Filmgänget kollar Norrköping III
Den tilltänkta stadspromenadvägen var avstängd.
Så här såg det alltså ut onsdagen 28 april 2021. Kommunen hade låtit sin häftigaste gångväg förfalla.
Så det blev en liten lov upp mot Värmekyrkan. Den blev klar 1927. Arkitekt Ivar Tengbom. Han är känd för Stockholms Konserthus. I Norrköping har han ritat många byggnader här i industrilandskapet och godset Krusenhof. Värmekyrkan var en ångpannecentral som försåg Holmens byggnader med värme och produktionen med ånga. Skorstenarna pryds ju vid advent med "ljuslågor" efter en idé av Reidar Svedahl.
Det här lilla huset blev en riktig långkörare under den planprocess som genomfördes inför områdets omvandling. Äh vi tar bort kåken tyckte praktikens män. Länsantikvarie Bengt Häger, stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz och jag tyckte att det gott kunde få stå kvar. Passagen genom området skulle bli intressantare, man får gå lite till höger där framme för att komma fram. Till slut visade den sig kunna användas som nedgång till det underjordiska garaget och rustades upp för det ändamålet. (Arkivbild tagen med östtysk Meyer Optik Görlitz Orestogor 135mm)
Koltransportören har fraktat upp tiotusentals ton stenkol till ångpannorna. 1958 byggdes Värmekyrkan till med det gula tegelhuset (arkitekt: Bertil Berg). Koltransportören flyttades då till nuvarande platsen. Kolet fick en egen korridor genom nybygget. Nu är koltransportören förstås tagen ur drift, men står kvar som ett minne. Vattnet var överdäckat med betong som togs bort kring 1990. (Arkivbild Pentax 10-17 Fisheye.)
Vid den stora omvandlingen av fabriksområdet var det meningen att inga bostäder skulle byggas här. Verksamheter skulle ha obetingat företräde. Och så skulle en gångbrygga anordnas utefter Strömmen. Men inget hände på platsen, kommunen tänkte om, efter en arkitekttävling byggdes bostadsrättshuset Katscha (finlandssvenska för ryssja). Arkitekterna Kai Wartiainen och Ingrid Reppen ritade.
Med 30 olika lägenheter men utan gångbrygga. Folket får leta sig fram på baksidan.
Bra bygge eller helt fel? Filmgänget hade delade meningar. Helt rätt att få in ett modernt inslag tycke några, passar inte in alls och det där röda åbäket högst upp på baksidan stör tyckte andra.
Gångförbindelsen hamnade bakom Katscha. Men vad nu då? Huset är ju så nytt att det borde stå sig 15 år till utan underhåll. Men icke, här har fasaderna plastats in för åtgärd.
Strykjärnet t v. Konstnären Jan Svenungssons femte skorstensprojekt i mitten. (Svenungsson har också varit professor vid högskolan för fotografi och film i Göteborg.) Till höger Katscha.
På väg åter. Från vänster Sista Supen, i mitten f d Westréns glasmästeri och ramaffär nu tyvärr utflyttad, längst t h ett nybygge som av för filmgänget obegriplig anledning hyllats av engelska facktidskriften Architectural Review som särskilt lämpligt i den kulturhistoriska miljön.
SISTA SUPEN var en krog där de som leddes till stadens avrättningsplats fick en sista sup. Tack till er som orkat titta ända hit!
(Alla bilder utom arkivbilderna tagna med Pentax K-1 och Pentax 35mm F/2.)
Tycker det är urtrist att gångvägen genom tuben inte har gjorts iordning. Ser ofta turister som försöker ta sig fram men får vända....sååå dåligt!
Skriv till kommunen vetja. KF ordförande Maria Sayeler är ung och rak - hon har förstås inte befogenhet att göra nåt men kan nog dra i en del trådar. Dom där turisterna kan vara folk som funderar på att flytta hit och kollar läget.
[email protected]
Tycker överlag att industrilandskapet och dess potential tas om hand sisådär, och då tänker jag mest på hur det hålls i skick. Gångvägen genom tuben är ett exempel, men också hur man skär av den lilla gångvägen på andra sidan strömmen, mittemot fallet så fort det blir vinterväder. Eller hur skräpigt det tillåts se ut i landskapet emellanåt.
Anders Kratz