Om bränning av biblar och andra skrifter

Då en katolsk präst tar emot bikten ska han tänka på omständigheterna, reglerna och konsekvenserna. Ett bra sätt att hantera svåra frågor.

Rasmus Paludan har nu bränt en koran utanför Turkiets ambassad i Stockholm.

Omständigheterna är att relationerna mellan Turkiet och Sverige är akut ansträngda då det gäller Sveriges och Finlands Natoansökan. Varje medlemsstat inklusive Turkiet har vetorätt mot att godta en ny medlem.

Turkiet och Ungern bromsar. Inte nödvändigtvis för att de inte vill ha Finland och Sverige som militärt allierade, utan mer av inrikespolitiska skäl och att rätt många där är främmande för dagens svenska värderingar. Dessa ligger faktiskt en bra bit från genomsnittet och väldigt långt från extremerna åt andra hållet. I World Values Survey återfinns Sverige längst ut och längst upp på diagrammet. Vi är sekulära, har ingen statsbärande religion, är ovanligt individualistiska och samtidigt nöjda med att ha en välfärdsstat eller åtminstone spillrorna av densamma. Vi är mer redo än andra att anamma det den allra senaste utvecklingen erbjuder.

I bakgrunden finns tidigare insatser från Paludan och sådant som Muhammedkarikatyrerna. De skulle bäst ha lämnats utan avseende, men det blev organiserade protester runt om i världen. Många människor miste livet och i kölvattnet miste danska och svenska exportföretag marknader.

Reglerna är att sådana här aktioner räknas in i yttrandefriheten och är tillåtna. Polisens tillstånd ska inhämtas. Tillstånd gavs mot en expeditionskostnad av 340:-.

Konsekvenserna har vi bara sett början av. Akut märks att svenska exportföretag som Volvo Lastvagnar håller på att bojkottas och att Natoförhandlingarna med Turkiet lagts på is.

För mig har yttrandefrihet har med yttrande att göra, att tala eller skriva. Jag är emot blasfemilagar, man kommer ut på ett sluttande plan där till slut vad som helst räknas som  blasfemi. Jag är också emot rituell bokbränning, detta vare sig det gäller Bibeln, Koranen, Torah eller annan skrift. Längst ner på det sluttande planet återfinns de nazister som ordnade bokbål och sen brände människor.

Enligt min uppfattning behöver reglerna avseende respekt för heliga skrifter skärpas.

Pentax K-1 med SMC Pentax-M Macro. Bländare 8. Belysning enbart stearinljusen. 

Omständigheterna. Långt bakåt i tiden hade Sverige hårda blasfemilagar. 1949 till 1970 fanns lagbestämmelser om trosfrid i brottsbalken. De ersattes  med lagen om hets mot folkgrupp.

Det var en annan tid. Andra världskriget hade gått över. Allt skulle bli bättre. The Swinging Sixties hade luckrat upp mycket. Men upphävandet undertecknades dock av konungen av Guds nåde Gustaf VI Adolf, så banden till det förflutna fanns kvar. Vi hade statskyrka. Det hade blivit tillåtet att utträda utan att samtidigt anta någon annan tro, men i praktiken gällde statskyrkan och frikyrkorna. Etablerat fanns också judendomen och en liten katolsk kyrka. Man kunde ana att statskyrkan skulle avskaffas och Svenska kyrkan bli ett mer fristående samfund. Allt i god ordning.

Den första muslimska föreningen bildades 1949, då av invandrare som tagit sig ur Sovjetunionen. En moské inrättades 1959 i Kärrtorp. Lagstiftarna som upphävde trosfridslagen införde samtidigt en lag som förbjöd hets mot folkgrupp avseende ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Numera även sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck.

Av för mig okänd anledning räknas det inte som hets att rituellt bränna heliga skrifter.

Regelskärpning. Det kanske skulle räcka med en ny mening i gällande lag. "Som hets räknas även offentlig bränning eller annan provokativ handling riktad mot Bibeln, Koranen, Torah eller annan för någon etablerad religions heliga skrifter" eller något liknande, det behöver jurister fila till.

Eller, kanske bättre, att Sverige tar efter Finland som har tydligt förbud med upp till sex månaders fängelse som påföljd.

Konsekvenserna. 

Med skärpta regler kan polisen inte ge tillstånd till demonstrationer där det ingår bränning eller liknande riktat mot heliga skrifter. Provokatörer kommer att göra så ändå. De kan då lagföras. Domstolarna kan fria eller fälla och i så fall utdöma straff. Det blir tydligt att Sverige tar avstånd från sådant beteende.

Det kommer att bli diskussion. Det kommer att finnas de som anser att vi därmed har vikt oss för Turkiets president Erdogan. Det får de väl tycka. Men man kan också tycka att eftersom världen ändrats så behövde även svensk lagstiftning ändras.

Stadsvy med lådkameralins

I förra bloggen visade jag närbilder tagna med en objektivet på den Balda Rollbox från kanske 1934 som en granne lånat ut åt mig. Min kamera har en 24 x 36 mm sensor, knappt halva bredden jämfört med 6 x 9- formatet, Därför blev både de bilderna och den jag visar nu så att säga beskurna redan innan exponeringen. Som att använda en FF-objektiv på en APS-sensor, men ännu större effekt. Gårdagens resultat kan beskådas här:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/skarpetest-av-ladkameralins.htm

En utomhusvy fattades. Det fick duga att hålla till innanför balkongen. Trådutlösaren funkade bra för att hålla lådkamerans slutare öppen på läge B. Men det var mickligt värre att få till testet! Stativen bråkade med varann och med mig. 

Till slut fick det duga med att jag gungade in skärpan och troligen skulle missa en del på upplinjeringen. Jag hade lindat svart tyg runt springan mellan gamla boxkameran och nyare digitalaren. Bilden på skärmen såg i alla fall lovande ut!

Sen öppnade jag balkongdörren och tog bilden. Den visar Gamlebro med omgivning i Norrköping:

Objektiv: Enkel menisk f/14 i Balda Rollbox. Kamera: Pentax K-1. Efterbehandling: Justera vitbalans , ljushet, kontrast och ganska försiktig skärpning.

Kanske en svartvit variant skulle vara bättre? Näe, dom såg faktiskt kass ut. Till slut hittade jag den här tolkningen i nån Efex-preset. Den  tillhandahöll också ramen. Om det inte vore för sladdarna, skorstenshuven, 1950-talslyktstolpen, rollatorn och några nyare hus i bakgrunden skulle väl denna bild kunna passera som minst jämnårig med lådkameran från 1934!

Det har varit kul att kolla på gamla lådkameran och att testa dess optik! Tack för alla uppmuntrande kommentarer!

Skärpetest av lådkameralins

För en gångs skull är det korrekt att använda "lins" om ett objektiv. Objektivet ifråga består nämligen av en enda lins. Den sitter i en lådkamera som tillverkades för cirka 90 år sen. En tysk Balda Rollbox tillverkad i Dresden.

Men den är ingen unik konstruktion utan uppenbarligen mer än inspirerad av Kodaks Browniekamera! Och även inspirerad av Kodaks idé att ta fram en kamera som alla skulle ha råd att köpa och använda.

George Eastman lanserade konceptet i USA. En dollar för kameran, 40 cent för filmen och nåt däremellan för korten skapade efterfrågan! Slutarljudet, ko-dak, blev varumärket. Första Browniekameran var byggd av papp och hade ett filmformat som gått ur tiden. Version 2 var byggd av plåt och tog bilder med 120-film som fortfarande finns att köpa!  Objektivet hade bländare f/12 och bestod av en enda lins.

Kameran och den suveräna kringservicen gjorde fotografering till ett folkintresse och Eastman rik. Han använde pengarna till bra ändamål, bland annat tandvårdskliniker. Varav en i Stockholm. Min mamma tog mig till den då jag var liten. Tack mamma, tack Eastman och Kodak.

Balda Rollbox är en brutalt enkel kamera, tidigare blogg:

#https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/balda-rollbox-art-deco.htm

Har objektivet har nån egentlig skärpa? Det är ju en enkel lins som dessutom tillverkades till lägsta möjliga kostnad. Riggade upp ett prov i vardagsrummet. Rollboxen med öppen bakdörr på ett stativ, min systemkamera på ett annat, det hela upplinjerat med ögonmått.

Från vänster motivet, sen lådkameran och digitalaren på varsitt stativ. Innan tagning lindade jag svart tyg som ljustätning över mellanrummet.

Det blev 3-4 centimeters utdrag,  så bilden blev mer makro än rumsavbildande. En sedel borde bli lämpligt testobjekt, men mina papperspengar var för hårt slitna. Bilden på geishan såg skarp ut, och så kom jag på att plåta en skarp produkt, ett Pentaxobjektiv med graverade skalor.

Med tanke på att objektivet är avsett för att ta bilder på några meters håll och här används till närbild tycker jag att skärpan verkar rätt så bra. Ingen kanonskärpa, men användbar på ett negativ 6x9. Det här är ju mitt i bild, så mot hörnorna blir det säkert sämre skärpa och en del andra kvalitetsproblem. Men säkert inte värre än att en duktig fotograf kan omfamna problemen och få till bra bilder.

Att testa skulle vara billigt då det gäller kamera, fungerande exemplar går att få för struntsummor. Film, framkallning, eventuella kopior och eventuell skanning kostar mycket, mycket mer!

Balda Rollbox Art Deco

Grannen mittemot hade fått en gammal lådkamera i arv. Han bad mig kolla upp lite kring den. Det kanske skulle säga något om dem som använt kameran. Uppenbarligen var det användare som varit noga med sin kamera! Här står den hemma hos mig bredvid en lampa från tiden.

Det står "Balda Rollbox" på metallskylten där framme. Kameran är för filmformat 6 x 9 cm. Slagningar på nätet visar att detta är version 2. Den har två sökare, två stativfästen, fixfokus objektiv f/14, en enda slutartid som någon mätt upp till 1/40 sek samt även B. Slutaren kan manövreras med trådutlösare.

http://www.artdecocameras.com/cameras/balda/rollbox/

Fabrikens grundare Max Baldeweg satsade på kameror som unga människor skulle ha råd med och bli begeistrade för att fotografera. Fabriken låg i Dresden, östra Tyskland. Lådkameran var billigast, men fabriken hade fler produkter som ofta såldes under andra namn.

Det här exemplaret kan ha tillverkats 1934, en källa skriver 1935, eller senare. Dresden bombades mot slutet av andra världskriget, en katastrof för staden med som värst en eldstorm. Fabriken skadades allvarligt men började snart återuppbyggas, till att börja med för enklare produker. "Balda" fanns kvar som varumärke men försvann så småningom in i statsägda VEB. Grundaren Max Baldeweg hade då flytt till blivande Västtyskland och lyckats få igång kameratillverkning där, då med fällbara kameror och kompaktkameror.

För att ladda kameran tar man ur insatsen, t v på bilden nedan, och trär dit nya filmen.  Som synes är apparaten i gott skick, helt komplett med lilla nyckels för att vrida fram filmen. Obetydligt med skav, men remmen är inte hel. Går att limma ihop, men en sån lagning brukar inte hålla.

Inuti ser det rent och fint ut.

Vad jag kan förstå är kameran fullt funktionsduglig. Sökarna är lite dimmiga. (Jag har dimmiga minnen av att såna här sökare alltid var lite dimmiga.) Den spole som sitter i är av plast, inte trä, ett tecken på att kameran använts relativt länge. Den är stilig i sin enkelhet! Kromad skylt där fram, kromsarg runt fronten, svarta klädseln har solstrålemotiv runt objektivet, på sidorna står "Balda" med typsnitt som hör hemma i Art Decostilen.

På nätet varierar betalda priser från några kronor upp till 250. Ibland står det helt frankt "Baujahr 1934", men jag kan inte hitta varken datering eller tillverkningsnummer på det här exemplaret. Gissar att de säljarna huggit till med första tillverkningsåret.

Nån som vet nåt mer? Nån som blir nostalgisk?

Ska Sverige ha kulturkanon?

Då nya kulturministern Parisa Liljestrand sa att hon vill att Sverige skaffar sig en kulturkanon blev det ett himla liv på kultursverige. NEJ! Vi ska inte ha någon statlig ukas om vad som är svensk kultur! Tänk bara på nazisterna som brände böcker!

Häromdan framförde Erik Jersenius, kulturredaktör på Corren och Norrköpings Tidningar, en annan åsikt. Titta på Danmark sa han, danskarna ligger ofta före svenskarna. Där lät det likadant för några år sen.  Men så tillsatte regeringen kvalificerade urvalsgrupper. De tog förstås fram Den Lille Havefrue, HC Andersen och andra etablerade storheter men också nyare i andra media och en del ganska så oväntade. Sammanlagt 108 verk.

Anders And har ungefär samma ställning i Danmark som Kalle Anka i Sverige och är nu med i Danmarks kulturkanon. Där finns operahuset i Sidney, det ritades av danske arkitekten Jørn Utzon. Filmer: Lars von Trier var och är hårt emot kulturkanon, men hans "Idioten" finns nu med liksom "Svält", där vår egen Per Oscarsson spelar huvudrollen.  TV-serien Matador beskriver som nästan inget annat hur gårdagens Danmark blivit dagens Danmark.

Danmarks kulturkanon har utmanats av alternativ. Alldeles utmärkt tycker Jersenius, sånt håller projektet levande. Det används som hjälpmedel i skolorna och fyller en viss funktion för integrationen av invandrare, de får reda på vad som format Danmark och vad den som bosätter sig i Danmark bör ha ett hum om. 

Erik Jersenius

Likaså ska väl en svensk kulturkanon innehålla en del klassiker men absolut ha med Strindberg! Han finns ju med i det förslag till världskanon som Harold Bloom lanserade i sin "The Western Canon". Strindberg är utöver sitt språk viktig för att visa uppbrottet från det ganska stelnade klassamhället till något nyare.

Kyrkan och folkskolan skapade läskunnighet. Vi har sen länge tagit den för given. Ett problem är att i Sverige nu kan ha 800 000 funktionella analfabeter. En kanon kan ge gemensamma referensramar att användas i skolan och för invandrare. Men det blir inte lätt att nå ut!

Erik Jersenius menar att vi ska låta invandrarna få veta vilket land de kommit till.

Jag instämmer. World Values Survey visar att Sverige inte alls är landet lagom utan sticker verkligen ut med den blandning av individualism, sekularism och förlitan på det allmänna som nu kännetecknar landet.