Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135: Monster Bokeh?

Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135 tillverkades i Östtyskland. Optiken hade avsevärd ambitionsnivå. 1962 fick konstruktionen patent i DDR. Fem element i fyra grupper och en bländare med 18 blad. Motljusskydd var standard. Fästet är utbytbart och samma som på Meyer-Optik Görlitz Orestegor 200 mm. Det är så smalt baktill att det inte tar stöd mot en del moderna kamerahus. Det glappar och läcker in ljus. Min lösning av problemet, se gårdagens blogg.

Båda objektiven har tillräcklig skärpa för att ge användbara foton. Och ska ju ha bra "Bokeh". Det där med "Bokeh" är inte min grej, men kanske kan bli om jag får statsbidrag för att lära mig. (Ref. Monty Python, Ministeriet för fåniga gångarter.) Här bilder tagna med 135mm-objektivet.

Drottninggatan Norrköping. F/8.

Monster Bokeh? F 8, skärpan inställd på elsparkstöttingens gröna "att hyra" signal. Vita oskärpebollen en bit upp därifrån i bilden har 18 strålar om man tittar noga, resten tecknas bara runda.

Prästgatan. Skärpan inställd på guldsmedens skylt. Schysst oskärpeteckning i bakgrunden tycker jag. F8.

Här är skärpan inställd på blindfönstret. En aning mjukare teckning på hitsidan av gatan. Liksom övriga bilder tagen med Meyer-Optik Görlitz Orestor 135mm f2,8 @ f8 med Pentax K-1 kamera.

Så blev östtysk "Monster Bokeh"-optik användbar på nutida kamera

Av nyfikenhet köpte jag en östtysk optik på Myrorna. Det stod Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135 på den. Själva fattningen fattades. Den är utbytbar och samma som på  Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200mm. Jag köpte ett defekt exemplar av det objektivet billigt på Tradera för att komma åt fattningen.

Bländaren på Orestogoren var en enda sallad. På kul skruvade jag isär objektivet så att det gick att komma åt salladen. Efter en hel del pillande fungerade bländaren igen. Bra spänst i östtyska stålet! Jag torkade av bladen med bensin för att ta bort eventuell olja. Bladen är fläckiga men intakta.

Nu hade jag ett fäste och två gamla östtyska objektiv. Men fotoresultaten var direkt dåliga. Så småningom insåg jag roten till problemet. Objektivfästet har så liten diameter att det inte tar stöd mot kamerahuset. Optiken hänger bara i M42-adaptern. Det glappar och det läcker in ljus. Detta gäller en hel del klassiska tyska och ryska objektiv ihop med Pentax M42-adapter.

Jag breddade det alltför smala fästet med epoxylim blandat med krita som jag råkade ha till hands. Formen gjorde jag som ett ringformat urklipp från ett plastlock.

Utbyggnaden av fästets diameter syns under adaptern. Epoxy och krita gav den ljusa färgen. Utsidan är svartmålad för att ta bort genomläckande ljus.

Nu funkade allting som det skulle! Med FF-kamera känns båda så pass bra att jag kan använda dem på fullt allvar. De kan ge bilder med "tillräcklig" skärpa precis som Rolls Royce på den tiden hade bilar med "tillräcklig" motoreffekt. Och nu har jag beställt motljusskydd även till Orestogoren! 200mm på frihand är inget större problem med stabilisering i kamerahuset. Med moderna objektiv brukar jag ställa in exponeringskompensation -0,7. Här är -1,0 lagom att starta med.

Meyer-Optik Görlitz var en anrik firma med start 1896. 1920 tog de in Zeiss legendariska konstruktör Paul Rudolph. Efter andra världskriget befann sig firman i DDR. Konstruktören Hubert Ulrich jobbade med de glassorter som gick att få fram i Östtyskland, samma som på 1930-talet. För Orestegoren valde Ulrich bara de mest högbrytande sorterna.

Objektiven känns välbyggda. Bländarna med 15 blad ger en nästan helt rund öppning. Fokus går att ställa in mycket noga, nuförtiden med Live View. Men slaglängden är så lång att det tar tid. Orestegoren fick DDR-patent 1961, Orestorn 1962. De tillverkades till 1976 då firman slogs ihop med Pentacon. Objektiven bytte namn och moderniserades med springbländare och mer antireflexbehandling och fick tyvärr färre bländarblad.

"Monster Bokeh" är ett bra klickbete men ska nog tas med en rejäl nypa salt. Den helt runda bländaröppningen har förvisso fördelar, men nåt monstruöst är det inte fråga om alls!

El*p*rkc*kl**na igen

Jag plåtade elsparkåkare. Då frågade en kille om jag tänkte hyra elsparkcykeln som stod bredvid mig. Näe sa jag, hyr du. Han såg att jag hade kamera och ville att jag skulle plåta honom. Vilket jag gjorde. Och så passade jag på att fråga varför han trodde att så många körde på trottoarerna. Dom är unga, har inte körkort och har inte hört talas om trafikregler sa Hussain. Och rullade iväg på cykelbanan helt enligt gällande regelverk.

Hussain

Synvilla! Svartklädda killen står inte på fordonet.

Han till vänster hann få apparaten att stegra sig. Han till höger hann väja för mig.

Besökare i stan tycker att elsparksituationen är idyllisk här jämfört med Stockholm Södermalm. Där är det akut kaos. Men jag som förr kunde gå på trottoaren utan att riskera bli påkörd  tycker att det är illa nog här. På sätt och vis en liten aning bättre, fler har lärt sig köra fortskaffningsmedlen och t o m testat att bromsa. Men det är nåt fundamentalt fel ändå.

Den här tjejen var helt upptagen av att avsluta hyrandet. Hon och hennes kompis ställde elsparkarna mitt  i trottoarhörnet. En av Norrköpings besvärligaste gångpassager blev närmast oframkomlig. Det tänkte dom inte på. Ingen ondska. Dom tänkte bara inte alls på andra än sig själva. Noll omtanke om andra präglar även uthyrningsföretagen.

Volvo, Volvo, Volvo, överallt dessa Volvo P 1800!

I lördags stod fler Volvo P1800 än jag någonsin sett på Gamla Torget. Märkesklubbens sommarträff hade slagit ner här i Norrköping. Fram med mobilen för att ta en översiktsbild:

Men synen av Volvosar överallt krävde en helt annan verkshöjd! Mer kreativitet! Med säker hand tog jag fram stora småbildskameran och ställde in dubbelexponering bland de 584323 alternativ kameran erbjuder. Komponerade den önskade bilden i huvudet. Tog den med dubbelexponering i kameran. Jobbet klart!

Dubbelexponering i Pentax K-1 med objektiv Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @f8

Det där var bara hittepå. I verkligheten  försökte jag hålla bärkasse, paraply och bakelsekartong i vänster hand och plåta med höger. Det gick inte alls. Så jag klämde fast bakelsekartongen under vänster arm och fumlade med kameran tills den gick igång. Kollade faktiskt avståndsinställningen och kollade att det inte kom nån på elsparkcykel och tog några bilder. Dom borde duga.

Men jag hade råkat aktivera dubbelexponeringsinställningen! Visste inte ens att sån fanns.

Då jag kom hem var det bara att  försöka göra nåt av en dubbelexponering som såg intressant ut.

Volvo, Volvo, Volvo, överallt dessa Volvo P 1800!

I see a red door and I want it painted black

Charlie Watts, Rolling Stones trummis, avled i veckan vid 80 års ålder. Deras "Paint it, black" bet sig hårt fast i mig. Först fastnade ytan i texten. Jag tänker en hel del på gator och arkitektur och färgsättning och för all del ibland på bilar. Sen fattade även jag att det handlar om sorg. En älskad. Begravning. Svarta bilar. Blommor. Mick Jagger ser in i sig själv. Hjärtat är svart. Watts trummor driver in budskapet. 

Bildidé stulen från Paint it, black. Norrköping 27 augusti 2021. Pentax K3 II med Sigma 17-50.

I see a red door and I want it painted black
No colours anymore, I want them to turn black
I see the girls walk by, dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes

I see a line of cars and they're all painted black
With flowers and my love both never to come back
I see people turn their heads and quickly look away
Like a newborn baby, it just happens every day

I look inside myself and see my heart is black
I see my red door, I must have it painted black
Maybe then I'll fade away and not have to face the facts
It's not easy facing up when your whole world is black

No more will my green sea go turn a deeper blue
I could not foresee this thing happening to you
If I look hard enough into the setting sun
My love will laugh with me before the morning comes

I see a red door and I want it painted black
No colours anymore, I want them to turn black
I see the girls walk by, dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes

Länk 1 till officiella videon. Länk 2 till en liveinspelning 2009 där Charlie Watts inte bara hörs utan syns:

https://www.youtube.com/watch?v=O4irXQhgMqg

https://www.youtube.com/watch?v=LsD8oyRIdrc