Förlorat historiskt djup
Innan modernismen hade många byggnader en hel del historiska referenser. Numera är sånt tabu, utom om det är fråga om referenser till tidigare modernism.
De första pionjärerna inom modernismen hade utbildning för att skapa klassisk arkitektur. De ritade modernt ändå, men ibland kunde det bli inslag med historiska referenser. Som den här porten till bankhallen hos Skandinaviska Kredit AB i Norrköping, en bank som var stor då huset byggdes. Huset var obegripligt modernt 1908 och ser fortfarande avancerat senmodernt ut. Guldet därinne vaktas av lejoninnor. Ett motiv från Mykene i bronsålderns Grekland? Eller kanske från Hattusa i hettiternas rike i nuvarande Turkiet, då aktuellt med arkeologisk utgrävning?
Arkitekt Norrköpingssonen Carl Bergsten, en av seklets stora och föregångare till modernismen. Senare väl mest känd för Liljevalchs konsthall i Stockholm.
Om man skulle bygga ett bankpalats idag så finns ju inget guld alls därinne. Inga sedlar heller. Bara digitala nollor och enstaka ettor. Om en arkitekt idag skulle vilja ta ut svängarna mer än skråets konventioner tillåter och låta ingången vaktas av skulpturer, vad skulle arkitekten hitta på? Väktare i betong? En tjänsteman som försöker mota hackare? Eller göra nåt i stil med lejoninnan i Vätögranit skulpterad av Tore Strindberg och bli helt oförstådd av 2020-talets publik?
Det här är en arkitektonisk uppvisning av att hantera disparata element. Rundade hörntorn är traditionellt rundade för att vara starka, motstå murbräckor. Här har Bergsten gjort ingången.
Byggnaden var hypermodern, men lejoninnorna antika om än i uppdaterad utformning. Dom bär faktiskt upp den krökta järnbalk som bär upp det rundade hörntorn i byggnaden.
/Gunnar S
Kanske bankdirektören krävde nåt som skulle kännas förtroendeingivande på den tilltänkta kundkretsen. Inte bara moderism utan också konvention. Att den välbeställde skulle tordas lämna sina medel där.