Omtumlande valresultat i Norrköping, (S) lämnade i går.

(S) har innehaft ordförandeposten i Norrköping sen kvinnorna fick rösträtt. På senare år har (S) styrt ihop med L, KD och C. På kommunal nivå är det ännu tydligare att personkemin betyder en hel del. Lasse Stjernkvist (S) såg ut som och resonerade ibland som en miljöpartist, körde Prius och så där, medan efterträdaren Olle Vikmång framstått som trevlig men anonym.

Mot slutet återföll sossarna i gammalt beteende. Dom körde över centerns kommunalråd i en fråga hon (utan större framgång) ihop med sossarna jobbat hårt med i åratal  för att reparera urgamla S-misstag, de hade med vägföreningar i inkorporerade tätorter att göra.

Då det gäller invandringsfrågan har S i Norrköping i trettio år brunsmetat dom som haft annan åsikt än S officiella. På senare år var väl avsikten att stoppa SD framväxt. Det har inte fungerat.

(S) är fortfarande största parti. (M) näst störst och har ihop med SD och L nära majoritet. Om KD byter sida, vilket ännu inte är officiellt, får borgarna +SD 45 mandat av 85.  M-ledaren Sophia Jarl har gjort sitt yttersta för att få ihop det med L. Mest påtagligt då det gäller vindkraft. Lokala L-ledaren Reidar Svedahl har enligt mitt tycke gått helt bananas i frågan. Storföretaget Holmen AB vill bygga vindkraft på egen mark för att säkra företagets elförsörjning till pappersbruket Braviken. Normalt borde väl borgarna ge företaget en chans. Men nu ska M och L använda kommunala vetot så att projektet inte ens prövas i miljödomstol. SD är också emot vindkraft och KD hänger väl med.

Kring 1990 hade borgarna makten i Norrköping under en period, då förstås utan SD. Jag hade nyss sagt upp mig som stadsarkitekt p g a en S-ledd omorganisation som jag inte gillade. Men var kvar i stan medan barnen gick ut skolan. Fick jobb på konsultfirman VBB. Borgarna visste att dom ville ha bort (S) men saknade nog idéer i övrigt. Jag fick som konsult uppdrag att planera för att rusta upp centrum kring Drottninggatan och att ta fram ny detaljplan för Holmenområdet. Det skulle omvandlas från fabriker till nåt helt annat. Det var intressanta uppdrag och jag kunde försörja mig.

Här bild på spårvagnslösningen på Drottninggatan.

Här bild på entrén till Holmenområdet.

Bilden räddas

Jag var på bibblan och frågade efter autentisk fotolitteratur från typ 1896. Inget napp, men hittade "Bilden räddas", där Irene Mattsson berättar om hur man tog bilder förr, hur de retuscherades då och hur man kan rädda gamla bilder.

Alla bilder som togs med ortokromatisk emulsion behövde retuscheras. Inte bara i förskönande syfte, utan för att den ortokromatiska emulsionen fungerade ganska dåligt med hudtoner.

Retuschen började med att de delar av negativen som skulle behandlas, oftast ansiktena och ibland händerna, behandlades på emulsionssidan med en lagom matt transparent lack. "Lagom matt" för att retuschörpennan med sin blyertsudd skulle fungera, men bildskärpan finnas kvar. Med rätt avvägd iprickning slapp hudpartier bli svarta fläckar. 

Många år senare kan ett sånt negativ återfinnas, kanske i dåligt skick. Ofta har ansiktena klarat sig bäst, den där lacken har skyddat.

Biografi:

Fotograf, fotografisk konservator, redaktör

Källa: Anna Irene Mattsson, www.skbl.se/sv/artikel/IreneMattsson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Gunnel Furuland), hämtad 2022-08-09.

Andra utökade upplagan av boken är extra intressant, där lär Irene ut hur man lyfter bort emulsionsskiktet från t ex en trasig glasplåt eller sönderfallande nitratfilm och fäster bilden på ett nytt underlag. Alltså, hur emulsionsskiktet tas bort och fästs på nytt underlag. Omöjligt, men Irene Mattsson lyckades.

Entledigad på grått papper

Vindkraften är liksom kärnkraften fylld av konflikter. Regeringskansliet är också en konflikthärd. Arbetsmiljön kan vara bedrövlig.

Telefonen ringde på mitt jobb i dåvarande Älvsborgs län. En tjänsteman på regeringskansliet frågade om jag kunde ställa upp som expert i en ny statlig vindkraftutredning. Intressant, men skulle arbetsmiljön bli bedrövlig? Jag tog referenser på utredningsmannen, Kjell Svensson. Dom var positiva, bra karl och proffsig som utredare. Så jag tackade ja.

Villkoren var tämligen frugala. Regeringskansliet betalade resor till Stockholm och 200 kronor per sammanträde, ibland en hundralapp till expenser. Vi som jobbade statligt behövde inte ta tjänstledigt, men jobbet där skulle ju göras ändå, så uppdraget kändes närmast ideellt.

Det var intressant! Du Måns tar hand om bullerfrågorna sa Kjell. Jag blev riktig expert på kuppen. Läste på, träffade fackfolk och länsstyrelsens deciBel-mätare fick följa med till många vindkraftplatser. Vi gjorde studieresor, fick se verk med 100 meters navhöjd och klättra upp dit. Träffade forskare, kommunfolk, intresserad, ibland direkt fientlig allmänhet och så expertmyndigheter. Vid flera tillfällen fick vi nåt att äta då dagen blivit lång.

Då det blev skarpt läge att avlämna slutbetänkandet insjuknade sekreteraren. Kjell Svensson jobbade själv dygnet runt. Han sov på en madrass på tjänsterummet, blev klar på utsatt tid och överlämnade rapporten till miljöministern Kjell Larsson. Vad sa ministern? frågade jag. Mjae, vet inte, ”huh” kanske. Tackade han? ”Näe”. Det tog ett år innan utredningen gick ut på remiss.

Jag hade själv jobbat rätt hårt in i det sista, fast på hemmaplan. Efter några dar kom ett brunt kuvert i brevlådan nere vid vägen. Kul tänkte jag, nu kommer en avi med ett par tre hundra kronor som ersättning för allt slit. Men icke. Vi hade blivit entledigade på grått papper.

Jag och arkitektkollegan Eva Mill skrev till regeringen. Vi föreslog att man skulle se över sina rutiner och låta ministern tacka dem som satt in mycket jobb på uppdraget. Vi fick inget svar. Rutinerna hade inte ändrats då jag kollade efter några år.

Entledigandet.

Detta är ju en blogg på Fotosidan så det borde ju läggas upp foton också. Här en bild från 2005 på vindkraft i tätortsmiljö, Klintehamn på Gotland. Hamnen med en del industrier ligger intill övriga tätorten. Det här verket, en Enercon E 35, bidrar med ström till nätet, sågverket och pelletsfabriken som syns i bilden.

Kamera lilla duktiga Fuji Finepix F10. Kameran levererade bilden så här.

En gång kom tre viggar flygande framför verket.

Delförstoring. Det är bara 180 kB i den här filen.

Vissnande plastblomma

På min frus boende ger dom som bor där ibland lite presenter till varann. Det är inte  heller alltid knivskarpa gränser mellan mitt och ditt.

Min fru hade fått den här blomman. Den såg fin ut. Både jag och personalen på boendet vattnade den lite lagom så där.

Då den började vissna kollade jag hur det såg ut nere i krukan. Där var inte jord utan nån syntetisk produkt. Även blomman var av plast!

Telefonen tystnar för den som förlorat ett val.

Måndag morron efter valet september 1991 var jag som alla måndagar inne hos min byggnadsnämndsordförande i Norrköpings Rådhus. Rune Rosenqvist var sosse, kommunalråd och ordförande i byggnadsnämnden

Normalt en måndagsmorron ringde telefonen titt som ofta. Nu var tystnaden tryckande.

(S) hade suttit vid makten i Norrköping sen kvinnorna fick rösträtt. Nu hade de besegrats av borgarna med moderaterna i spetsen. Ingen ringde längre till kommunalrådet. Rune tog det sansat, nämnde detta med "sen kvinnorna fick rösträtt", andra var helt upprivna. Deras värld hade slagits i spillror.

Sossarna kom igen. De vann 1994 och satt fortfarande kvar igår 11 september. Dock inte ensamma utan ihop med L, KD och centern med MP som nån sorts femte hjul under ekipaget. Den här måndagen 12 september är läget oklart. 

Rådhuset, Rådhuset och en sidotrappa i Rådhuset. (Testar nu att lägga puffbilden med Rådhuset som thumbnail, den blev störande suddig då jag valde "stor".)

Kan historien upprepa sig? Sällan exakt, och i år är vad som händer så förhandlingsbart att telefonerna nog går varma snarare än tystnar.

"Tidigast på onsdag" står det klart exakt hur det gått på olika håll.