Första stora vindkraftverket i Sverige
Norrköping har ännu så länge inga vindkraftverk. Nu vill skogs- och pappersföretaget Holmen AB bygga ett trettiotal mycket stora verk, navhöjd 200 meter. De ska placeras på bolagets egen mark. De ska producera ström så att det räcker till halva Östergötland inklusive Bravikens pappersbruk som bara det drar lika mycket ström som Malmö. Liknande planer drivs i andra trakter av andra intressenter.
Planerna möts av massivt motstånd. De mest berörda har organiserat sig i motståndsföreningar.
Gotland 1975: Vattenfall skulle göra ett tekniksprång och bygga en testanläggning med rekordstort 2 MW verk. På den tiden ansågs verk om 100 kW stora. Den skulle ligga bekvämt nära Visby flygplats och nära elkraftcentralen i Ygne. Den ligger strax söder om Visby och tar hand om strömmen från fastlandskabeln. (Numera exporterar Gotland ibland ström genom samma kabel.)
Kommunen, länsstyrelsen och ledande krafter i strandsocknen Näs på södra Gotland ville ha verket till Näs. De sistnämnda fick med sig statsministern Thorbjörn Fälldin. Vid en samlad bedömning ställde Vattenfall upp för Näs. Det är alltid bra att ha befolkningen med sig.
Som stadsarkitekt företrädde jag Gotlands kommun i plan- och utformningsfrågor. Vattenfall och ortsborna hade hittat ett godtagbart läge. Vattenfall lovade att rusta upp vägen dit. Vatten och avlopp gick att ordna. Service- och utställningsbyggnaden kom vi överens om. Men designen på själva verket var inte nåt vidare. Klumpigt betongtorn med en konkav form. Formen hade konstruktiv relevans, men estetiskt hade rakare linjer varit att föredra. Och då det till slut såg tämligen OK på ritningarna fegade Vattenfall ut och byggde tornet lägre och stabbigare. Navhöjden sänktes till 80 meter. Men visst, det höll.
Matilda 1 hade ett litet maskinhus och vingar av stålplåt. Plåten drabbades av utmattningssprickor och maskineriet av andra problem.
Då monterades en ny version, Matilda 2 (bilderna) med stort maskinhus och effektivare vingar på samma torn. Förtänksamt nog hade Vattenfall gjutit fast gejdrar på tornet för transporterna. Matilda 2 hade högre effekt, 3 MW, och producerade under sin drifttid mer ström än något annat vindkraftverk i världen. Men allt har sin ände och verket togs ur drift.
Bilderna togs 2008. Året därpå revs det.
Kameran var en Pentax K10D. Så här i efterhand tycker jag att den tog minst lika bra bilder som efterträdaren K20D.
Vindkraften hade från början en mycket positiv framtoning. Verkade vara något av ett ideal. Så var det nu inte riktigt. Den stör skogens ekosystem kraftigt, och den pinar livet ur dom som har oturen att bo i närheten. Dessutom stör den fågellivet och förändrar landskapsbilden till det sämre.
Skogen skall räcka till mycket. Den skall leverera virke, kokas miljöbränsle av, byggas vindparker i - med mera, med mera. Ändå skall den stå kvar och ta upp koldioxid - och dessutom till stora delar skyddas för den biologiska mångfaldens skull.
Det går inte riktigt ihop.
Lagstiftningen fanns inte alls 1975. Det verket fick bygglov av Gotlands kommun efter samråd på bygden och annonsering. Sen vaknade miljölagstiftningen men snöade direkt in på effektsiffror som är irrelevanta i sammanhanget. Ett tag var det dubbelprövning, samma anläggning kunde då få bygglov i första instans på byggsidan och avslag i första instans enligt miljölagstiftningen. Och i högsta instans tvärtom.
Fprtfarande är lagstiftningen inte bra, alltför svartvit. Det borde finnas nån gråzon där de som får viss störning får ekonomisk kompensation. Men tål mer lju d om det tickar in mer slantar till hushållskassan ju mer el verken i närheten producerar.
B)
Som exempel kan jag nämna min bil, som är en 12 år gammal snåldisel - går som en klocka.
En ny elbil har ca. tre gånger så stor miljöbelastning vid tillverkningen än vad min bil hade. Alltså är det ett riktigt miljötänk att jag använder min nuvarande bil så länge som möjligt - allrahelst som det numera är en hög procent förnyelsebart i diseln.
I de allra flesta fall är det bäst för miljön att utnyttja gjord investering så länge som möjligt.
(Nu låter jag tyken mot Naturskyddsföreningen, men på Gotland var och är den i princip för vindkraft men helt emot att den placeras nånstans i den befintliga terrängen. Jag tror att det är lit av samma i Norrköping och lite varstans.)
Det pågår flera projekt. Holmen har ansökan klar. Den är bantad 50 % jämfört med första utkasten. Två områden. Klintaberget med 18 verk i skogsområdena mellan Simonstorp och Ändebol. Högsjön med 14 verk mellan Igelfors och Rommetorp. Sammanlagd produktion 0,8 TWh per år. Ansökan ska nu förberedas inom länsstyrelsen, det brukar bli flera vändor, och sen avgöras av länsstyrelsens miljöprövningsdelegation vars beslut kommet att överklagas till mark- och miljödomstolen och mark- och miljööverdomstolen.
Andra projekt med andra huvudmän pågår bl a i Regnatrakten.
Att man väljer så stora enheter beror dels på teknikutvecklingen, dels på skog bromsar vinden en bra bit över trädtopparna. Det ger låg effekt och besvärande skillnad i vindhastigheten högst upp och längre ner.
Det finns inget förbud att bygga ny kärnkraft. Att Holmen AB väljer vindkraft är ekonomiskt betingat. Fredrik Lundberg brukar förstå sig på ekonomi.
Ny folkomröstning skulle nog klyva landet mitt itu. Eller i tre delar om dom gör som förra gången, har tre alternativ.
Jag är ju emot ny kärnkraft, men ser ju behovet av att avveckla med förnuft som sossarna sa en gång i tiden. Det börjar krisa till sig i Oskarshamn nu. Mellanlagret ska fyllas på över det man från början ansåg vara bristningsgränsen. Slutförvaret måste igång ganska omgående, men regeringen vill ha 100% garanti att grejerna håller i 100 000 år. Såna garantier finns inte. Valet står mellan ökande risk i nutid i Oskarshamn och framtida risk i Forsmark.
Att slutförvaringen ännu inte godkänts är en skandal och personligen är jag helt övertygad om att det är Miljöpartiet som bromsar. Trevlig kväll!
I många år har man ju skövlat och förstört naturen med våra vattenkraftverk och fördämningar, men det lever vi ju med, om det är en slags trötthetens accepterande och medgivande. Men vi klarar inte, ännu, att acceptera det nya, det som blir tydligt och syns. Fast det är kanske naturliga reaktioner. Måhända vi vänjer oss, eller blir tvungna att vänja oss vid det nya, speciellt om vi vill fortsätta leva som vi gör idag.
Och jag kan tycka att du tog minst lika bra bilder med K10D som med K20D 😉
//GöranR