Löser havsbaserad vindkraft energikrisen?

DN har lagt ut en stor artikel om havsbaserad vindkraft. En bra genomgång med klickbara länkar i nätversionen. Om alla projekten realiseras får Sverige ett tillskott om 240 terawattimmar per år. D v s bortåt en tredubbling av nuvarande produktionen om 140 TWh per år inkl kärnkraft.

DN:s rubrik: Vindrevolutionen i Östersjön – nya kraftverken flyter på plattformar. Länk:

https://www.dn.se/ekonomi/vindrevolutionen-i-ostersjon-nya-kraftverken-flyter-pa-plattformar

-----------

Jag skissade själv på idén för många år sen. Kom så långt att jag visade skisserna för expertis på FFA. Intressant, men vanskligt, sa dom. 

Till havs blåser det mer och jämnare. Man slipper hänsyn till grannar. Men miljön är tuffare än på land. Utöver de vanliga nejsägarna försvaret, naturskyddarna och Svenska Kraftnät tillkommer sjöfarten, yrkesfiskarna och befintliga (ofta hemliga) kablar på havsbotten. Mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa på 80 TWh inom 15-20 år.

Bockstigen är Sveriges första havsbaserade vindkraftpark. Den byggdes för 24 år sen. De fem WindWorldverken gick ganska bra, men började bli trötta och slitna. Oktober 2018 byttes maskinhus och vingar ut till sådana från Vestas V47. Effekten ökades från totalt 2,5 MW till 3 MW, rotorerna från 34 meter till 47 meter. Årsproduktionen blev fördubblad och parkens livslängden utökad.

Anders Olsson tyckte att moderniseringen av Bockstigen är bra men att väldigt mycket mer behövs. Tekniken finns, klimatet väntar inte, vad väntar vi på?

På kajen i Burgsvik monteras rotorbladen på navet.

Bockstigens vindkraftpark utanför Gotlands västra strand.  Berggrunden fick avgöra placeringen. Arkivfoto 2008.

Märk världen

Bengt Björkbom tipsade om "Märk världen" av Tor Nørretranders. En märklig bok.

Författaren bearbetar vetenskap på Nobelprisnivå. Han berättar kul anekdoter från hur det gick till. Notapparaten är föredömlig.  På samma sätt tar han in sånt som jag tycker är flum, som Gaiahypotesen med dess banérförare James Lovelock, i en blandning av metodiskt framåtskridande och galna infall.

Ett centralt tema är hur vi människor tar in och bearbetar information, inte minst visuell information.

I vardagsspråket betyder "information" användbara upplysningar, typ att osten står längst ner i kylskåpet. Eller skvaller om vems snopp som hittat till vems snippa. Eller som i Frans G. Bengtssons "Röde Orm, hemma och i österled" en upplysning om var ett antal kistor med silver och en med guld finns gömda.

Den som startade den moderna informationsteorin, Claude Shannon, menade nåt helt annat. Han jobbade på Bell labs med grundforskning kring teleteknik. Han hade en annan relation till innehållet i det han kallade "information". Typ hur brett behöver ett bredband vara? Om Shannon hittat på ett bättre ord, kanske nåt i stil med "bruttodata" i stället för "information" hade det man läser om "information" inte varit så förvirrande.

Vi tar in typ en miljon bits per sekund via syn, hörsel, lukt, smak, känsel och signaler från t ex balansorganen. Sen gallrar hjärnan jättehårt. Bara det som hjärnan tror behövs kommer fram till medvetandet. Det tar en halv sekund. (Reflexer går fortare.) Medvetandet tar  emot det bearbetade materialet med 20 - 40 bits per sekund.  (Står det.)

Nåt ännu märkligare. Vi kan prata i telefon. Samtalet håller typ 20 bits/sek. Vi berättar. Sen broderar mottagaren ut den smala dataströmmen med stöd av sina erfarenheter! Nyss pratade jag i telefon med dottern. Jag hann säga nåt om Gaia så sa dottern "Lovelock" och redogjorde för Gaiahypotesen. I andra sammanhang kan man ju prata förbi varann och helt missförstå.

Se trädet till vänster. Där sorteras den information som medvetandet orkar med fram, riktning neråt. Horisontella linjerna är telefonsamtalet. Trädet till höger visar hur mottagaren bygger ut den lilla information som kommer via telefonen till nåt som i bästa fall motsvarar det avsändaren upplevt.

Dervischdans. Sahar Burman. Aguéli.

Sahar Burhan växte upp i Damaskus. Därifrån och från Ivan Aguélis konstnärsskap och hans konvertering till sufismen kom tankarna bakom den här installationen. Den ingår i Norrköping Light Festival vintern 2021/2022. Originalet ställs ut på Aguélimuséet i Sala.

Beskrivningen: "Ljuskällan är intern i dansaren, ljuset sprider sig och lyser upp hela universum."

Wikipedia:

"Ivan Aguéli, egentligen John Gustaf Agelii, född 24 maj 1869 i Sala, död 1 oktober 1917 i en tågolycka i Barcelona i Spanien, var en svensk målare, religionsfilosof och orientalist. Han tog sig senare namnet Abd Al-Hadi Aqhili (شيخ عبد الهادی عقیلی). Han blev med sitt nydanande måleri en av den svenska konstens förgrundsgestalter. Enbart genom noggrant avvägda färgtoner framkallade han en känsla av avstånd och ljus i sina målningar, som trots det intima formatet äger en stor monumentalitet."

"Aguéli invigdes i Kairo år 1902 även i en sufiorden som bär namnet Shadhiliyya. Denna orden grundades på 1200-talet och kom i stor utsträckning att företräda den andalusiske sufimästaren Ibn 'Arabis läror. Aguéli var den förste europé att få titeln muqaddim (ombud) i en sufiorden. Han hade med denna ställning rätt att inviga andra och fungera som traditionsbärare."

Det enda som egentligen lyser upp bilderna är dervishen. Svartvita bilden togs med FF-kamera och Zeiss vidvinkel 20mm, färgbilden med mobilen.

Installationen gav mig inspiration att studera Aguélis bilder på Digitalt Museum. De har nåt alldeles särskilt! Man borde åka till Sala. Och skaffa ett nytt objektiv till kameran. Kanske pinhole, och ta bilder med mer ljus och färre färger. Eller i alla fall försöka se på ett annat sätt ibland.

Stadsvandring på nyårsafton

Riktigt fin nyårafton här i Norrköping, coronan till trots. Stan körde med slaka tyglar. Ingen samling framför Rådhuset där kommunfullmäktigeordföranden annars skulle hållit tal.  Allt var utspritt över stan.

Mycket folk var ute redan vid sexsnåret. Sega grabbar i Hemvärnet hade satt ut några tusen marschaller. Ljusshowerna körde på för fullt. Med klassisk musik från konserthuset kändes de riktigt bra.

Äntligen har jag fått i gång kamerans nattinställningar. En väl avvägd belysning på avstånds- och bländarskala och annat man behöver se. Ljusstyrkan på displayen kan ställas ner på natten och upp på dan. Väldigt bra. Bara ett knapptryck sen man gjort några grundinställningar! Varför gjorde jag inte det här från början?  (Svar: Därför att det var så mycket annat att lära sig.)

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena Flektogon 20mm 2,8 @ f4, 1/13 sek och ISO 12800.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena Flektogon 20mm 2,8 @ f4, 1/13 sek och ISO 12800.

Nybygget vid Strömmen mitt i stan har hunnit upp 11 våningar av blivande 16. Kvällen till ära hade byggarna satt på belysningen.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena Flektogon 20mm 2,8 @ f5,6, 1/30 sek och ISO 12800.