Vårdagjämning i city

Den dag då hela jorden har dygnet delat i två lika delar skickas solnedgångsljuset rakt österut. Norrköpings rutnätsplan är orienterad i norr och söder, öster och väster, men inte exakt. Rutnätet är vridet motsols några grader. Bilden togs halv fem. Klockan fem skulle skuggorna svepa exakt utefter gatan. Klockan sex skulle skuggorna bli horisontella (men inte synas från den här vinkeln). 

Jag passade på att ta bilden medan gatan var tom på bilar. Knäppingsborgsgatan, kv Knäppingsborg, Norrköping, 20 mars 2021 kl 16.28. Mobilkamera Iphone SE 2020, app Halide för RAW.

Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200. Test i Norrköpingsmiljö.

Mitt Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200 tillverkades nån gång på 1960-talet.  Jag köpte det som defekt för att komma över fästet. De 15 bländarbladen hade bildat sallad. Med en del pillande och bensin att tvätta med gick det att få ordning på dom.

Görlitz fick jag slå upp på Wikipedia. Staden blomstrade på medeltiden. Bebyggelse från många århundraden finns kvar. Nu delas den historiska staden av riksgränsen mellan Tyskland och Polen. Den tyska delen är Tysklands östligaste stad. Efter andra världskriget hörde den till DDR. Den tillhör tillsammans med Dresden och Jena de städer som stod i centrum för optikutvecklingen fram till andra världskriget.

Objektivet konstruerades 1963 av företagets chefskonstruktör Hubert Ulrich. DDR hade begränsad tillgång på importvaror, så han använde sig av samma glassorter som fanns 1937. I detta tämligen påkostade objektiv användes enbart högbrytande sorter. Det har fem linser i 4 eller 5 grupper beroende på hur man räknar. Andra och tredje linsen är nämligen inte "verkittet", d v s inte sammanfogade med kanadabalsam eller liknande. De har samma kurvatur och är så noga sammanpassade att de hänger ihop. Jag tänker på Johanssons passbitar som hölls ihop av luftens tryck.  (TILLÄGG: Sitter andra och tredje linsen verkligen ihop på detta sätt? Minst sagt tveksamt, kolla Peter Hennigs koll bland kommentarerna.)

Objektivet är tämligen kompakt, 130 mm långt, men väger en del eftersom det är byggt helt i metall. Avståndsskalan är väldigt långslagig, ett helt varv, så med Live View kan man sätta fokus exakt. Det finns en skärpedjupsskala som visar att skärpedjupet är tunt!

Fotot nedan tog jag från balkongen. Det är framkallat från en DNG/RAW-fil. Jag använde en plugin "dehaze" som kompenserar för den aningen urblekta look råfilen hade. I övrigt mindre justeringar av kontrasten och skärpning.

Det är 150 meter till personen på Gamlebro.  Den delbilden är  uppladdad i skala 100%.

Stora bilden: Mörkgula byggnaden i mitten är ett nedlagt kraftverk, arkitekt Iver Tengbom. Ström tillverkas fortfarande i en turbin nere i underjorden nånstans. Det lite ljusare gula huset t h innehåller ställverksutrustning. Troligen kommer  strömmen till den dator jag skriver på just nu därifrån.

Fixa glapp vid adapter

1975 lanserade Pentax K-bajonetten som objektivfäste. Då gick det fortare att byta optik! K-bajonettens större diameter medgav också fler optiska lösningar. Den visade sig med åren ge plats för alla de elektronikkontakter som numera används. Samtidigt lanserade  Pentax en adapter som fungerar fullt ut för objektiv med skruvgänga M42. De kan fokusera på oändligheten eftersom registeravståndet mellan objektivet och filmplanet inte ändrades. Japanskt ingenjörstänk som bäst. Bilden nedan visar en Pentax adapter made in Japan monterad på en Pentax K-1.

Adaptern funkar oftast bra, men ibland uppstår problem. Särskilt med en del tyska och ryska M42-objektiv. Adaptern har 48mm ytterdiameter. Om objektivets bakända har samma eller mindre ytterdiameter så kan det skruvas fast i adaptern, men får inte stöd mot kamerahuset.

Jag hade köpt östtyska objektiv tillverkade av firma Meyer-Optik Görlitz. (De hade ett avtagbart fäste med samma problem.) Objektivet fick inte stöd mot kamerahuset, bara mot adaptern. Det blev glappigt och läckte in ljus. Man fick hålla emot då man fokuserade, annars kunde linsen lossna från adaptern. Bilderna blev en stor besvikelse. Så småningom fattade jag var problemet satt. Då tätade jag på prov med svart tejp. Resultatet blev lovande! Så jag fixade till en permanent lösning.

Hemma i lägenhetsköket har jag bara hushållsverktyg, så det fick bli nåt enkelt. Jag skyddade det som skyddas skulle med maskeringstejp. Sen klippte jag till en ring av polyetenplast (f d förvaringsburk) med ytterdiameter 52 mm som en sorts form. Sen satte jag fast ringen med hjälp av M42-adaptern. Nästa steg blev att bygga en utfyllnad med epoxylim blandat med krita som jag råkade ha till hands, se skiss. Sen det härdat tog jag bort polyetenringen. Resultatet såg bra ut. Så jag snyggade till epoxyfyllningen, målade den med svart färg för att stoppa ljuset och tog bort skyddstejpen.

Nu funkade allting som det skulle! Hanteringen kändes helt OK och det gick att ta bilder. Bilden nedan visar mitt zebrarandiga Meyer-Optik Görlitz 2,8/135 med det modifierade fästet.

Litet hus kvar i Industrilandskapet. Bild med östtyskt objektiv

Meyer-Optik Görlitz Orestor 135mm f/2,8 är ett östtyskt objektiv som tillverkades mellan 1966 och 1978. Tidiga årgångar, som mitt exemplar, är zebrarandiga. Senare är helsvarta. Efter 1978 tillverkades samma optik under namnet Pentacon. Grejerna hade som allt östtyskt låg status. Men för några år sen återupptäcktes det här objektivet, marknadsfördes att ha "Monster Bokeh" och började kosta en hel del pengar på Ebay. Det har 15 bländarblad, så skärpesläppet är helt okej. Men nåt monstruöst har jag inte sett till.

Jag köpte mitt på Myrorna av nyfikenhet. Det behövde göras i ordning, en story i sig.  Idag monterade jag det på FF-kameran Pentax K-1 för en fotopromenad genom Norrköpings industrilandskap. Bilden nedan togs med bländare 8, 1/50 sek och ISO 200. Framkallad från RAW/DNG. Inget har gjorts åt aberration och sånt, utan bilden har behandlats med lite handpåläggning och skärpning.

För tretti år sen hade Holmens pappersindustri mitt i centrala Norrköping lagts ner. Ett konsortium, Holmenbyggarna, med Lundbergs och SIAB och kanske nån mer, hade förvärvat fabriksområdet. Det var extremt tätt bebyggt. Byggnad hade lagts till byggnad och sen hade man satt tak över springorna. Somliga ville riva rasket och bygga nytt, somliga däribland jag ville inte riva innan man hade nåt bättre på gång.

Just det här lilla huset stod mest i vägen tyckte Holmenbyggarna. Jag och länsantikvarien Bengt Häger såg däremot ett värde i att bibehålla den trånga, nästan igenbyggda känslan. Att slingra sig fram mellan trångt och öppet ger dynamik i upplevelserna.

I en förhandling kan man kanske komma överens om det mesta, men det blir nåt kvar som man inte kan komma överens om. Den här frågan gick i stå. Men till slut löste det sig. Någon hos Holmenbyggarna kom på att huset skulle bli lagom som nedgång till det underjordiska garaget. Byggnaden var liten och ändamålet alls inte märkvärdigt, men bruket hade ändå anlitat Ivar Tengbom, en av landets ledande arkitekter, för att få till det. Och det blev så här fint då det återanvändes.

Gratis (nåja) ljusbord/ljuskälla för att fota dia och neg. Provfoto från Visby 1977.

Häromdan publicerades Martin Agfors test "Nikon ES-2, ett praktiskt alternativ till skanner" här på Fotosidan. (2021-03-19.)  Jätteintressant!  Tillbehöret verkar kunna funka med andra fabrikat också. Sen tipsade Magnus Fröderberg mig om en programvara som klarar även negativ färgfilm med bra resultat. Nåt som jag försökt mig på, men med mycket jobb och halvdant resultat. Här är Magnus länk:

https://www.negativelabpro.com/

På den sajten finns uppenbarligen nördar med örnkoll. Ljuskällan är extremt viktig. Den måste vara absolut jämn, mycket jämnare än man kan se med blotta ögat, och lämpligen ha högt CRI (Color Righteous Index) (jag bara skojar). En del ljuskällor har kollimerat ljus, d v s att strålarna är parallella. Det ger skarpare resultat, men tar plats och kostar. Jag vill inte slanta upp för bästa proffsgrejorna, 9.998:- plus moms och uppåt. Nörden med örnkoll anser att det lilla ljusbordet Kaiser Slimline Plano är OK. CRI 95 och mycket jämnt ljus. Brunos Bildverkstad verkar sälja det. Men det är onödigt stort för mitt behov, man får maska av det mesta.

Och så stod det att en del mobiltelefonskärmar kan fungera riktigt bra! Nyare Iphone och nyare Samsung nämndes särskilt. CRI är inte på topp, men ljuset är jämnt och stämmer ändå bra med det som behövs för att fota av negativ färgfilm. Jag har böjt mig för trycket från nutiden och införskaffat en Iphone 2020 SE, så det vara bara att prova. Det ska gå att få skärmen att visa vitt, men Apples anvisningar funkade inte för mig.

Så jag köpte en gratisapp "Screen Light" by Sekura på Apple Store. Man betalar med att bli utsatt för reklam. Om man råkar nudda på fel ställe leds man nästan obönhörligen fram till nån inköpsplats och förväntas hala upp sin digitala plånbok. Var försiktig! Reglagen för att dimma ner tar plats. Annars verkar appen bra. Kvarvarande lysande yta 58x75 mm räcker! Här nedan använder jag den som ljusbord. Då kan man lägga ett dia direkt på skärmen.

Om man  lyfter diabilden lite från skärmen syns inte skärmens raster. Det går t o m att ta enklare foton på det sättet.  Se nedan.

Riktig repro kräver större insats. Jag försöker ju få fram en portabel utrustning som utgår från Pentax bälgsats och diaduplikator. På bilderna ovan är bilden felvänd. Matta sidan med emulsionen ska vara riktad mot kameran, då blir den rättvänd att titta på också. Jag vill inte beskära bilderna redan från början utan få med lite av ramen. Att få till både utsnitt och skärpa är mickligt värre, spelrummet är bara millimetrar. Diat är buggligt, skärpan är inställd mitt i bild med Live View. 

Bilden togs i Visby 1977. Det var lite disigt. Jag hade fått för mig att passa in solen på en av flaggstängerna på muren mot Nordergravar. Det blev ingen bra bild tyckte jag då, skärpa och ljus si så där, det är inte nån bra bild nu heller, men tekniken verkar funka så att det duger åt mig.

Reproduktionen är fotograferad idag 2021-03-20 med en Pentax K-1 och med samma objektiv som bilden togs med för 44 år sedan, en (Pentax) Ahasi opt. Co.  Auto-Takumar 55mm f2.2 med M42 gänga.