CITYSCAPES: BLOGGEN

Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Leica-konkurrenten Meyer-Optik Görlitz bara skräp?

Ett objektiv Meyer-Optik Görlitz Orestor 135mm f2,8 blev till salu på Myrorna här i kvarteret. Jag blev nyfiken nog att köpa det. Själva fästet saknades. Ett reservdelsobjektiv på Tradera hade ett likadant fäste. Jag köpte och hade nu två objektiv, Orestorn och ett 200mm 4,0 Orestegor. Inget av dom var användbart. Det första gick för trögt, det andras bländare var en enda sallad. Ett onödigt hobbyprojekt fortsatte. Jag skruvade isär tillräckligt för att smörja upp en liten aning och pilla ihop havererade bländaren.

Att de ibland bjöds ut till besinningslöst höga priser på Ebay med klyschan "Monster Bokeh" bidrog. Monstruös bokeh, vadå? Men bländaren har onekligen tillräckligt  många blad.

Här bilder på Orestorns bländare vid f/8 resp f/32.

Men är de egentligen nåt att ha? Företaget har historik, anlitade 1920 Paul Rudolph från Zeiss för att utmana i elitserien. Från 1950-talet utvecklade firman ambitiös optik parallellt med att massproducera billig, ganska dålig standardoptik.

Thomas Löfgren på Cyberphoto har i sin Captain´s Blog berättat att fotohandlarna försökte undvika kontakt med skräpet. Häromåret testade han ett 50 mm Domiplan. "Slutsatsen blir att detta var en skräpoptik på 60-talet när den tillverkades, den var en skräpoptik på 80-talet när vi helst inte ville byta in den, och det är en skräpoptik 2020." Nån gång kan det visa "intressanta bokehbubblor" men det hjälper inte.

Det kommer mer om företaget, om staden Görlitz och Orestorn/Orestogoren.

 

Postat 2022-01-09 09:06 | Läst 406 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Snälla människor

I går torsdags gick min fru och jag vår vanliga lilla runda på stan. Siktet var inställt på Lindahls konditori. Oväntat tappade min fru balansen. Jag hade ett stadigt grepp om ena handen så hon landade mjukt. Men situationen var ändå inte bra. Lårbenshalsen? Vad göra?

Fem sekunder senare var en tjej där och sa att jag är sjuksköterska, jag kan hjälpa till. Bredvid henne stod Butlers källarmästare. Sjuksköterskan kollade med min fru och mig. Min fru verkade inte ha skadat sig. Hämta filtar sa tjejen, hon ska inte ligga direkt på trottoaren. Filtar kom fram.  De visade sig inte behövas. Med varsamma händer till hjälp kom min fru på benen igen, om än ganska omskakad.

Vi hjälptes åt tillbaka till min frus boende. Personal från en annan avdelning var på väg därifrån. De kände igen min fru och tog över. Vi kom in i värmen. Där mötte boendets sjuksköterska upp. En fackmässig kontroll visade att allt gått bra. För säkerhets skull skulle de göra en extra koll morgonen efter.

Snälla människor!

Mobilfoto taget idag fredag då det snöat.

Postat 2022-01-08 09:46 | Läst 545 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Camera Lucida, apparat och boktitel. Punctum.

Vad syftade Roland Barthes på då han namngav ”La Chambre claire. Note sur la photographie”? Översatt till svenska 1986 som ”Det ljusa rummet. Tankar om fotografiet”. Det är där Barthes diskuterar "Punctum", ett begrepp som sen dess inte lämnat oss fotointresserade i fred.

Camera obscura kände jag till och trodde att "Det ljusa rummet" alluderade på Camera Obscura.

Roland Barthes. (Picture in public domain, Wikipedia.)

Sen läste jag Roger Cicalas "Lens Wars, Episode V - Petzval Strikes Back". Publicerad  i DP Review 2021-12-24. Där står att engelsmannen William Hyde Wollaston år 1812 "figured out how to bend lenses, developing the meniscus lens". Hur böja till linser? Jag letade efter Wollaston, hittade inget om hur han tillverkade menisklinser men mycket annat. Han verkar ha varit ett universalgeni. Bland annat tog han patent på Camera Lucida 1806. Camera Lucida betyder ju det "ljusa rummet".

Camera Lucida är ett teckningshjälpmedel som användes i ganska stor skala under 1800-talet. En specialversion för att teckna av det man såg i ett mikroskop användes ända till 1980. Teckningar kan vara tydligare än de ofta lurviga foton man tidigare kunde ta genom ett mikroskop.

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/6b/Cameralucida01.jpg

Gravyr 1830 med "Camera Lucida". Wikimediabild liksom nästa bild.

Och så här fungerar den. Gissar jag som egentligen inte fattar nåt alls. Tecknaren håller ögat vid E. Motivet finns vid S.  En svagt negativ lins L´bryter ljuset innan det når Wollastones prisma ABCD. Tecknaren ser motivet inpassat på papperet P, positiva linsen L kan hjälpa till, och kan rita in stödpunkter och stödlinjer och få korrekt perspektiv och korrekta proportioner.

Länk till en bra artikel i SvD om Barthes och Punctum och länk till svenska Wikipedia med mer info om Camera Lucida.

https://www.svd.se/barthes-sokte-ett-nytt-satt-att-tala-om-bilder

https://sv.wikipedia.org/wiki/Camera_lucida

Postat 2022-01-07 09:41 | Läst 867 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Zeissobjektiv till Görlitz för service. Alea iacta est.

Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm/f2,8 tecknar nästan helt rakt. Och, ännu bättre, bilderna blir inte kliniskt sterila utan kan bli lite mer åt det måleriska hållet. Jag är så glad att jag skaffade ett. Det påverkar mig att plåta annorlunda!

Men avståndsinställningen på mitt exemplar stämde inte. Om man har tid på sig så går det att fokusera ändå, men jag skulle vilja ha ett hårt stopp vid oändligheten.

A: Skärpan för oändligheten återfinns nånstans kring 3,5 meter. De andra avstånden stämmer inte heller.

B: Finmekanikermästaren skrev att problemet kunde sitta i adaptern. I detta fallet är det nog inte så, objektivet bottnar som det ska mot kamerakroppen. Men jag skickade med både det här fotot och adaptern. Fackfolk vill kolla själva.

Att lägga in en distanspackning om ca 0,45mm mellan objektivet och kamerakroppen skulle nog fungera. Men då skulle skalorna hamna 135 grader förskjutna åt höger och inte bli läsbara med kamerans nattbelysning. Peter Hennig rekommenderade att montera in motsvarande distansbrickor inne i objektivet, baktill. Då skulle linspaketet som rör sig vid fokusering flyttas framåt. Det skulle lösa problemet. Men jag har tvekat! Skruvade isär på prov och behövde många försök för få att ihop grejerna på rätt sätt igen. Att  göra om detta och kanske få göra om flera gånger och kanske misslyckas ........ jag drog mig för att försöka.

Och så kan just detta objektiv ha en inställning framtill för att justera fokusskalan. Men jag vill inte skruva isär för att kolla om det stämmer.

Sen hittade jag ett företag i Görlitz som reparerar östtysk fotoutrustning. Görlitz ligger i fd DDR. En medeltida stad med 3000 byggnadsminnen. (Sverige har 2000).) Staden är fysiskt oskadad av kriget, men delas sen dess itu av nya riksgränsen mot Polen. En optisk industri, Meyer-Optik Görlitz, var stor före kriget, sen demonterades all utrustning, sen återuppbyggdes den med tusentals anställda, slutligen borta igen efter sammanslagning med östtyska Zeiss.

Meyer-Optiks montagebyggnad i Görlitz. Uppförd 1938. Foto Wikimedia commons.

Fotoservice-Olbrich reparerar östtyska kameror och objektiv. Företaget startades 1938 av Feinmechanikermeister Walter Olbrich. 1972 tog sonen, Dipl. Ing Peter Olbrich, över. Hans dotter, innehavarinna sedan 2012, är utbildad Feinmechanikermeister. Nöjda kunder har vittnat på nätet. Jag tog ett djupt andetag och e-postade en förfrågan.

"Lieber Andrea Schönfelder" började jag med på bortglömd och redan då dålig skoltyska. Tog hjälp av Translate Google för att knåpa vidare.

"Sehr Geehrter Herr Hagberg"  svarade hon. Jag tog rättelse och svarade likadant. Vi kom överens om att hon tar emot objektivet för åtgärd. Fullt rimligt prisförslag. Cirka 14 veckors kö på verkstan. Jag fick skicka objektivet hur jag ville, hon skickar tillbaka med DHL.

Jag kollade DHL först. Jättedyrt, men att bila ner själv skulle kosta ännu mer. Schenker var 5 kronor "billigare". PostNord hade ett rimligt pris för frakten och deras funktion för att skriva ut fraktsedeln var inte så överbyråkratisk som DHLs och Schenkers.

Alea iacta est, lär Julis Caesar ha sagt i en kritisk situation. Tärningen är kastad. Jag har lämnat in paketet på Konsum Saluhallen. Nu väntar dagars och veckors undran om paketet kommer fram. Om det kommer fram vidtar "etwa 14 Wochen" väntan på finmekanikermästaren. Sen frakt till Sverige. Hur kommer det att gå? Spänningen är olidlig.

Postat 2022-01-06 11:33 | Läst 490 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

En ny helvetesmaskin till fotografiets fördärv: Polyfoto

Kampen mot POLYFOTO

Preus Museum, det norska fotomuseet i Horten, har via digitaltmuseum.org offentliggjort en intressant historik om hur Polyfoto emottogs. Videon är gjord av Ragnar Albertsen  på FylkesFOTOarkivet i Møre og Romsdal.

----------

Polyfoto var et helt spesielt produkt innen portrettfotograferingen. Det var til stor irritasjon for fagfotografene da det kom i 1933. Det måtte bekjempes, skriver Roger Erlandsen i "Pass nu paa..."

Kort, kanonbra video. Historik och utvalda bilder (tagna med konkurrerande Norkakamera):

https://digitaltmuseum.org/011085439724/kampen-mot-polyfoto

Här en skärmdump:

Och här en transkribering av det som sägs:

La meg ile til og si at bildene i denne fortellingen ikke er Polyfoto, men fagfotografenes reaksjon mot polyfoto, det maskinframstilte fotografi som kom på moten i 1930-åra. Bildene vi viser er fra 1936 og er de første av hele 22.000 bilder med slike portrettserier i fotograf Håkon Haug sitt arkiv i Ålesund. I 2009 startet DIS-gjengen og FylkesFOTOarkivet i Møre og Romsdal registreringen av, og så smått digitaliseringen av bildene. Det er Aalesunds Museum som eier arkivet, negativer på glassplater.

Men historien om polyfoto var nettopp det som beredet grunnen for denne type fotografi, som det finnes tusner av i det ganske land. Hvert eneste ett er jo et lite kultuminne. Samlet i komplette arkiv blir det fantatstiske kilder!

POLYFOTO
var et helt spesielt produkt innen portrettfotografering. Polyfoto ble muliggjort av en ny type kamera der en kunne få 48 bilder med varierende posering for en billig penge. Det første firmaet i Norge ble startet av brødrene Treider Westen i Oslo høsten 1933 under navnet «Polyfoto – det naturlige fotografi».

I utgangspunktet var fagfotografene helt i mot det nye, sterkt mekaniserte systemet. Det ble ansett som en styggedom som undergravde kvaliteten på fotografisk arbeid og fotografens økonomi.

Formannen i Fotografforbundet, Jonsrud, omtalte polyfoto i 1933 som «...en ny helvedesmaskin til fotograflens forderv». Publikum lot seg imidertid besnære av aggressiv markedsføring og mange bilder for en billig penge. I 1939 kostet det kr 2,50 for 48 bilder. Selvsagt gikk dette på bekostning av kvaliteten.

Det er Roger Erlandsen som skriver dette i boka ”..Pass nu på, nu tar jeg fra hullet!”, vår viktigste kilde inn til, og standardverket for norsk fotohistorie fram til 1940.

Fagfotografene mente i de første årene at systemet måtte bekjempes med alle midler. I Bergen gikk de f. eks til samlet angrep ved at alle fotografene i byen ble enige om å tilby et visst antall bilder til samme pris. Det virker som om denne måten å takle systemet på, fungerte.

Holdningen endret seg imidlertid etter hvert. På landsmøtet i NFF i 1938 ble spørsmålet diskutert og debattantene kom til enighet om at fagfotografene måtte overta poly- eller maskinfotograferingen. Dette var den eneste måten systemet kunne bekjempes på.

Et slående eksempel på nettopp det er fotografene i Bergen som på nyåret 1939 anskaffet Norka-apparater for å ta opp konkurransen med polyfoto. Samtidig ble det anbefalt at fotografene gikk sammen med polyfotografene for å bli enige om en felles prispolitikk. Samarbeid, ikke kamp var slagordet, heller konkurranse på kvalitet enn på pris.

Synet på selve den tekniske delen av poly/maskinfotografi endret seg imidlertid ikke. Men det hadde foregått en utvikling idet det var kommet apparater på markedet som tok ned til fire bilder pr. plate. Dette ga større negativer og hevet dermed den tekniske kvaliteten generelt.

Og det var nettopp et NORKA-kamera Håkon Haug brukte til disse bildene vi har sett. Digitalteknikk og 24 såkalte megapixlers reproduksjon gir oss nå muligheten til å hente ut gode portretter og forstørre fra svært mange av de 15 enkeltebildene vi finner på disse glassplatene. Nesten ingen av bildene har vært forstørret før. Kunden fikk stort sett en kontaktkopi til en billig penge.

Sammanfattningsvis så bekämpade norska fotografer Polyfoto och gjorde vad de kunde för att stoppa styggelsen. Sen tog de upp kampen genom att tillhandahålla samma koncept med lite bättre bildkvalité med NORKA-kameran. Jag har i en tidigare blogg nämnt NORKA-kameran, nu vet jag att den var en parallell uppfinning och har justerat den texten lite grann. Där framgår också att Polyfotos koncept utvecklades så att på 1960-talet gick det att ta 12 rätt så bra bilder på en plåt.

Tidigare bloggar i Polyfotospaningen:

Polyfoto industrialiserade porträttfotografin i Sverige och världen

Bevarad Polyfotokamera med originaltillbehör

Hos fotografen 1944



Postat 2022-01-05 11:15 | Läst 660 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Föregående 1 ... 4 5 6 Nästa