Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Bilden räddas

Jag var på bibblan och frågade efter autentisk fotolitteratur från typ 1896. Inget napp, men hittade "Bilden räddas", där Irene Mattsson berättar om hur man tog bilder förr, hur de retuscherades då och hur man kan rädda gamla bilder.

Alla bilder som togs med ortokromatisk emulsion behövde retuscheras. Inte bara i förskönande syfte, utan för att den ortokromatiska emulsionen fungerade ganska dåligt med hudtoner.

Retuschen började med att de delar av negativen som skulle behandlas, oftast ansiktena och ibland händerna, behandlades på emulsionssidan med en lagom matt transparent lack. "Lagom matt" för att retuschörpennan med sin blyertsudd skulle fungera, men bildskärpan finnas kvar. Med rätt avvägd iprickning slapp hudpartier bli svarta fläckar. 

Många år senare kan ett sånt negativ återfinnas, kanske i dåligt skick. Ofta har ansiktena klarat sig bäst, den där lacken har skyddat.

Biografi:

Fotograf, fotografisk konservator, redaktör

Irene Mattsson var fotograf och drev Petterssons Foto i Malung från 1950-talet och flera decennier framöver. Hon utvecklade metoder för att restaurera gamla glasplåtar och var bildredaktör för en rad bygdeböcker.

Hon föddes 1915 i Bergsjö i Hälsingland. Hennes far fotografen Per Johan Pettersson var son till en liesmed från Älvdalen som flyttat till Bergsjö. År 1909 gifte han sig med Ingri Maria Eriksson, som var dotter till en bokbindare och byskollärare i Malung. Före giftermålet försörjde hon sig som husa i högreståndsfamiljer.

Per Johan Pettersson lärde till smed, men blev alltmer fängslad av fotokonsten. Han köpte en fotoutrustning från Oslo och började på 1890-talet att fotografera. Redan 1895 hade 24-åringen satt upp en ateljé i en gård i Bergsjö kyrkby. En filial öppnades även i Gnarp. Efter en eldsvåda byggde Pettersson raskt upp ny ateljé med bostad som stod färdig 1905 i Bergsjö.

Irene Mattsson växte således upp i en riktig fotografmiljö med pionjäranda. Fadern reste runt och fotograferade alla kyrkor i Hälsingland och var en synnerligen aktiv föreningsmänniska, tidningskorrespondent, hembygdsforskare och föreläsare.

Familjen utökades med fem barn. Konkurrensen från fotografer i närliggande staden Hudiksvall gjorde att man lämnade Bergsjö 1924 och flyttade till moderns hemtrakter i Malung. All fotografisk utrustning togs med till den nya hemorten. Där öppnade den driftige Per Johan Pettersson en nyuppförd fotoateljé på Lisagatan. Familjen Pettersson startade även Malungs Accidenstryckeri som inledningsvis låg i samma byggnad som fotoateljén. Denna firma övertogs av den äldste sonen Göte Pettersson. Irene Mattsson och hennes äldre syster hjälpte till med bokbinderiarbeten. Modern ryckte ut om det var bråttom med leveranser, förutom att hon förestod ett stort hushåll med de anställda i matlaget. När Malungs Accidenstryckeri, som inledningsvis ägnade sig åt tryckta kort och mindre artiklar, vuxit sig större med skrymmande tryckpressar och pappersbalar flyttades det 1934 till nya lokaler i Södra Mon. Företaget ombildades till Malungs Boktryckeri på 1950-talet.

Redan i skolåldern ville Irene Mattsson gå i faderns fotspår som fotograf. Hon följde hans arbete med glasplåtarna, men skickades även till hovfotografen Östling i Falun för att lära mer om nyheterna kring planfilm. Under 1930-talet förändrades fotoateljén i Malung och de naturinspirerade fonderna från Bergsjö målades om i ljust enfärgade toner. Sirliga möbler ersattes med modernare podier, kuber och trappor. Elektrisk belysning installerades. En fotobutik byggdes upp med firmanamnet Petterssons Foto. Att bli fotograferad blev ett omtyckt söndagsnöje för Malungsborna. Särskilt tacksamma motiv i butikens skyltfönster var barn klädda i malungsdräkt och motiv från fäbodar runt Malung. Skinnfirmorna i Malung behövde fotografier till sina reklambroschyrer.

Firman Petterssons Foto expanderade under 1940-talet. 1944 anställdes Evert Mattsson som fotograf. Irene och Evert Mattsson gifte sig 1946 och barnen Inger, Åke och Gunnar hamnade även de inom fotobranschen. Evert Mattsson ledde studiecirklar för fotoamatörer. Man anordnade utställningar och tävlingar. Fotofirman flyttade 1954 in i nya lokaler mittemot de gamla på Lisagatan. Sonen Gunnar Mattsson driver verksamheten vidare ännu idag (2020).

Irene Mattssons mest bestående insats, förutom att driva fotofirman, var att hon använde gamla fotografiska tekniker för att restaurera bilder från skadade och förstörda glasplåtar. Hon ledde kurser för fotografer och museipersonal från hela landet. Lärdomarna redovisades i boken Bilden räddas. Tillvaratagande och restaurering av gamla glasplåtar och fotografier, 1979, 1985, utgiven av Nordiska museet.

Källa: Anna Irene Mattsson, www.skbl.se/sv/artikel/IreneMattsson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Gunnel Furuland), hämtad 2022-08-09.

Andra utökade upplagan av boken är extra intressant, där lär Irene ut hur man lyfter bort emulsionsskiktet från t ex en trasig glasplåt eller sönderfallande nitratfilm och fäster bilden på ett nytt underlag. Alltså, hur emulsionsskiktet tas bort och fästs på nytt underlag. Omöjligt, men Irene Mattsson lyckades.

Inlagt 2022-09-15 10:00 | Läst 572 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Informativ text.
Jo, Irene Mattson var bekant när jag jobbade som antikvarie vid Stockholms Stadsmuseum.
En liten notis bara om bilder som räddas - eller räddade bilder:
En helt avgörande faktor om svartvita silverbaserade bilder skall rädda sig till eftervärlden, är att man fixerar dem noggrant.
Ett dåligt exempel är den kände fotografen Henry Goodwin:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_B._Goodwin

Alla hans originalbilder vi hade i arkivet var förstörda av att silvret hade fallit ut till metalliskt silver på merparten av bilderna. Den gode Henry slarvade med fixering och sköljningen!
Jag har hört att man med avancerade skanningar kan hjälpa upp det hela, men originalbilderna med dess kvalitativa djup och lyster är förstörda.

Så gott folk, ni som kör med traditionellt svartvitt - fixera och skölj ordentligt!
Svar från Måns H 2022-09-15 17:25
Tack Peter! Synd på Goodwins bilder att de inte var fixerade ..... nu finns väl ändå böcker och kanske några förstoringar kvar?
Intressant läsning och det borde fortfarande finnas massor att göra för att restaurera gamla glasplåtar och negativ som ständigt dyker upp.
Svar från Måns H 2022-09-15 17:44
Att mjuka upp emulsionsskiktet, få det att lossna från underlaget, rulla upp det på spolar och sen få skiktet på plats på ett nytt underlag trodde jag inte var möjligt innan jag läste boken, och det är nog få som klarar det.

Numera går det ju att jobba digitalt, med teknik, tålamod och framfö allt respekt för originalet verkar det gå att komma långt.
Det finns mycket av intresse i boken för den som har gamla fotografier, glasplåtar etc.
Jag hittade ett exemplar på Bokbörsen för ett år sedan som jag har haft nytta av.

/Stephan
Svar från Måns H 2022-09-15 17:46
Jag som inte restaurerar gamla bilder (än) gillade boken, informativ om mycket mer än räddningstekniken.
2022-10-31 18:59   Björn O. Henriksson
Intressant om Irene. Jag lärde känna henne 1980 när jag gjorde en film med titeln Färgkort bedrägliga minnen. En dag när filmen var klar ringde Irene och berättade att hon hade något riktigt intressant och undrade om jag internundersökning komma upp till Malung från Falun) Väl där visade hon mig en rulle som en cigarett. Det var nitratfilm. Jag fotograferade processen när hon mjukade upp filmen, la den i ett vattenbad (?) och förde sen över den på en glasplåt. Bildserien använde hon sen i sin bok. Irene var en fantastisk person som kombinerade husmorskunskaper med sina gedigna fotografiska kunskaper.