Återfall i missbruk av tillträdesförbud
13 mars 2020 infördes besöksförbud på det äldreboende jag känner bäst till. Förbudet saknade lagstöd, men accepterades av de anhöriga och fotvårdarna, tandvården och damfrisören. Sen svepte smittan ändå genom huset. Regionen greps av panik och beordrade att de som bodde där inte skulle föras till sjukhus utan lämnas på sina rum med palliativa medel. Alla klarade sig inte.
Dropp och syrgas är rutin på sjukhusen, men närmast förbjudet på särskilda boenden. Orsaken ligger femtio år tillbaka i tiden. Då kommunerna tog över de särskilda boendena stadgades att de inte skulle vara sjukhem. Detta trots att flertalet boende är där på grund av sin sjukdom. En politisk kompromiss som inte var bra då och visat sig fungera allt sämre.
Nationellt infördes strax därefter samma besöksförbud, då med lagstöd. Samma scenario upprepades. Inga anhöriga fick tillträde, men smittan spred sig ändå. Bristen på insyn kan ha förvärrat läget. Det boende jag känner till skötte sig. Personalen kom till jobbet och skötte sina uppgifter fast många var rädda och det saknades skyddsutrustning. Men det var illa på en del andra håll.
Sverige har alltså råkat genomföra ett fullskaleförsök. Det går nu att utröna om tillträdesförbud för anhöriga hindrar smittspridning till särskilda boenden. Coronakommissionen har gjort sin utvärdering. Tillträdesförbudet var i stort sett verkningslöst för att hindra den spridningen. Biverkningarna var allvarliga. Stillasittande, inte komma ut, eftersatt tandvård, eftersatt fotvård, inte träffa maka/make/barn var synnerligen ohälsosamt.
Nu är det dags igen. Det särskilda boende jag känner bäst till har åter infört besöksförbud. Den här gången "avråder vi från fysiska besök". "Avråder" är bättre än förbud, men man tar man ändå till en metod som bevisligen inte fungerar.
Jag hjälpte enhetschefen tejpa upp lappen på entrédörren. Du är som du är Måns sa hon, kom hit som vanligt men ta på dig munskydd i korridoren. Kamera Iphone SE med app Halide för RAW.
Det jag tycker är mest oroande är att vården inte tagit lärdom. Att skaffa fram syrgastuber, som landstingens boenden hade för 50 år sen, borde inte vara omöjligt 2022.
Många boenden har utrustning och kompetens att ge dropp, men de möter administrativa hinder. Att ge dropp är förbjudet utom i extrema undantagsfall. De boenden som vill och kan ge dropp borde få göra det. För de boendes bästa och för att ge sjukhusen välbehövlig avlastning.
För att vara konkret, allt var så dubbelt. Lokalerna fina, personalen snäll, men så fort det behövdes medicinska insatser tog det stopp. Ta bort öronvax? Sånt sysslar vi inte med. Läkarundersökning? Jajamän, men den blir förstås på distans genom att doktorn tittar i datorn.
Men – nu var det inte det som det riktigt handlade om här, Det handlade om olagliga tillträdesförbud – alltså i vilken mån man har rätt att förgripa sig på värnlösa människor som är garanterade frihet och rörlighet i grundlagen.
Jag lever som en eremit, så mitt personliga smittskydd är gott. Om jag tar den tredje sprutan nu, så kan jag kanske inte ta det nya Omicronanpassade vaccinet om det kommer ett sådant fram i mars-april.
I juni skall jag förhoppningsvis resa till min sommarvilla på Åland. Då vill jag vara max vaccinerad – dom är fan så griniga vid finska (Åländska) gränsen.
Blogginlägget förs in som debattartikel i Folkbladet Östgöten i början på nästa vecka. Kommer vårddirektörerna att ringa runt och säga att nu hjälps vi åt grabbar och tjejer, ni som kan sätta dropp gör det om det skulle behövas! Jag tror inte det, men kanske droppen urholkar stenen om tillräckligt många hör av sig.