Kontroversiella arkitekttävlingen i Upplands Väsby avgjord

Nu har de tre vinnarna i Upplands Väsbys markanvisningstävling utsetts. Tre byggherrar ska alltså uppföra var sitt projekt. Ekonomin är avgjord på förhand, tävlingen avsåg utformningen. Husen ska se ut som, och upplevas som, byggda vid förra sekelskiftet.

Det var tufft för stadsarkitekten att välja mellan vad hon lärt sig i sin utbildning, nämligen att pastischer är omoraliska, och politikernas krav. Men hon jobbade igenom tävlingsprogrammet noga. Ett avsnitt utvecklar i detalj hur kravet på gammeldags arkitektur kan förenas med plan- och bygglagens krav på att man ska ta hänsyn till omgivningen. Den omsorgen borde alla som förordar att det nya måste bryta  mot omgivningen ta till sig!

Arkitektkåren gick i taket. Att föreskriva vissa gamla stilar uppfattades som absolut totalt helt fel. Att alla arkitekttävlingar de senaste sjuttio åren de facto  krävt stilen modernism, det är en bjälke i det egna ögat som kåren inte såg.

Ett av de vinnande förslagen har ritats av arkitekten Olle Dahlkild på E/S-A arkitekter i samarbete med byggherren Backastad.  Jag pratade med Olle i telefon. E/S-A arkitekter visade sig vara arvtagare efter kända kontoret Engstrand och Speek.  Och jag hade träffat Hans Engstrand då han var övningsassistent på KTH!

Olle sa att det inte var självklart för honom att delta i tävlingen med dess förutsättning att husen ska upplevas som att de är byggda runt förra sekelskiftet. Han har brottats med den kluvenheten. Sen satte han sig grundligt in i 1920-talsarkitekturen. Studerade byggnader från  tiden och ritningar från arkiv.

Olle: Det finns en kontinuitet från 1920-talsklassicismen till det vi ritar idag. Jag är en funktionsinriktad arkitekt som alltid börjar med stadsplan och planer för att se hur vi kan skapa bra bostäder med ljus och luft. Att utveckla de delarna är minst lika viktigt som det synliga uttrycket.

Det var konstigt att bara begära fasader! Sektioner och planlösningar är minst lika viktiga. Jag har ritat igenom husen inifrån och ut, det är självklart för mig som bostadsarkitekt att rita effektiva och smarta planlösningar. Inte bara för bostadsupplevelsen utan också för ekonomin.

Politikernas uttalanden om att önskemålen att bygga i äldre stilarter kommer från invånarna själva stämmer knappast. Det var bara 1 330 invånare i kommunen som röstade i tävlingen, så det är rent nys att hänvisa till det. Självklart ska invånarna kunna vara med och tycka till om sin kommun, men det måste ske på andra sätt. Politikerna borde istället stå för att det här är deras egna beslut.

Markanvisningstävlingen för området Fyrklövern utlystes i oktober 2020. En omröstning utlystes då på hemsidan där både kommunens invånare och andra kunde rösta om vilket förslag de ville se byggt. 1330 personer, två procent av kommunens invånare röstade. Oskar Weinmar (M) är ordförande i Upplands Väsbys kommunstyrelses miljö- och planutskott. Han var drivande i frågan om att bygga kvarter i en stil som efterliknar förra sekelskiftet. Han är nöjd med resultatet.

Här är de tre vinnande förslagen. Olle Dahlkilds, nr 2 Jazz, är handritat!

Nya Tider - Eviga Ideal - kvarter 1. Byggherre: CA Fastigheter. Arkitekt: Odinviken

Jazz - kvarter 2. Byggherre: Backastad. Arkitekt: ES-A Arkitekter

Oculus - kvarter 3. Byggherre: Nordfeldt Development. Arkitekt: Arkitema

2021-04-25 09:49   nenneK

Hej Måns.
Det är intressant det här med stadsutveckling. Antingen ritar/bygger man något väldigt modernt i märkliga former, eller så går man tillbaka till gamla stilideal. Men varför nationalromantiken av alla tillgängliga stilar? Även om man bortser från de politiska konnotationerna (man måste ju inte vara sverigedemokrat för att tycka om nationalromantik), men det är i mitt tycke i svulstigaste laget.
I Växjö, där jag bor, har vi ett pågående byggärende där en "entreprenör" vill bygga en nationalromantisk blaffa i ett område där det inte finns något annat än 1950-talsarkitektur. Det har varit mycket debatt om detta, men jag vill minnas att det har fått grönt ljus. Att "sätta staden på kartan" kanske också går att göra med en nationalromantisk sufflé, likaväl som med vridna torn och blanka plåtväggar.
Fortsätt gärna skriva om Norrköping, det uppskattar jag mycket.

Besvara

Svar från Måns H 2021-04-25 11:33

Tack för intressant kommentar! Det finns mycket att vrida och vända på.

Allt fler har blivit utleda på en modernism som tappat kontakten med funktionen. Det verkar mest gälla att skrika så gällt som möjligt. Men tyvärr kan jag inte tycka att motreaktionerna heller känns rätt.

Kul att du uppskattar det jag skriver om Norrköping. Jag försöker göra det allmängiltigt samtidigt som det är lokalt.

Svara

2021-04-25 12:13   Sten-Åke Sändh

Som alltid intressant Måns och ofta då när du skriver om arkitektur och stadsplanering. Är inte arkitekt men mitt intreese väcktes när jag läste Kulturgeografi i Stockholms gamla universitetsområde högst uppe på Drottningatan.

Har även arbetat på Stadsmuseet med deras IT-system när vi byggde Digitala Stadsmuseet och då var det ju oundvikligt att få en inblick i den kartläggning av hela Stockholms bebyggelse som upptagit Kulturmiljöenheten på museet och fotograferna i många år. I Stockholm har de bl.a. tagit fram en karta där man enkelt kan få en överblick över den klassificering man gjort när det gäller bevarandevärdet.

Personligen ser jag inte varför det skulle vara så kontroversiellt att återbruka en del gamla 20-talsideal som många i befolkningen uppenbarligen älskar. Jag är lite undrande över hur en del kan tycka att exv. de områden i Stockholm som tillskrivs P O Hallman "är väl svulstiga" ....

Blecktornsområdet på Söder, Röda Bergen på Norr och Sandsborg efter Nynäsvägen ner mot Gamla Enskede som på många sätt delar stil och uttryck tycker väldigt många stockholmare tillhör Stockholms verkliga lätt gömda skatter när det gäller stadens mest älskade miljöer. Det kan väl inte i grunden vara fel att ta tillvara de tankar och ideer som en gång legat bakom bygget av dessa framgångrika lösningar som givit så många positiva värden.

Det vore väl rätt tragiskt om rädslan hos dagens arkitekter för att bli stämplade som reaktionära SD-kadrer skulle hindra dem från att ta till sig det som faktiskt varit bra och uppskattat som tidigare generationer av arkitekter skapat.

Besvara

syntax 2021-04-25 21:02

Och varför skulle det vara så förfärligt att rita hus som SD-folk kan tänkas gilla? Måste man förklara sig och stämma i bäcken då?

Svara

Svar från Måns H 2021-04-25 21:23

@ Sten-Åke: Hej! Jag började mina Teknisstudier högst upp på Drottninggatan, i ett hus från jag tror 1840 eller 1860. Vi fick promenera till föreläsningarna på Teknis vid Östra Station.

Just nu är det avståndstagandet till SD som sätter agendan. På slutet av 1950-talet var det egentligen samma krav på konformism , men SD fanns ju inte.

Men kravet på konformism var rätt hårt även då. Inte minst Sverige levde i skuggan av framtiden. Nytt var fint, gammalt skulle bort. Det stora kulturmordet som förbereddes efter kriget genomfördes inte då, men sen satte Stockholm igång med citysaneringen och resten av landet följde efter.

Sverige är ju världens modernaste land enligt World Values Survey. Baksidan är att Sverige f n har världens näst sämsta aktning för äldre människor. Lite av samma gäller nog även äldre bebyggelse.

Svara

Svar från Måns H 2021-04-25 21:40

@ Peter: Grupptrycket är hårt.

Även bortsett fån eventuella SD-vibbar så regerar ännu modernismen. Jag minns då jag visade bilder från Gotland på en stadsarkitektträff för ett bra tag sen. Nybyggda hus som passade in i gotländska miljön med vit puts, spröjsade fönster och tak täckta med röda takpannor. Det steg ett allt mer upphetsat mummel i salen. Till slut kunde inte en kollega inte bärga sig. Röd i ansiktet reste han sig upp och sa ifrån, SÅ HÄR FÅR DET INTE GÅ TILL! Vår tids byggande måste spegla vår tid!

Jag trodde ibland att jag skulle bli exkommunicerad från SAR pga mina åsikter men blev inte det.

De flesta i kåren verkar helt enkelt leva med att det är modernism/senmodernism som gäller. Man hittar nånstans att bo som man gillar, ofta 1920-tal eller äldre, men ritar det man ska. F ö kan de flesta inte rita nåt annat. Dom som kan är ganska få - Olle Dahlkild fick jobba lite extra för att rita i 1920-tastil på ett schyst sätt.

Svara

syntax 2021-04-25 23:23

"Nytt var fint, gammalt skulle bort."

Jag var en ung universitetsstuderande när man välte ner merparten av Stockholms innerstad, bland annat Klarakvarteren. Vi stod som lamslagna. Enorma kulturvärden spolierades. Jag har vandrat genom 1700-talssalonger i fil med gyllenlädertapeter när grävskoporna dånande närmade sig. Dagen efter var det grus och aska.
Än i dag händer det att besökare undrar över att vi blev så svårt bombade under kriget, när dom ser Stockholms city.
Sedan fick jag vara med om glädjen att (med Leica M3 i handen) besegra stadens politiker i striden om almarna. Förlusten mot folket var kännbar för finansborgarrådet "Almar Nehr".

Svara

Svar från Måns H 2021-04-26 00:12

Det är ju helt bisarrt att Sverige som stod utanför världskriget valde att riva sina städer alldeles självt. "Lamslagna" stämmer, även antikvarierna var lamslagna.

Almarna var en början till ändring, bra jobbat Peter! Jag tror det är 40-årsfirande snart!

(Jag hade nyss flytt från rivandet till Gotland och hade en affisch på nya tjänsterummet med vackert foto på almarna och så Evert Taubes ursinniga brev till makthavarna som slutar ...."vi blir barbarer.")

Svara

Lennart Nenne Karlsson 2021-04-26 09:39

Sten-Åke Sändh, jag antar att det är mig du syftar på med ditt något felaktiga citat om svulstigt. Jag har endast uttryckt en förundran, utifrån två ännu inte byggda exempel, över att nationalromantisk stil åter kommer till användning. Jag har däremot INTE haft några synpunkter på "de områden i Stockholm som tillskrivs P O Hallman", eftersom jag inte känner till dem eller något av de andra du refererar till. För övrigt tror jag att man ska vara försiktig med att hänvisa till en allmän åsikt utan att ha på fötterna.
Mvh nenne

Svara

syntax 2021-04-26 11:00

Måns
Minnet av detta triggar mig! Det var spännande dagar.
Det var inte bara ungt vänsterfolk med (Alternativ stad) – inte alls. Det var hela spannet från ett kristligt seminarium och frälsistjejer till välklädda östermalmstantar. En pensionerad armégeneral gav långhåriga ungdomar goda strategiska råd – dom satt som tända ljus i halvcirkel framför honom.
Armégeneralens råd föll i god jord. På kvällen och natten under striden, visade man sig vara bra på att snabbt omgruppera. Polisledningen togs på sängen och hängde inte med. Polishästarna besköts med ärtrör och kastade av sina ryttare.
Slutligen konstaterade polisledningen att en insats som skulle ge resultat på ett väsentligt sätt översteg straffvärdet av de pågående brotten mot ordningslagen. Rimlig paritet förelåg alltså inte. Insatsen avbröts - och folket hade segrat.

Svara

Svar från Måns H 2021-04-26 11:15

@ Peter: Vilken story! Jag gör ett blogginlägg till årsdagen och citerar dig om du inte direkt protesterar!

Jag minns också Lennart Holm på dåvarande Statens Planverk som i nåt remissvar de facto ställde sig bakom demonstranterna och skrev nåt om att dessa "vegetationselement" hade ett visst värde.

Att man valde just denna plats för T-baneuppången var väl delvis av praktiska skäl men det passade nog också att bli av med Tetleys testuga som ansågs ha blivit ett tillhåll för olämpliga element och där det röktes både det ena och det andra.

Svara

syntax 2021-04-26 12:10

Förr hade jag ett utskick på nätet som kallades "Peters Essäer". Det finns en kul bildstripp som handlar om almstriden.
Jag tror att jag vågar visa min gamla e-postadress öppet: [email protected]
Sänd mig din e-postadress så mailar jag bilderna från almstriden.

Svara

Sten-Åke Sändh 2021-04-26 12:20

Ja det är ju rätt bisarrt att man exv. rev över 70% av stadskärnorna i bl.a. ditt Norrköping. I bloggen nedan har jag skrivit om rivningarna, kampen mot dem och förändringen av stadskärnornas befolkning i och med efterföljande gentrifiering och omvandlingarna till bostadsrätter på bl.a. det löjligt hypade Södermalm, vilket förpassade många av de ursprungliga invånarna till förorterna i södra Stockholm .

Om ni klickar på bildlänken i bloggen nedan kan ni se en serie bilder jag tog när kampen som följde på den halva segern eller halva nederlaget i kvarteret Mullvaden gick vidare i kampen om kvarteret Järnet som man väl också får anse att man förlorade.

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/demonstration-for-ockupationen-av-kv-jarnet.htm

... men arkitekterna var ju inte helt tysta Måns för det s.k. "arkitektupproret" skedde ju uppenbarligen även om man var tvåa på bollen.

Ett av mina tidigaste minnen från 50-talet är när jag gick på tillfälliga spångar man byggt över det gigantiska hål man schaktat där nuvarande Sergels Torg och Hötorgsskraporna står idag med min pappa som var byggnadsarbetare. Det är ju en del av Stockholmsåsen och det var enorma packar av sand och isälvsgrus som kom i dagen.

Under och i väntan på rivningarna var det mycket party i lokaler med rivningskontrakt minns jag från mitten på 60-talet. Rivningarna gick snabbt och skedde i sådan omfattning att det inte fanns en chans att stoppa dem. Däremot tog det ofta lång tid som i fallet Gallerian innan man började bygga nytt. Tage Danielsson skaldade av detta skäl : "Det är inte mycket man diktar ihop i en grop". Antikvarierna på Stadsmuseet hann nog inte med de heller men av något skäl så tog de åtminstone hand om stora mängder av dörrar och de står ute i magasinen i Frihamnen fullständigt bortglömda. Vill ni se dem får ni väl boka ett besök.

Det tog dock lång tid innan jag reagerade över rivningarna i staden. Däremot sörjde vi alla undomar som växte upp i Skärmarbrink, Blåsut, Kärrtorp och inte minst i Sandsborg och Gamla Enskede att man rev alla gamla fina koloniområden efter Gamla Tyresövägen och schaktade bort den underbara gamla höga isälvsö som som kallades Tallbacken. Det var väldigt bråttom med det med men vi gjorde motstånd så gott vi kunde genom olika försök att förstöra entreprenadmaskinerna.

När de lyckats skapa en gigantisk maskingjord sandslätt, så hände ingenting under ett antal år. Den bara låg där all sanden och isälvsgruset som en ständig påminnelse om vad vi gått miste om. Vi sörjde Tallis länge för det var vår oas. Sedan rev man även Enskede "Röda" gamla småskola där jag gick mina första tre år i skolan för att bygga ett åldrdonshem och senare även ett dagis. Idag ligger ett geriatriksjukhus i änden mot Kärrtorp och Enskededalens bostadsområde eller Dalen som man numera säger ligger där Tallis och kolonierna en gång låg mot Sandsborg.

Svara

Sten-Åke Sändh 2021-04-26 12:46

Det var även några som brände av någon dynamitgubbe i protest efter någon av kajerna i innerstan och det var förmodligen också ett statement som kunde ha påverkat.

Det är dock lite historielöst att bara uppröras över allt som är borta. Så var ju reaktionen även när man rev den gamla trähusbebyggelsen i Hagalund och istället byggde det anskrämliga "Blåkulla" men jag var ju där och dokumentarade lite då mina kusiner och min faster en gång bott där och mycket var ju rätt nedgånget av bristande underhåll.

Det var ju också så att rivningarna på malmarna i Stockholm, skedde med lovvärda syften att bygga bort "den gamla utedassdrivna blåskatarrsmisären", för den fanns verkligen. Den som Lubbe Nordström lyft i Lort Sverige. Min mammas gamla faster bodde i just det kvarter där Micke Blomqvist i Milleniumtriologin inkvarterats men hon levde i en misär under sina sista år med usla sanitetslösnibgar och ett beroende av vedeldning som enda värmekälla. I en del fall var rivningar nog det enda vettiga alternativet.

Sedan har jag tänkt på en annan sak. Finns det någon annan hyfsat stor stad med en så låg profil som Stockholms? Det finns väldigt få höga byggnader i Stockholm. Vi gar väl en toppkonstabs på fyra max fem våningar på malmarna. Det måste vara unikt idag och antikvarierna på Stadsmuseet har nog bidragit stort till det. Så visst revs det galet mycket i Stockholm under en period men när man besinnat sig så har nog bevarandet ändå stått i centrum.

https://stadsmuseet.stockholm.se/om-hus2/klassificering-och-k-markning/stadsmuseets-kulturhistoriska-klassificering/

Svara

Sten-Åke Sändh 2021-04-26 13:18

Idag är hela Stockholm kartlagt och bevarandeklassificerat och risken för en upprepning av rivningsraseriet är nog utesluten men däremot sker nu förtätningar på många ställen som kräver just en sådan anpassning till den historiska bebyggelsen som många av dagens arkitekter tydligen har svårt för. Det ska bli intressant att se hur de konflikterna kommer lösas.

Här i Vaxholm kan man nästan inte sätta upp en affärsskylt utan att det blir ett jäkla liv. Rivs något gammalt trähus i stan som exv. den älskade gamla "Gröna Längan", så byggs något nytt i gammal stil. Något annat verkar otänkbart idag. Vi brukar skämta om att vi bor i en filial till Skansen. Här har modernisterna knappt haft en chans annat än i de nya områden som byggts en bra bit från stadskärnan.

Svara

Svar från Måns H 2021-04-26 19:03

@Sten-Åke, sviten mot slutet med tre inlägg: Jätteintressant, STORT TACK! Jag sparar också det du länkade till.

Rivningsraseriet över? Mjae.

Det var Byggnadsvårdsföreningen, Samfundet St Erik och en hembygdsförening som fick stopp på Nobel Center. De överklagade och vann i Mark- och Miljööverdomstolen.

Guldbron/överbyggnaden av Stadsgårdskajen: Överheten rapporteras ha stått och tittat ner på protestanterna och kommenterat, Är dom inte söta! Att dom orkar hålla på. Bland dom som protesterade återfanns både kulturelit och andra stockholmare med samma insikt att detta har spårat ur.

Svara

Sten-Åke Sändh 2021-04-26 20:06

Guldbron är fullständigt otidsenlig om vi nu ska minska innerstadstrafiken men de som gick och drömde om att den gamla smått geniala trafikkarusellen vid Slusen skulle kunna räddas var nog rätt världsfrånvända. Betongen var helt rutten och delar spärrades av år innan den revs för den hotade att rasa och delar av den rasade dessutom bokstavligen. När bussarna gick över bron gungade hela vägbanan betänkligt när jag gick till jobbet på Stadsmuseet.

Slussenkramarna påminde starkt om våra egna Vaxholmspartister som nog måste varit en filial här i Vaxholm till det gamla Stockholmspartiet. Stella Fare var f.ö. skolkompis med mig på Svaplans Vuxengymnasium en gång i tiden. De visste tydligen bara vad de var emot och när de vann valet här i Vaxholm så visste de inte längre vad de skulle göra med den.

Svara

Svar från Måns H 2021-04-26 21:20

@Guldbron och Vaxholmspartister:

Jag slutade hålla koll på alla alternativ för länge sen, men ett tidigt förslag från Alexis Pontvik var inte så dumt. Det fanns fler tämligen civiliserade förslag.

Bodde ett par somrar som barn/ungdom i Vaxholm, gillade stan. Kul åka S/S Norrtelje in till stan, swoooosch accelerade den ljudlöst iväg.

Att jag gillade Vaxholm och skärgården ledde till att jag sökte jobb i Vaxholm då dom annonserade efter stadsarkitekt i samband med kommunuppdelningen. Men dom behöll befintlige från Åkersberga, Björn Greitz, som jag tror förblivit stan trogen även som konsult.

Svara

Sten-Åke Sändh 2021-04-27 09:56

... men många tog ingen hänsyn till en av de verkligt centrala frågorna som faktiskt var hur Stockholm skulle skyddas från översvämmningar. En vår för säg 13-14 år sedan bodde jag i Gröndal och då gjorde vårfloden "all time high?" och vattnet nådde upp till planen där vi hade ställt båtarna över vintern. Det var heller inte långt från att vattnet hade runnit ner i Tunnelbanan vid Gamla Stan och kortslutit elen bl.a.och detta trots att slussarna i Södertälje stod på vid gavel precis som de gjorde vid Slussen.

Vad som än beslutats så låg vattenregleringsfrågan i botten för man var tvungen att säkra ett större möjligt utflöde när man även förväntade sig högre nederbördsmängder framöver p.g.a. klimatförändringen.

Jag hoppas jag lever tills Slussen blir helt klar. Jag är jättepositiv till vad som sker bortsett från bron och tror att det nya Slussen kommer att bli en verklig höjdare. Det har en jättepotential att bli Stockholms nya sociala nav och flytta Stockholms tyngdpunkt från norr till söder. Stockholm centrum har vandrat förr.

Svara