Almstriden 11-12 maj 1971 förändrade Sverige

Natten till 12 maj 1971 briserade en konflikt som legat och pyrt länge. Sverige, skonat från andra världskriget, rev självt sina innerstäder. Det kallades "sanering". Tidsandan gjorde att de som var emot blev som förlamade apatiska barn. Det fanns inget att göra. Stockholms Norrmalmsreglering genomfördes med specialskrivna lagar för zonexpropriation. Resten av landet, som Norrköping och till och med Visby, lullade efter i den takt de lokala makthavarna förmådde. 

I botten låg en modernitet som inte nöjde sig med att skapa nytt utan ville ta bort det gamla. I Sverige bröt modernismen, då kallad funktionalismen, igenom med Stockholmsutställningen 1930. Dess banérförare Le Corbusier visade snart sin vision för Stockholm. Slottet och Storkyrkan stod kvar. Resten var ersatt av en megastruktur designad av högstdensamme. 

Nationalekonomen och S-politikern och Gunnar Myrdal erbjöd sig att jobba gratis åt staten om staten lät honom bestämma hur landet skulle omvandlas. Bostadssociala utredningar avlöste varandra. I en version strax efter andra världskriget skisserades hur efterkrigsdepressionen skulle klaras av. Byggsektorn skulle riva innerstäderna och bygga nya sköna städer där. Arkitekterna skulle rita husen. 

Det blev ingen efterkrigsdepression. I stället kom den längsta högkonjunktur världen skådat. Rivningsplanerna fick vänta till 1950-talet. Då beslöt Stockholm att sätta i gång. Tunnelbanan skulle byggas, inte i tunnlar, utan i schakt som grävts uppifrån sen bebyggelsen avlägsnats.

Invånarna evakuerades till nya förorter. De fick hyra moderna lägenheter, men hela den sociala strukturen var borta. Lyckliga gatan fanns inte mer. Dagens Nyheter hade en artikelserie om "Veckans palatsrivning" i Klara. Antikvarierna vred sina händer och bad om att få ett dörrvred till minne i museet. 

Sen brast det. Staden ville bygga en tunnelbaneuppgång exakt just där Tetleys Tehus och almarna stod. Det blev överheten mot folket. Själv hade jag gett upp Stockholm och flyttat till Gotland för att om möjligt hjälpa till att stoppa rivningsraseriet där, så jag var inte med. Här beskriver fotosidemedlemmen Peter Hennig vad som hände. Peter är diversearbetare, filosofie magister och fotograf. Peters berättelse: 

- Ungdomar från rörelsen "Alternativ Stad" startade protesterna, men snart kom sammansättningen att bestå av allehanda folk. Det var Östermalmstanter, kyrkligt folk, barnfamiljer från förorterna, ensamma flanörer av olika slag, med mera. Det dök till och med upp en pensionerad armégeneral. 

Tehuset - den blivande orkanens centrum. Än så länge stilla och fridfullt. Foto © 1971 Peter Hennig

Kungsträdgården var då en sandöken. Här håller organisationen Alternativ Stad på med planteringsarbete för att exemplifiera vad platsen borde användas till. Foto © 1971 Peter Hennig

Olika generationer från olika socialklasser engagerade sig i allvarsamma samtal om hur man bäst skulle gå tillväga för att nå sina gemensamma mål - att stoppa stadens politiker! Foto © 1971 Peter Hennig

- Myndigheterna aviserade att man ämnade tillgripa massiva polisinsatser. Gatans parlament skulle inte få råda. Stämningen var ändå lugn men förtätad den eftermiddag jag var där och plåtade. Nästan lite som folkfest. 

Många poliser patrullerade diskret bland demonstranterna. Det verkade lite övertydligt att de hade instruerats att visa sin soliga sida. Folket och polisen i vänligt samspråk...     Foto © 1971 Peter Hennig

- Armégeneralen gav ungdomarna goda taktikråd om hur man i förväg skulle lägga upp omgrupperingsplaner för att maximalt försvåra polisens arbete - det säger något om förbittringen i etablerade kretsar. Jag missade bilden eftersom jag inte förstod det jag såg, en mycket proper sommarbrun herre i uppknäppt skjorta som talade till en cirkel andäktigt lyssnande långhåriga ungdomar.

- På kvällen brakade det loss. Som väntat satte polisledningen in massiva styrkor understödda av ridande polis. Batongslagen haglade. Brutaliteten var uppenbar. 

- Nu visade det sig att folket hade lyssnat ordentligt till vad generalen hade lärt ut. Man omgrupperade snabbt - än här. än där, på visselsignaler. Polisinsatsen bröt samman. Hästarna råkade i panik och kastade av ryttarna. Rejält med blodvite uppstod på båda sidor. Det såg stundtals vådligt ut med barnvagnar och gamla tanter mitt i stridsvimlet. Ambulansernas utryckningssirener fyllde luften. Polisledningen kunde inte annat göra än att avbryta och dra sig tillbaka. För att få effekt behövdes ytterligare massiva insatser - men det skulle innebära en våldsutövning som inte skulle stå i proportion till överträdelsernas straffvärde. 

- Folket hade vunnit och almarna står kvar. Det gör dom än idag, högvuxna och vackra - vilket får sägas vara en biologisk sensation. Stadens experter talade nämligen om för oss, då 1971, att almarna var helruttna inuti och måste fällas i alla fall. 

Finansborgarrådet Hjalmar Mehr hade förkroppsligat rivningsivern och drev på för att ta bort almarna. Han förflyttades upp åt höger, blev landshövding. T-banan fick en annan uppgång. Miljörörelsen fick en rivstart.

Folkbladet i Norrköping har publicerat en artikel som bygger på den här bloggen. Länk:

https://folkbladet.se/asikter/artikel/pa-kvallen-for-femtio-ar-sedan-brakade-det-loss/r4ye9v5r

2021-05-11 10:58   TheInvisibleJackal

Jag var bara sju år 1971, men striden om almarna i Kungsträdgården satte djupa spår i mitt minne.

Hälsningar Jörgen

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 06:26

Tack Jörgen för feedback!

Svara

2021-05-11 11:03   Frekeman

Tack för historielektionen, Måns. Jag föddes på sommaren samma år.

Mvh
Fredrik

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 06:29

Tack själv Fredrik! Jag tror att Almstriden var en sån där "tipping point", att Sverige efter inte var riktigt samma land som innan.

Svara

Frekeman 2021-05-12 11:00

Å jag som hela tiden trodde att Sverige blev annorlunda 1971 tack vare att jag kom till världen! Jag får nu revidera min betydelse… ;-)

Svara

2021-05-11 13:05   Sten Björklund

Minns mycket väl händelsen och TV-bilderna. Var inte särskilt politiskt intresserad då och min tid upptogs av mitt förhållande med flickvännen och militärtjänsten som jag gjorde i den vevan. Informativ text men det bästa är att vi fick se beviset att Peter faktiskt har fotograferat. Några känner väl till det men vi andra. Bara synd att vi inte får se fler bilder från honom.
Sten

Besvara

syntax 2021-05-11 13:55

Kul att du i alla fall fann min text informativ.

Svara

Svar från Måns H 2021-05-12 06:31

Fina bilder, absolut! Särskilt den med tanterna och mannen med bar överkropp berättar mycket!

Svara

2021-05-11 18:44   Nisse Larsson

Finansborgarrådet Hjalmar Mehr kallades ju "almar ner" på den tiden och är väl den stora skurken att förstöra Stockholm.

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 06:42

Mehr förkroppsligade ju rivningsraseriet. "Gamla äckliga Strandvägen". Men han var absolut inte ensam, snarare att "alla" tyckte likadant. Dom som tyckte annorlunda tordes inte säga ett pip.

Efter almstriden framhärdade Mehr i att det var fel att gatans parlament fick vinna. Men "alla" hade hunnit byta åsikt och han förflyttades från sitt uppdrag.

Svara

2021-05-11 19:30   mombasa

Almstriden jo jag var där men kom lite sent. Striden hade väl gått in i nåt slags vapenstillestånd. Kul att se bilderna. Dokumenterande och lite tidstypiska med kort skärpedjup och lite granna kort tele- utsnitt.

Besvara

syntax 2021-05-11 19:38

Alldeles riktig teknisk analys. Formulan var Leica M3 med Tele-Elmarit 2.8/90mm.
Jag gillade att gå på stan och "plocka" med den slags utrustning.

Svara

Svar från Måns H 2021-05-12 11:55

Bra bilder tycker också jag!

Svara

2021-05-11 23:12   Khalad

Vilken fantastisk blogg, välgjord, intressant och innehållsrik! Extra roligt att du har med några av Peters bilder, dom är dessutom utomordentligt bra. Din sista bild är också bra och kompletterar Peters bilder perfekt. Läsvärt, roligt att minnas. Du har dessutom proffsperspektiv på det som hände, mycket läs- och sevärt! Hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 06:50

Tack Björn! Den här bloggen är ju ett samarbete, ett för mig riktigt kul sådant. Peter står för ögonvittnesskildringen och samtliga bilder medan jag står för bakgrundsinfo och slutklämmen. Alltihopa återfinns också som en artikel i Folkbladet i Norrköping. Redaktören Widar Andersson gillade både texten och bilderna och att kunna publicera på femtioårsdagen.

Svara

syntax 2021-05-12 13:25

Tack för vänliga ord Björn!
Tänk att det är 50 år sedan. Man känner sig som Metusalem.

Svara

2021-05-12 09:22   Lena Eriksson

Snyggt samarbete, ni som snickrade ihop blogginlägget! Och bra bilder!

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 11:57

Tack Lena!

Svara