Goldfinger: modernistisk arkitekt och fiktiv superbov.
Ian Fleming namnsatte sin superskurk Auric Goldfinger efter den ungerskfödde arkitekten Ernö Goldfinger. Fleming avskydde hans arkitektur. Ernö Goldfinger stämde Fleming för namnstölden. Stämningen utmynnade i en uppgörelse under hand.
Filmen "Goldfinger" blev det stora genombrottet för 007-filmerna. Den rankas fortfarande högst. Bland alla de spektakulära scenerna minns jag särskilt den där en sprillans ny Lincoln Continental pressas ihop till ett skrotpaket, komplett med en nyskjuten konkurrent till Goldfinger och det guld konkurrenten förde med sig. Paketet skulle till nedsmältning. Där skulle Goldfinger utvinna sitt guld.
https://www.youtube.com/watch?v=mggJ6WhEus0
Ett par år innan filmen (men boken fanns redan) var jag i London och råkade träffa Ernö Goldfingers dotter. Råkade och råkade, jag hade liftat till London från Israel där jag jobbat ett halvår som arkitekt. I London sökte jag upp vänner till några av dem jag träffat i Israel, de flesta liksom Goldfinger av judisk börd. Hon visade mig pappans verk. Det var oerhört frånstötande tyckte jag. Varje möjlighet att skapa trivsel och att passa in i omgivningen hade omsorgsfullt eliminerats. I stället för den normala brittiska täta låga tegelbebyggelsen var det överstora betongkonstruktioner. Jag försökte både vara tacksam för att ha fått se verket ifråga och säga vad jag tyckte.
På sätt och vis fanns väl en verkshöjd där. Modernistpurister har sett till att mycket av det Goldfinger ritat blivit byggnadsminnen. Just det här komplexet har dock förtrevligats på ett sätt som jag tror utesluter byggnadsminnesförklaring.
Brittiska designmuseum.org sammanfattar: "Bold and unashamedly brutal, Goldfinger’s design at Elephant & Castle, won praise from fellow purists but was condemned by others as unrelentingly grim". Han och frun flyttade själva dit, men flyttade tillbaka till egna huset efter två månader.
Foto designmuseum.com.
Området har efter ombyggnaden döpts om till Metro Central Heights.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Utrustning
Arkiv
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Juli 2024
- Juni 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
Grundproblemet torde ändå inte vara arkitekter som Goldfinger, utan att en pytteliten elitistisk grupp tillåts bestämma hur alla vi andra skall bo och leva. Snacka om demokratiskt underskott.
Och det är fortfarande lika konstigt. Arkitekturupproret brunsmetades från början, långt innan SD fått syn på frågan. Jag la en motion i Sveriges Arkitekter att några i förbundet skulle sätta sig och dricka kaffe med Arkitekturupprorets ledning. Det vart avslag i fullmäktige, fast inte ett rejält avslag utan en massa svammel. Det rapporterades att det blev ev obehaglig stämning på mötet.
(Jag tror inte Arkitekturupproret har lösningen men att de är bra på att beskriva problemet.)
Om ett anskrämligt kvarter som Sockerbruket ligger vid Tanto eller miljonprogramshusen ligger vid Magnus Ladulåsgatan vid Södra Station på Söder, så är det fine för det är ju gubevars trots allt Söder eller om de ligger som HSB:s bågformiga motstående jättekolosser i Täby, så är väl även det Ok.
Om samma byggnader legat i lågstatusområden och befolkats av folk i något utanförskapsområde så är det nog en överhängande risk att synen även på arkitekturen skulle varit delvis en annan.
Det värsta jag sett av brutal arkitektur var nog när jag 1986 åkte ut till den då nybyggda flygplatsen i Moskva. Kilometer efter kilometer med enorma skivhus som väl var dubbelt så höga och dubbelt så långa som de i våra miljonprogram typ Alby. De byggdes till OS tror jag och var en del av OS-byn. Det andra fallet jag reagerade över var i Dobrinja i Sarajevo.
Det fick Alby att framstå som rena Sörgården för mig trots att finnarna som jag då på 70-talet jobbade med där ute klagade på att de inte hittade hem utan hund om de gått ut på fyllan. Alla hus såg ju precis likadana ut.
Jag var med och ritade på Norsborgsområdet i Hallunda. Alby hör väl dit.
Svenska Bostäder som fram till dess byggt rätt fint hade fått ny ledning.
Jag uppfattade att den gav sig faan på att få nybyggena så trista som möjligt även om omtanke var gratis. Vi ritade framtida slum.
Stadsplanen var given, åttavåningshus linjerade efter kranbanor. Min chef Torgny Gynnerstedt försökte få miljön lite mänskligare med små medel. Tog med sig fina skisser till uppdragsgivaren. Han kom tillbaka nedbankad i skorna. I valet mellan att hoppa av projektet, gå i konkurs och lämna oss medarbetare utan jobb och att fullfölja fast det kändes för jävligt fullföljde han.
Jag bytte jobb, hamnade efter ett tag på Statens Planverk för att kunna försörja mig och flyttade sen till Gotland för att göra det som göras kunde att bevara öns bebyggelse och kulturarv. Alla jag kände, utom min fru som tyckte att det kunde vara spännande, tyckte att det var hemskt konstigt. Men det är nog bland det bättre jag gjort.
Kolla Moskvas olympia by:
https://www.rbth.com/lifestyle/330131-moscows-olympic-1980-venues
Dobrinja Sarajevo:
https://www.bing.com/videos/search?q=sarajevo+Dobrinja&view=detail&mid=881EDE2D3FDB79944CAF881EDE2D3FDB79944CAF&FORM=VIRE
Kolla Moskvas olympia by:
https://www.rbth.com/lifestyle/330131-moscows-olympic-1980-venues
Dobrinja Sarajevo:
https://www.bing.com/videos/search?q=sarajevo+Dobrinja&view=detail&mid=881EDE2D3FDB79944CAF881EDE2D3FDB79944CAF&FORM=VIRE
Det finns nog olika strömningar bland dessa judiska arkitekter som formades i Tyskland. En del tog väl åt sig av Albert Speers arkitektur och andra odlade Bauhaus, vilket ju präglat Tel Aviv väldigt mycket. Tel Aviv måste väl vara ett av världens mest Bauhaus-präglade ställen eller hur och jag älskar verkligen Boulevard Rotschild och Dissengoff Center