Hannes Alfvén och centerpartiet. Svallvågorna gungar ännu landet.

Mitt i Norrköping ligger en obetydlig plats med en liten diskret skylt, Hannes Alfvéns plats. Läroverket där Alfvén var  elev ligger inom synhåll. I skolan lyftes han fram ungefär som idrottsbegåvningar nu. Som gymnasist blev han betrodd med själv använda observatoriet på nätterna! 

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2.8

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2.8

Hannes Alfvén föddes 1908, avled 1995. Platsen namnsattes 1998.

-----

I en tidigare blogg har jag berättat om hur den kom till. Det var planchefen Nils E. Ryman som tyckte att Prästgatans trottoar borde vinklas upp mot Holmentornet. Jag var emot men lät mig övertalas. Nu är jag glad över att platsen kom till, den är liten, men har ett fint träd och en av stans stora söner är ihågkommen.

-----

Efter studier i Uppsala utnämndes han till professor i teoretisk elektroteknik vid Tekniska Högskolan, senare till professor i elektronik, senare till professor i sitt eget ämne magnetohydrodynamik. Tillsammans med fransmannen Louis Néel erhöll han Nobelpriset i fysik 1970 "för grundläggande insatser inom magnetohydrodynamiken med tillämpningar inom plasmafysiken".

Magnetohydrodynamiken berör mycket, från jordens inre till den yttre rymden. Plasmafysiken är själva kärnan i forskningen för att ta fram fusionsreaktorer, att omvandla vätemolekyler till energi.

Alfvén var ibland kontroversiell. Han var exempelvis medlem i både amerikanska och sovjetiska vetenskapsakademierna. Fick svårt att få forskningsanslag i Sverige. Bytte jobb till Berkeley, USA för att fortsätta forska.

Hans insatser mot konventionell kärnkraft (uranbaserad fission) vände upp och ner på Centerpartiet och Sverige. Svallvågorna gungar ännu landet.

Budskapet var att vi människor inte kan klara sådan kärnkraft. För mycket radioaktivitet, för nära koppling till kärnvapnen, inget slutförvar. En terrorattack mot en reaktor kan slå ut en en hel landsdel.

De som ville satsa på kärnkraft hade svårt att vifta bort Alfvén. Ingen var bättre insatt än han. I stället tillämpades utfrysning. Den blev så jobbig att han valde att utträda ur svenska Vetenskapsakademien.

1970 argumenterade han mot kärnkraft i samband med FN:s första miljökonferens i Stockholm. Året efter träffade han centerledaren Thorbjörn Fälldin. Fälldin blev övertygad. Kärnkraften måste stoppas. Centern fick allt fler väljare. 1973 25,1 %. 1976 24,1 %. Då kunde C som största borgerliga parti ta regeringsmakten ihop med moderaterna och folkpartiet.

Sossarna som haft makten i 44 år fick kliva av. Jag minns fortfarande TV-klippet där riksdagens talman gav finansministern ordet. Gunnar Sträng reste sig, men kom på att han ju inte längre var finansminister och satte sig igen. Svensk demokrati fungerade.

Regeringen fick det jobbigt med energifrågan. Gösta Bohman (M) som annars kunde samarbeta med Fälldin upplevde att denne blev som besatt då kärnkraften kom upp. Även inom partiet fanns spänningar. Jag minns ett statsråd som besökte Centerns kursgård i Mem. Min fru var aktiv i partiet och tog med mig och barnen. Statsrådet var så bekymrat över medlemstillströmningen. Vad skulle partiet ta sig till med alla dessa nya medlemmar som egentligen inte var centerpartister utan motiverades av miljöfrågorna och ville ha grön energi?

Regeringen försökte lösa den politiska knuten med en villkorslag. Kärnkraftverk skulle bara få laddas om slutförvaret var avklarat. Det visade sig att den lagen inte behövde tillämpas.

Sen blev det ännu jobbigare. Förespråkarna hade ju framhållit kärnkraften som absolut säker, men så kom olyckan i Harrisburg 1979. Tage Danielsson framförde sin monolog, att man måste skilja på sanning och sannolikhet, och att olyckan i Harrisburg var så osannolik att den inte kunde ha hänt!

Folkomröstning anordnades 1980. Med tre nej-alternativ. Skillnaden var mellan avveckling snart eller avveckling med förnuft. Det blev avveckling med förnuft. Riksdagen bestämde slutdatumet till 2010.

-----

Då bildades Miljöpartiet. Det kom in i riksdagen 1988. Då hade Hannes Alfvén som tidigare varit med i Centerpartiet gått med i Miljöpartiet. Han syntes ofta som en symbol för den gröna rörelsens vetenskapliga grund.

Nu ska Centern välja ny partiledare. Ska det bli någon som siktar in sig på identitetspolitik eller någon som försöker ta med hela landet och ha fokus på miljö, klimat och energiomställningen? Ska det bli någon som Hannes Alfvén skulle accepterat?

-----

PS 14 jan 2023. Inlägget ovan nu publicerat som debattartikel i Folkbladet Östgöten.

https://folkbladet.se/debatt/artikel/hans-insatser-vande-upp-och-ner-pa-centerpartiet/r3x3pmer

2023-01-05 14:09   Mats Axelsson

En balansgång, svår som alltid och som nu tycks vara olöslig! Alternativen är inte fullt utvecklade och bristande konsekvenstänk bidrar inte till att hålla hög takt i utvecklingen!
/MA

Besvara

Svar från Måns H 2023-01-05 17:15

Tack Mats!

Det verkar bli olösligt.

Kommunerna säger nej till vindkraft, nya regeringen säger ja till kärnkraft. Men vänta bara tills nästa reaktorbygge. Då blir det stopp. Det finns kommunalt veto även mot kärnkraft.

Kring Ringhals är dom som bor negativa till vindkraft, men positiva till kärnkraft. Där skulle det nog gå att bygga ny reaktor. Alfvén trodde att fusionsreaktorer skulle byggas tämligen snart, men nu 50 år senare finns ju ingen sån som ger ström till nåt nät. Hoppas forskningen hittar lösningar, fusion skulle kunna ge ström med mycket mindre radioaktivitetsproblem.

Svara

2023-01-05 20:06   Bob Bovin

Hej Måns,
Bra presentation av Hannes betydelse för miljö politiken.
Den uranbaserad kärnkraften är också för mig ytterst tveksam. I vårt tid finns det ju flera sätt för fienden att stänga av ett kärnkraftsverk. Det fanns inte så tydligt på 70-talet. Idag är det helt tydligt den sannolikaste haveriet av en reaktor.
Men det är ju mer lönsamt att stänga Coop än Oskarshamn.
I valet mellan KTH och Berkeley så vet jag vad jag skulle valt på den tiden.
Ha dagen
Bob

Besvara

Svar från Måns H 2023-01-05 20:25

Tack Bob!

Jag var linjetreare och påverkad av Alfvén. Har jobbat mycket med vindkraft. Dom som började med vindkraft var ofta inställda på att det skulle komma andra och bättre grejer med tiden. Då skulle man kunna låta snurrorna tjäna ut och demontera desamma.

Fusion var (och kanske ännu är) en förhoppning. Craig Venter skulle få bakterier eller svampar att göra vätgas från avfall. Solpaneler. Pumpkraftverk. Elnät, mera elnät och ännu mera elnät. Kanske batterier.

Staten har inte gjort sitt för att få vindkraften mer acceptabel. Fastighetsskatten borde gå till kommunen, men staten säger sammanbitet NEJ. Att inte heller staten får någon skatt då kommunerna utnyttjar vetot struntar staten i. Samma med grannarna, progressiva vindkraftbyggare verkar för att grannarna ska få ekonomiskt kännbar ersättning men staten säger istadigt nej. (Jag refererar till staten (S) med har inga förhoppningar på staten M+SD).

Svara

2023-01-06 12:56   pic-tor

Så länge avfallsfrågan inte är löst är inte kärnkraften ett trovärdigt alternativ. Kärnkraften är för farlig för människan. Hur kan vi gräva ned avfallet i hundratusentals år och tro att inget händer med det under den tiden? Risktagandet är ju enormt. Det är inte heller moraliskt försvarbart. Vi överlämnar det mycket farliga avfallet till kommande generationer att hantera. Människan har funnits på jorden i ca 200 000 år. Lika lång tid ska avfallet ligga i slutförvar och det ackumuleras för varje driftår med kärnkraft. Ingen diskussion förekommer om detta i dag. I stället talar man väldigt okritiskt om utbyggnaden av ny kärnkraft samtidigt som man öser galla över vindkraften. Det är ytterst tveksamt om någon vill investera i kärnkraft i dag. Utan statligt stöd lär det inte bli något i alla fall. Vi behöver kraftproduktion i dag, produktion med låg risk och med hanterliga tidshorisonter för drift, underhåll och ersättningsinvesteringar. Hannes Alfvén var en klok människa och han visste vad han pratade om. Många av dagens politiker har inte tagit lärdom. Det kan stå oss dyrt.
/Torbjörn

Besvara

Svar från Måns H 2023-01-06 13:38

Jag tänker egentligen som Alfvén och du. Men ser nu inte något som är politiskt framkomligt i Sverige och världen.

Som i de grekiska tragedierna. De visar hur vi människor medverkar till vårt eget fördärv.

Svara