Sojde (tjärdal) i Burs
Igår åkte jag till Burs. Socknen på Gotland där Beowulf bodde vid fimbulvintern och lottades att emigrera, som har entusiastdriven vikingagård Stavgard, landets troligen finaste prästgård där mordet på Gustaf III planerades, trevligt matställe (kanske inte helår) och mycket mer.
Jag tänkte fotografera prästgården åt Wikipedia. Där saknas f n bild på den miljön. Så kom klockaren Kjell och vi pratade lite. Jag sa att jag också tänkte fotografera arbetslivsmuseet som visar tjärbränning, "Sojdemuséet", och frågade hur man hittar dit. Hmmm sa Kjell, det är inte lätt, jag skjutsar dig! Kamera med respektingivande objektiv och Wikipedia ger legitimation!
Det var flera kilometer att åka. Jag hade inte haft en chans att hitta dit själv. Muséet ligger tre kilometer från markeringen på RAÄ karta som jag har som ledning vid såna här fotoexpeditioner.
Framme på plats fanns en tjärdal i utmärkt skick. Hembygdsföreningen har tillverkat tjära där. Senast strax innan pandemin. Den stora stentratten fylls rågat med ved, vedhögen täcks över så att det blir nästan, men inte helt lufttätt och brännmästaren tänder på. Det gäller att få upp värmen lagom, så att tjäran i veden rinner ner och kan tappas ur i tunnor medan veden i övrigt blir till träkol.
Jag skulle ju ta foton, men kameran och objektivet fick spel. Bästa bildvinkeln funkade inte men ljuset var intressant!
Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm/2,8 och stort motljusskydd.
Så jag tog två bilder som kompletterar varann. Eventuellt sätter jag ihop dom till en bild inför inlämningen till Wikipedia. Stentratten på övre bilden, tappstället på nedre bilden.
Det var spelmannen, skomakaren, konstnären och kulturprofilen Egon Klint som skapade sojdemuseet och sen skänkte det till hembygdsföreningen. Han samlade också på bruksföremål som hör lanthushållningen till. Här bild på lilla kontoret. Takbräderna ser ut att ha kommit från något kyrktak eller annan finare sal. Ett av ordspråken på väggen lyder, i fri översättning till nutidssvenska "Fasligt skri, lite ull sa han som klippte grisen".
/B