Träffat barnen inomhus för första gången på ett år

Ett konstigt år har det varit. Min fru bor på ett boende. Där infördes besöksförbud 13 mars 2020, d v s innan det blev lagligt. Besöksförbudet gällde anhöriga, men den ansvariga läkaren såg till att hålla sig undan. Coronan svepte genom huset. Min fru blev smittad men klarade sig utan medicinsk vård. Adekvat sådan saknas på boendena. Det som i stället tillhandahölls vill jag inte skriva om.

I somras fick vi träffas utomhus på gården. Då träffades vi alla fyra. Min fru, jag och våra vuxna barn. Sen blev det för kallt. Inomhusträffar tilläts, men bara med en i taget och med rigida tider och instruktioner. Man fick stanna max 15 minuter. Man skulle ha munskydd på under besöket hos frun som klarat smittan själv. Jag skriver inte på sånt utan förhandlade med verksamhetschefen och vi kunde träffas normalt. Sen varslade Kommunal om strejk på boendena. De som bodde där skulle lämnas utan mat och tillsyn. Tack och lov avblåstes strejken och vardagen lunkade på. Så blev min fru vaccinerad och även jag.

I fredags hade den erforderliga veckan gått efter min andra spruta. Nu är jag är vaccinerad, inget totalskydd men troligen avsevärd hjälp. I går kom barnen hit och bodde över. Vi har ju pratat i telefon och "träffats" per Zoom, men det skulle kanske ändå känts ovant att ses på riktigt efter ett år, men det var precis som vanligt. På boendet träffade de sin mamma och hon sina barn. En viss normalisering.

-----

Sent i går kväll blinkade det väldeliga på gatan utanför. Vi undrade vad det var. Två man med kranbil kollade att fasaddekorationerna på huset mittemot satt kvar. Natten innan hade det blåst stormbyar med stort skrammel i nejden. Teknikerna lyste med ficklampor och kände efter. Det verkade som om dekorationerna satt fast.

Mönstret är en förstoring av ett tygmönster som skapades av Erik Chambert 1943. Han och hans far möbelmästaren höll till på platsen. Det huset revs för länge sen. Sen låg rivningstomten tom flera decennier. Varefter prestigebygget Magnentus Tower uppfördes, högre än allt i centrum utom Rådhustornet här i Norrköping.

Jag trodde att dekorationerna var av blankeloxerad aluminiumplåt. De blänkte så då de var nya för några få år sedan. Men nu i vårsolens glans såg de grå ut och jag kollade häromdagen. Grannlåten är av plast.