Kommunala madrassen. Carpe diem.

På boendet har min fru sina egna möbler. Men sängen och madrassen är kommunens. Det kändes inte bra att min fru skulle ligga på en madrass som förra hyresgästen nyligen dött på, men det var inte förhandlingsbart. Vi fick i alla fall lägga dit en ny egen bäddmadrass. Då kändes det okej och fungerade i fem år, tills för några månader sen.

Då fick min fru ordentligt ont i ryggen. Jag kollade madrassen. Den behövde bytas. Men att få dit en ny madrass var stört omöjligt. Personalen hade inte den befogenheten.

Jag kollade med tillverkaren. De ansåg att madrasserna ska bytas efter fem år, men visste också att kommunen tillämpar sju år.

Jag försökte hitta den kommunala ägaren- Men kommunens växel visste inte vem det kunde vara utan kopplade mig tillbaka till boendet. Jag försökte igen men fick trösta mig med att mot dumheten kämpar även gudarna förgäves. Att egenmäktigt ta kommunens egendom och kasta bort den  ville jag inte. Det löste sig hjälpligt, personalen letade fram en inte fullt så nedlegad madrass.

Men i onsdags gick min fru dubbelvikt igen. Ryggen. Personalen fixade Alvedon, jag fick tag på en nyanställd arbetsterapeut som kände ansvar för madrassfrågan. Hon lämnade ut namnet till kommunens handläggare!

I går fredag fick jag tag på honom. Det blev en bra förhandling. Jag var inställd på ny kommunal madrass och att betala emellan om det skulle hjälpa. Han sa att kommunen tillhandahåller madrass och byter vart sjunde år. Om madrassen behöver bytas tidigare så är det upp till boendet. Han redogjorde för hur man ansöker och överklagar.  Men jag ville ju lösa problemet nu! Och berättade bakgrunden, att min fru fått ont i ryggen medan hon bodde hemma. Då bytte jag madrass utan att fråga. Det hjälpte.

"Har du kvar den madrassen" frågade han. "Javisst" sa jag. "Lägg dit den på prov så får vi se om det hjälper" sa han. "Personalen får ställa undan den kommunala."

Man ska smida medan järnet är varmt. Jag tog omedelbart fram min frus egna madrass. Katten undrade vad husse höll på med.

Sen kånkade jag madrassen till boendet. Hade en himla tur, fick tag på arbetsterapeuten. Med kommunala handläggarens besked ställde hon upp på att prova. Vi hjälptes åt att bädda om. Sen kollade hon hur den kommunala madrassen såg ut under höljet. Inte bra, inte bra alls.

Idag var min fru klart bättre. Solen sken. Vi kom ut på stan och fikade på Lindahls konditori.

Fånga dagen, lita ej på morgondagen. "Carpe diem quam minimum credula postero".

2023-04-01 21:21   Lena Holm

Vilken "vardagshjälte" du är Måns. Önskar bara att fler hade en sån som du som såg problemen och kunde åtgärda dem innan de blev medicinskt krävande och onödigt smärtsamma.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Måns H 2023-04-01 22:42

Tack Lena för dina fina ord! Men jag känner mig inte som nån hjälte bara för att jag bryr mig om min fru. Fast visst är jag en jättejobbig anhörig, tjatig och envis.

Det har funkat med personalen på boendet, i synnerhet tjejerna gillar karlar som bryr sig om sina fruar, men sämre med vårdcentralen, Regionen och IVO.

Svara

2023-04-01 21:49   Jan Olof Härnström

Bra jobbat.
Det är ofta tungt att kämpa mot byråkratin, såväl för den drabbade, anhöriga och personalen på golvet.
Du gav inte upp och det lönade sig.

Mvh J O

Besvara

Svar från Måns H 2023-04-01 22:55

Tack Jan Olof! Jag håller på hela tiden. Är skitjobbig anhörig. Byråkrat till yrket vilket underlättar för mig. Och höjer aldrig rösten och ger personalen uppmuntran och en blomma nån gång. Personalen på golvet sitter också i kläm.

Under pandemin beordrade Region Östergötland (liksom ett antal andra regioner) vårdcentralerna att se till att de boende inte skulle få vård utan lämnas med palliativa medel. Det hölls hemligt. Det tog mig nog ett halvår att få fram fakta. Men sen fick jag vårdcentralen att skriva en ny vårdplan, att min fru ska ha adekvat vård även om det innebär att den sker på sjukhuset. Vårdcentralen försöker nu ändra tillbaka, men än så länge har de inte lyckats.

Svara

2023-04-02 09:47   mojje

Absolut får man kämpa, det gäller att vara envis. Jag gillar dina sista rader här i inlägget om att fånga dagen och inte lita på morgondagen. -Helt sant!

Besvara

Svar från Måns H 2023-04-02 12:48

Hej Morgan och vi är överens! Man får kämpa och så långt det går ta vara på dagen.

Svara