Kina, vad göra?

Några tusen elsparkcyklar med åkare som inte hört talas om att det  funnits trafikregler har ändrat även Norrköping. Jag ser mig om var trettionde meter men lik förbannat svischar nån förbi i 20 km/h. Så i går tog jag vägen genom Filmstaden. Jag har inte gått där sen coronalarmet, men just nu känns det tryggare där. Elsparkåkarna har ännu inte ockuperat det stråket.

Här gick Skomakaregatan en gång i tiden. Kommunen sålde ut gatan för att det skulle gå att bygga ett större hus än tidigare. Men behöll i alla fall en genomgång som ännu är öppen stora delar av dygnet.

Väl ute på Drottninggatan är det som numera vanligt. Elsparkstöttingar med två på varje och alltid på trottoaren. På sätt och vis förstår jag dom, ute på gatan kommer ju spårvagnar som är mycket farligare att kollidera med än fotgängare.

Felsökningsguide för äldrevården.

"Stoppa dödslägren äldreboenden" var rubriken på Nils-Erik Larssons blogg i går. Fotot visade en synnerligen proper äldre herre. Han demonstrerade med det budskapet på Stureplan.

https://www.fotosidan.se/blogs/nisse07/stoppa-dodslagren-aldreboenden.htm#9555900

Folkbladet och Demensförbundet  har publicerat min "felsökningsguide för svensk äldrevård". Folkbladets redaktör satte en vassare rubrik och hittade en bild där socialministern ser ganska så förvirrad ut medan hon tittar på Socialstyrelsens generaldirektör. Båda har skylten "Regeringen" framför sig. Den bilden togs av Ali Lorestadi / TT.

Här texten:

Äldreboendena skulle få särskilt skydd. Men det är där de flesta dött. Var finns felen?

1. Svenska värderingar. En vårdanställd sa till mig: Här i Sverige pratar man så fint om att ta hand om de äldre. I verkligheten struntar svenskarna i gamla människor.

Forskningen instämmer. "World Values Survey" redovisar forskning om världens värderingar. Sverige är världens modernaste land. Samtidigt ligger Sverige i botten då det gäller aktning för de äldre.

2. Grundlagen. Regeringsformen anger att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Alldeles utmärkt. Men då det kommer till tillämpningen skevar det betänkligt.

3. Att jobba på ett vårdboende är svårare än det mesta. En sjuksköterska sa mig att jobbet på operation var lätt. Patienten var ju sövd. Det vara bara att göra som doktorn sa. Vakna patienter vägrade ibland lyda syster. Det fick de ta eget ansvar för. Men då en demenssjuk vägrar ska personalen lösa problemen utan stöd uppifrån.

Socialstyrelsen och tillsynsmyndigheten IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, har välmenande men ack så verklighetsfrämmande anvisningar. Tydliga då det gäller vad personalen inte får göra, desto vagare då det gäller metoderna. Dubbelmoralen regerar.  "Frihet" gäller även demenssjuka som inte kan klara sig själva och bara vill bort. De kollar alla dörrar. Kodlås är förbjudna, även under coronapandemin. Socialstyrelsen har inte beskrivit hur boendena ska lösa problemet. Alla har kodlås. IVO gör inget. Dubbelmoralen regerar.

Klyvningen mellan den socialt motiverade vården och den medicinska är värst. Andra svenskar kan tjata sig till ett besök på sin vårdcentral eller ringa 112. Till boendena är en liten, liten resurs allokerad. Det är accepterat att doktorn "rondar" vid datorn i stället för att jobba på plats. Var och en som tas in till ett boende borde få en så kallad SIP, en Samordnad Individuell Plan, som täcker både vardaglig tillsyn och medicinsk vård. Socialstyrelsen mumlar om att så borde det vara, men kräver det inte.

"Värdighet" har sen länge ställts på undantag.

4. Ädelreformen. 1967 avled min djupt avhållna farmor i hög ålder på sitt äldreboende. Hon fick vård på sitt rum in i det sista. Två stora syrgastuber stod på plats redo att användas vid behov.

Den 1 januari 1992 genomfördes Ädelreformen i Sverige. Kommunerna övertog äldreomsorgen från landstingen. De hade styrt verksamheterna med läkare och sjuksköterskor på plats. Kommunerna övertog verksamheterna men fick inte med läkarna och bara en del av sjuksköterskorna.

Nu ger äldreboendena inte den vård min farmor fick. Numera saknas syrgas åt de äldre. Det behövs en reform uppifrån och ner för att rätta till sådana brister.

5. Privatiseringarna. Jag har frågat folk som jobbat i landsting, kommunalt och i privatägda boenden. Svaren har varit samstämmiga. Det finns fördelar och nackdelar. Aktiebolag ska ju gå med vinst, men kan i gengäld ha kortare beslutsvägar och mindre byråkrati.

Det gäller att ställa rätt krav på utförarna och verkligen följa upp! Det är svårare än att ha verksamheterna i egen regi. Men med rätt krav och rätt uppföljning kan det bli effektivt. Enligt min mening borde också stiftelser och bolag utan vinstsyfte främjas på ett helt annat sätt än vad Sverige gjort.

6. FHM. Det fanns ett tag de som såg Folkhälsomyndigheten med Anders Tegnell som ansvarig expert som skyldig till att så många dog på boendena. Fel pekat. FHM ser efter bästa förmåga till folkhälsan, men basar inte över äldrevården.

7. Hur lösa problemen? 

Socialstyrelsen behöver ett nytt uppdrag. Myndighetens anvisningar behöver bli konkreta och möjliga att leva upp till. Det uppdraget måste följas upp, annars rinner det ut i sanden.

Inom äldreomsorgen finns många fina människor som jobbar för att göra sina medmänniskors sista år så bra som möjligt. Men hela sektorn behöver professionaliseras. Högra handen måste jobba tillsammans med vänstra handen. Glappet mellan sjukvård och äldreomsorg måste tätas till. Revirgränserna överbryggas.

Det kan behövas någon justering i lagstiftningen, men i första hand ledarskap på de högsta nivåerna.

Blir det för dyrt? Ändra grundlagen. Ta bort respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Skriv respekt för unga människors lika värde och för yngre människors frihet och värdighet.