Dervischdans. Sahar Burman. Aguéli.
Sahar Burhan växte upp i Damaskus. Därifrån och från Ivan Aguélis konstnärsskap och hans konvertering till sufismen kom tankarna bakom den här installationen. Den ingår i Norrköping Light Festival vintern 2021/2022. Originalet ställs ut på Aguélimuséet i Sala.
Beskrivningen: "Ljuskällan är intern i dansaren, ljuset sprider sig och lyser upp hela universum."
Wikipedia:
"Ivan Aguéli, egentligen John Gustaf Agelii, född 24 maj 1869 i Sala, död 1 oktober 1917 i en tågolycka i Barcelona i Spanien, var en svensk målare, religionsfilosof och orientalist. Han tog sig senare namnet Abd Al-Hadi Aqhili (شيخ عبد الهادی عقیلی). Han blev med sitt nydanande måleri en av den svenska konstens förgrundsgestalter. Enbart genom noggrant avvägda färgtoner framkallade han en känsla av avstånd och ljus i sina målningar, som trots det intima formatet äger en stor monumentalitet."
"Aguéli invigdes i Kairo år 1902 även i en sufiorden som bär namnet Shadhiliyya. Denna orden grundades på 1200-talet och kom i stor utsträckning att företräda den andalusiske sufimästaren Ibn 'Arabis läror. Aguéli var den förste europé att få titeln muqaddim (ombud) i en sufiorden. Han hade med denna ställning rätt att inviga andra och fungera som traditionsbärare."
Det enda som egentligen lyser upp bilderna är dervishen. Svartvita bilden togs med FF-kamera och Zeiss vidvinkel 20mm, färgbilden med mobilen.
Installationen gav mig inspiration att studera Aguélis bilder på Digitalt Museum. De har nåt alldeles särskilt! Man borde åka till Sala. Och skaffa ett nytt objektiv till kameran. Kanske pinhole, och ta bilder med mer ljus och färre färger. Eller i alla fall försöka se på ett annat sätt ibland.
Virvlande, alltså uthålligt snurrande, är på sätt och vis också en meditation eftersom virvlande mjukt och effektivtskärmar av den dansande från omvärlden och används inte bara av sufier. Jag har ju varit på ett ashram några gånger i Pune. Där fanns bla en stenbelagd yta öppen för fri rörelse till musik, öppen hela dagen. Nästan alltid fanns någon som virvlade. En van virvlare kan hålla på flera timmar. Jag har provat och kunde ganska omedelbart uppleva ngt av magin men utan träning nöjde jag mig med säg fem minuter. Hälsningar/ Björn
Hur fort virvlar man? Jag gissar att det ska vara så pass fort att man inte samtidigt kan tänka medvetna tankar.utan att kroppen och själen är fullt upptagna mad att hålla balansen.
Jag har inte virvlat runt utom möjligen i dansens virvlar och då vi grabbar flög modellflyg/linflyg. Då var det typ 1/2 varv per sekund som mest. Räcker det? Nu bli jag yr av den farten t o m i vänstervarv som jag då var helt immun mot.
Det speciella är att det, åtminstone för mig, är omöjligt att tänka. Vanlig stillasittande meditation funkar bara ibland och ofta bara kortare stunder eller ögonblick, återigen åtminstone för mig som numera inte mediterar dagligen som fast rutin. Därför blir virvlande en mkt naturlig och ”effektiv” väg vid meditation, om nu ordet effektiv har någon mening när man talar meditation ( meditation är antites till effektivitet) :-)
(Rent fysiologiskt så blir man vimmelkantig då man slutar p g a vätskan i balansorganen som fortsätter röra sig fast man stannat. Nån gång reagerade jag jättehårt vid ett experiment på psykologiska institutionen i Lund. Jag hade ställt upp som försöksperson i förvissning om att klara vänstervarv lätt, men att sitta framåtlutad 90 grader och rotera och stanna tvärt var rätt otäckt.)
/Gunnar S
Har beställt boken.
Förr var jag helt enkelt främmande för Aguélis målningar. Nu känns de inspirerande. Han har tagit bort så mycket och samtidigt lyft fram något väsentligt.
Tack för tipsen!