Stadsarkitekten Carl Theodor Malm ritade denna byggnad

För första och kanske enda gången var det tomt på bilar framför det här huset! På kameran satt ett objektiv som mer är känt för virvelbokeh än arkitekturfoto men det var bara att plåta, ögonblicket försvinner ju som en blixt.

Alla bilderna med Pentax K-1 och Helios-44K-4 58mm @f5,6.

Brukspatronen var byggherre, stadsarkitekten ritade huset

Carl Theodor Malm föddes 1815. Hemmet var ganska fattigt och Malm fick tidigt hjälpa till med försörjningen. Han visade tidigt prov på sin konstnärliga begåvning, och det bestämdes tidigt att han skulle bli husbyggare. Från tolv års ålder arbetade han i åtta år på byggen för att lära sig till murare. 1835 fick han gesällbrev av murarämbetet och 1837 blev han antagen som elev på arkitekturskolan på Målare- och Bildhuggare Akademien i Stockholm. (Den skolan finns kvar och jag har gått den.)

1842 fick han efter en del strul tillträda tjänsten som stadsarkitekt i Norrköping. Då var det helt självklart att stadsarkitekten både ritade husen och var ämbetsman. Malm var djupt religiös och klarade de dubbla rollerna. Han ritade mängder av offentliga byggnader, det ingick i tjänsten, nya fabriker och bostadshus som detta för privata uppdragsgivare.

Han var noga då det gällde själva bygget. Bjälkar skulle var raka, teglet väl bränt, hög kvalité dock utan prål. Många hus står kvar än i dag.

Jag har satt motljusskydd på Heliosen och tycker att bilderna vinner på det. Bländarbladen är tyvärr blanka vilket funkar sämre med en digitalkameras blanka sensor än svartoxiderade. Så jag exponerar -1 i st f vanliga -0,7. Skärper också lite annorlunda, lite mer men lite mjukare än då klinisk renhet är målet.

Körsbärsblom med virvelbokeh i stenstan

Japan har firat körsbärsblomningen sedan 700-talet! Det kom fram i radions P1, Nordegren och Epstein, drygt halvvägs in i tisdagens program.

#Nordegren ? Epstein om körsbärsblom

Och körsbärsträden i Kungsträdgården har skänkts dit av japanske kejsaren! 1998, då Stockholm var kulturhuvudstad.

Här i Norrköping har vi - utöver de körsbärsträd som står på privat mark - stans egna. Nu blommar de! Här ett par bilder inifrån stenstan. Objektiv Helios 44. Tidiga versioner är kända för att ge påtaglig virvelbokeh. Det här exemplaret är bara 50 år eller så, men nog kan man skönja lite virvelbokeh i första och tredje bilden?

Pentax K-1 med MC Helios -  44K - 4 58mm, full öppning f/2. Orange fläcken är destinationsskylten på en buss.

Samma men bländare 5,6. Här blev stenstadsbakgrunden bara jobbig tycker jag.

Även här bländare 5,6. Kanske lite virvelbokeh.

Dos 4

Inbokning kl 12.32 i Mässhallen låt militäriskt exakt, men på plats precis lagom 12.22 var det lång coronagles kö.  Schemat hade spruckit. Det var lite aprilkyligt, men vi köade svenskt snällt. Då kom jag på att det bara var svenskar i kön. Efter ett tag hörde jag ett par prata finska sinsemellan. Annars hördes bara svenska. Inne i stan hörs mycket arabiska, men inte i den här kön. Parallella samhällen.

Blev insläppt 13.02, sen en kortare kö, sen 1/2 dos Moderna. Eftersom jag mått direkt illa av tidigare vaccin hade jag fått ett illamåendemedel. Det fungerade. Frampå kvällen kände jag mig rätt ruggig och trött.

Idag blev det sovmorron. Det ömmar på injektionsstället men utöver det, tröttheten och ruggigheten så verkar jag klarat mig från biverkningar.

Stenstans vårtecken

Nere vid Strömmen började grönskan grönska för en vecka sen. I tisdags såg det ut så här enligt mobiltelefonen. Om ni vill samma vy  återgiven i en helt annan och högre kvalité, kolla Mikael Romus bild på gruppen Cityscapes från i går lördag.

Mikael har lirkat fram detaljer som min mobil inte sett och fångat vyn som den borde fångas - som ni ser så lutade jag mobilen neråt, husen ser ut att luta fast de står rakt. Jag stod dumt nog på Spången, en stålkonstruktion som ser stadig ut men kommer i självsvängning av minsta belastning, det räcker med att ett barn traskar på däcket, och vibrationerna gör bilden suddig. Mikael valde ett stadigt landfäste att stå på.  

Uppe på Bryggargatan kånkade dom som jobbar på kvarterskrogen fram utemöblerna inför sommarsäsongen.

Från källarförråd ut i vårsolens glans. Rustika bänkar och bord, ölstället kör utan krusiduller!

Ryskfinansierade kinesiska elsparkcyklar intar stans trottoarer

Nu har Fredrik Hjelm på Voi fått DN att ta in en ny debattartikel där har propagerar för att städerna ska byggas om för att gynna hans elsparkcykelfirma. Vilt vevande med armarna drar han in Ukraina och klimatkrisen som argument. Hjelm är helt blind för att hans verksamhet gör trottoarerna farliga för folk som går med sina egna två fötter. Länk till hans inlägg 17 april:

https://www.dn.se/debatt/vagen-ut-ur-bilberoendet-gar-via-smart-mobilitet/

Jag har själv varit nära att bli påkörd. Tjejerna väjde i sista stund och hamnade i en hög på gatan. Allt var mitt fel, sa dom, eftersom jag gått på trottoaren.

Elsparktöttingarna  är miljöbovar. De kostar stål, plast, sällsynta metaller i tillverkning, slits ner på några månader och slängs.

Varför finns inte antivoiare? Voi har med rysk finansiering sett till att stadstrottoarerna intagits av kinesiskbyggda elsparkstöttingar.  Dom som använder apparaterna betalar för att bli registrerade av kinesisk elektronik. Allt lagras i molnet. 

Med ett minimum av konspirationstänkande borde nån antivaxxare misstänka att Kina tar del av allt. Vem du är, när du åker, vart du åker. Din mobil har fått cookies inlagrade. Den har ju mikrofon, platsminne och kamera så inte bara Alexa och Siri utan kineserna kan få reda på allt om dig. Och ryssarna kan vilja ha mer än rubel för sin medverkan. Se där ett konspirationstänk som skulle kunna få Voi på fall!

Inte Voi, men samma idé, att trottoarerna är till för elsparkcyklarna.

Här kommer  nån åkande med konstig hållning

Han multitaskar. Sköter en förhandling per mobiltelefon medan han kör elsparkcykel på trottoaren.

Faran över för ögonblicket. Men man måste vända sig om var femtonde sekund, dom är tysta och snabba och de som kör har noll koll på trafikreglerna.