Kontroversiella arkitekttävlingen i Upplands Väsby avgjord

Nu har de tre vinnarna i Upplands Väsbys markanvisningstävling utsetts. Tre byggherrar ska alltså uppföra var sitt projekt. Ekonomin är avgjord på förhand, tävlingen avsåg utformningen. Husen ska se ut som, och upplevas som, byggda vid förra sekelskiftet.

Det var tufft för stadsarkitekten att välja mellan vad hon lärt sig i sin utbildning, nämligen att pastischer är omoraliska, och politikernas krav. Men hon jobbade igenom tävlingsprogrammet noga. Ett avsnitt utvecklar i detalj hur kravet på gammeldags arkitektur kan förenas med plan- och bygglagens krav på att man ska ta hänsyn till omgivningen. Den omsorgen borde alla som förordar att det nya måste bryta  mot omgivningen ta till sig!

Arkitektkåren gick i taket. Att föreskriva vissa gamla stilar uppfattades som absolut totalt helt fel. Att alla arkitekttävlingar de senaste sjuttio åren de facto  krävt stilen modernism, det är en bjälke i det egna ögat som kåren inte såg.

Ett av de vinnande förslagen har ritats av arkitekten Olle Dahlkild på E/S-A arkitekter i samarbete med byggherren Backastad.  Jag pratade med Olle i telefon. E/S-A arkitekter visade sig vara arvtagare efter kända kontoret Engstrand och Speek.  Och jag hade träffat Hans Engstrand då han var övningsassistent på KTH!

Olle sa att det inte var självklart för honom att delta i tävlingen med dess förutsättning att husen ska upplevas som att de är byggda runt förra sekelskiftet. Han har brottats med den kluvenheten. Sen satte han sig grundligt in i 1920-talsarkitekturen. Studerade byggnader från  tiden och ritningar från arkiv.

Olle: Det finns en kontinuitet från 1920-talsklassicismen till det vi ritar idag. Jag är en funktionsinriktad arkitekt som alltid börjar med stadsplan och planer för att se hur vi kan skapa bra bostäder med ljus och luft. Att utveckla de delarna är minst lika viktigt som det synliga uttrycket.

Det var konstigt att bara begära fasader! Sektioner och planlösningar är minst lika viktiga. Jag har ritat igenom husen inifrån och ut, det är självklart för mig som bostadsarkitekt att rita effektiva och smarta planlösningar. Inte bara för bostadsupplevelsen utan också för ekonomin.

Politikernas uttalanden om att önskemålen att bygga i äldre stilarter kommer från invånarna själva stämmer knappast. Det var bara 1 330 invånare i kommunen som röstade i tävlingen, så det är rent nys att hänvisa till det. Självklart ska invånarna kunna vara med och tycka till om sin kommun, men det måste ske på andra sätt. Politikerna borde istället stå för att det här är deras egna beslut.

Markanvisningstävlingen för området Fyrklövern utlystes i oktober 2020. En omröstning utlystes då på hemsidan där både kommunens invånare och andra kunde rösta om vilket förslag de ville se byggt. 1330 personer, två procent av kommunens invånare röstade. Oskar Weinmar (M) är ordförande i Upplands Väsbys kommunstyrelses miljö- och planutskott. Han var drivande i frågan om att bygga kvarter i en stil som efterliknar förra sekelskiftet. Han är nöjd med resultatet.

Här är de tre vinnande förslagen. Olle Dahlkilds, nr 2 Jazz, är handritat!

Nya Tider - Eviga Ideal - kvarter 1. Byggherre: CA Fastigheter. Arkitekt: Odinviken

Jazz - kvarter 2. Byggherre: Backastad. Arkitekt: ES-A Arkitekter

Oculus - kvarter 3. Byggherre: Nordfeldt Development. Arkitekt: Arkitema

Siktlinjen mot Holmentornet.

Det var mjukt vackert ljus i snögloppet häromdan. Jag testade shiftlinsen på full öppning!

Motivet var en liten trekantig plats. Den tillskapades i samband med att Holmenområdet mitt i Norrköping skulle öppnas för allmänheten. Fabriksområdet hade varit stängt, ingen obehörig hade släppts in, men nu skulle alla kunna gå genom själva Holmentornet och vidare genom området. Frågan var om gångbanesträckningen fram mot tornet skulle ändras.

Jag ansåg att Prästgatan skulle få en bredare trottoar, men ville inte rubba gatulinjen. Folk skulle få upptäcka sin förnyade stad själva. Alla vägar behöver inte vara raka.

Nils E. Ryman ansåg att det var bättre att skapa en ny siktlinje mot Holmentornet. Det skulle bli snyggt och hjälpa folk hitta i den  förnyade miljön. Det blev diskussion kring saken. Jag chefade för stadsarkitektkontoret, Nils E. Ryman var planchef där. Han och några fler på kontoret övertygade mig, och tillsammans övertygade vi sen politikerna. Arkitekterna och gatukontoret gjorde sen ett bra jobb med resultat  som syns på fotot. 

Bilden togs i snöyran 21 april 2021. Pentax K-1 och Pentax shiftobjektiv 28 mm, handhållet på full öppning f/3,5, avståndet inställt på löven.

Från Spången i Norrköping 1918 och 2021

Gamla bilden fyndad på Myrorna. Reproduktionen från 1978 gav moareproblem vid skanningen. Men de lugnade ner sig då jag lade bilden lite snett i skannern. Den nya bilen togs  22 april 2021 med Pentax K-1 och shiftoptik.

Gamla bilden är från 1918. Man ser ett magnifikt bankpalats till vänster och Rådhustornet en bit bort till höger. Bankpalatset ritades åt  Norrköpings Enskilda Bank av tidens store bankarkitekt Gustaf Wickman. Det stod klart 1903 och inrymmer fortfarande ståndsmässiga lägenheter, butiker och kontor. Wickman var ofattbart verksam också med andra byggnadstyper, ritade bl a Kiruna kyrka, som politiker och ämbetsman. Rådhuset, klart 1910, ritades av Isak Gustaf Clason som var ännu mer dominerande inom byggnadskonsten.

1918 stod några mindre hus kvar hitom bankpalatset. Kolla på skorstenarna, det behövdes förlängda rör för att röken inte skulle slå in  sen nya stora grannhuset ändrade luftströmmarna. Reklam för Tuppens Väf. En stolpe som hindrade körtrafik, dom har tyvärr tagit bort den med ibland tragiska följder.

2021  finns en plantering med ett tjugotal träd och en häck som skymmer några bilplatser framför bankpalatset. Platsen gjordes till park då kvarteret Gåsen t h i bild bebyggdes efter att ha stått avrivet i många år.  Ett infekterat nybyggnadsärende pyr på platsen. Hyresbostäder och kommunen vill bygga ett stort hus som inte bara jag tycker skulle förstöra den här lilla gröna plätten och, än värre, mörka ner hela gatunätet. Upprörda grannar, sakargument och ett nytt kommunalråd som kom in i politiken med löftet att stoppa bygget stoppade det. Men detaljplanen med överstor byggrätt ligger kvar. Hyresbostäder och de tjänstemän som drev ärendet och ännu är i tjänst väntar nu ut kommunalrådet. Till höger personalens rökhörna utanför en restaurang i tämligen nybyggda kv Gåsen.

1872 och 2021 i Norrköping.

På Myrorna fick jag syn på några rätt taffliga reproduktioner av gamla foton och fick för mig att ta nya bilder från samma fotopunkter.

Det var svårare än jag trodde. Både plats, riktning och kamerahöjd ska ju stämma. Helst också tid på dagen och årstid. Att ha rätt brännvidd kändes som överkurs, att ha vidvinkel, shiftmöjlighet och pixlar nog att kunna beskära i efterhand fick räcka. Nu sen jag jobbat med bilderna tror jag att fotografen 1872 hade ett tämligen högt stativ. Jag höll kameran i midjehöjd och tittade med Live View.

I den nya bilden är Holmentornet nästan, men inte helt, förbyggt av nya hus och nästan helt skymt av vegetation. Med lite god vilja kan man ana tornhuven. Skulle det vara bättre att anpassa nya fotopunkten lite, i det här fallet så att Holmentornet syns ordentligt i nya bilden, hellre än att försöka hitta exakt samma?

Vad som slog mig var hur mycket mer fotogenisk stan var för 149 år sen. Vatten ända fram till kajkanten! Inga utfyllnader och slänter. 

Och hur mycket som faktiskt finns kvar. Räcket står kvar på sin kajkant av granit. På gamla fotot syns överdelen av slussportarna till en underjordisk kanal med vatten som drev tobakskvarnarna som  gjorde släkten Swartz stenrik. Jag tror att kanalen finns kvar där nere i underjorden!

1872. Andra huset t v har anor från 1700-talet och står kvar 2021. Mitt i bild magasinet Konstantinopel. T h i bild Holmentornet från 1750, då bara 122 år. Trottoarer och körbanor belagda med fältsten. Kantstenar av huggen granit, kan det vara dom som finns kvar?

2021. Till vänster fattas ett hus jämfört med 1872. Nybyggnation på gång. Fältstenen ersatt med betongplattor på trottoarerna och gatsten på körbanan. Igenfyllningar, vegetation och nybyggen skymmer nästan helt Holmentornet, men toppen av detsamma syns om man tittar riktigt noga.

Fide Centralstation

Då Region Gotland lät barnen stå ute oavsett väder byggde ortsborna det här väderskyddet. Det är genomtänkt med självstängande dörr och fönster så man kan se bussen. Kuren är förankrad med överdimensionerade järn i en rejäl betongplatta. Blåser inte ikull. Att det sitter svenska flaggor där, ingen gotländsk, kanske är ett försynt påpekande från bygdens folk.

Jag kommer ihåg nåt liknande då vi bodde på ön med barn i skolåldern. Kommunen förmådde inte rusta upp skolans lekplats, men erbjöd sig att hålla med  tillbehören om bygdens folk gjorde jobbet. Då gick det undan! Män med stora traktorer kom med gigantiska  verktygslådor i skopan. Grävde och göt betong och snyggade upp. Jag med mina tangentbordstentakler försökte hjälpa till. Finstädning, klart.

Gotland är landets största glesbygdskommun räknat i antal boende utanför tätort. Avstånden är som Norrtälje - Nynäshamn ungefär. På sätt och vis är glesbygden som stan, allt finns, skillnaden är att man måste ha bil. Det trafikarbete som i stan utförs med  bussar, spårvagnar och T-bana görs med bil. 

Värst är skolnedläggningarna. Färre barn och läroplaner som kräver specialiserade lärare får konsekvenser. Jag tycker att det borde gå att bussa ut stadens barn till skolmiljöerna på landet. Men verkar vara ensam om det.